ällstad kyrka i Ås härad är belägen uppe på en kulle med god utsikt ner mot Ätradalen och Timmele i grannhäradet Redväg. År 1795 ansågs den gamla medeltida kyrkan av sandsten vara både trång,

 

Tillbaka

Hällstadmonumentet

Monumentet består av en liggande häll som flankeras av två sidohällar, troligen
har det en gång även funnits sidohällar på långsidorna, se Husabygraven.
Stenarna är idag skylda av ett tak och tre väggar av plast.

På Hällstad kyrkogård finns ett märkligt romanskt gravmonument i huggen sandsten - på Göteborgsutställningen år 1923 utnämnd till Sveriges vackraste gravsten!

Vad det kan vara för slag av grav eller vem den en gång kan ha tillhört är något som har diskuterats flitigt - kanske att det är graven för en korsriddare som varit i Det heliga landet, som föreslagits, men tolkningarna är många...

Man anar genom detaljer i motiven att den som huggit stenarna kan ha varit den Othelric som tillverkat ett antal dopfuntar och reliefer och byggt bl.a. Skälvums och Kinne-Vedums kyrkor i Västergötland. Stämmer detta så kan graven dateras till mitten eller slutet av 1100-talet.

Tillbaka

En av gavelhällarna visar en läsande
respektive en rökelsekarbärande figur under arkader:

Nog skulle denne läsande man kunna vara en
avbildning av någon från Främre Orienten?

Den avbildade figuren ser ut att kunna ha en coif på huvudet (uttalas "koaff"),
en huva som riddarna gärna bar även när de inte hade ringhuvan på. Coifen
som kan liknas vid en babymössa modell större kom att bli högsta mode
ända ner i de lägre samhällsklasserna då den var lätt att tillverka.
Allt enligt historieprofessor Dick Harrison.

På den hitersta hällen ses två människofigurer där den till vänster har ett svärd i höger hand och en sköld i den andra. Figuren till höger har stött ner en korsstav i gapet på en drake som båda trampar på. Draken symboliserar djävulen i kristen symbolik, och inom hela västvärlden ansågs det som det avgörande hjälteprovet att besegra en drake. I Östasien ansågs och anses fortfarande draken vara en lyckosymbol. Korset är grekiskt.

Hela bilden anses i en tolkning kunna vara en framställning av två korsfarare alternativt visa en korsriddare under beskydd av S.t Göran. Tyvärr är stenen idag för djupt nedsatt i marken för att draken skall synas.

Sankt Göran var en romersk officer som dödades av kejsaren Diocletianus år 303 och som sedan blev martyr, ännu idag bl.a. Englands nationalhelgon, St George. Efter honom är S:t Georgskorset uppkallat, använt av bl.a. korsriddarna i Det heliga landet och ingående i den engelska flaggan.

Är detta en korsriddare med svärd och sköld...?

 

Lockstenen

"Takhällen utsmyckas av ett stavkors omgivet av akantusrankor som utgår från gapen av två motställda drakar i den övre delen av hällen". Akantusrankor har använts i grekisk konst sedan 400-talet f Kr.

De två motställda drakarna

 

Agnus dei - Guds lamm, syftande på Jesus för människorna
ställföreträdande offerdöd på korset, som ett offerlamm

 

Under 1900-talet har stenarnas belägenhet ändrats flera gånger:

Stenarnas placering ca 1925. Foto: Gustaf Ewald.

Längst ner på den liljestenslikt ornamenterade sidohällen finns ett upp- och nedvänt lejonhuvud ur vars gap rankorna utgår. Märkligt nog är stenarna satta så djupt ner att detta inte syns idag. I ornamentets övre centrum finns en figur som tytts som antingen en i paradiset befintlig själ eller möjligen är ett porträtt av den döde.

En annan placering och ett annat utseende. Foto av okänd.

 

Är detta ett porträtt av den döde på väg upp till himlen?

Graven är så märklig att det blivit två resor dit, vilket är
förklaringen till färgvariationerna på bilderna

Se även Kinnevedskistan

 

Tillbaka

Schwartzenhoffska gravmonumentet

Gravmonument för familjen Schwartzenhoff till Hof

CRONAN GIFVES VID SLUTET

ÄLSKADA FOSTERLAND
DÅ DU NJUTER FRIDENS LUGN
VÖRDA TACKSAMT DEN MINNES VÅRD
SOM HÖLJER DINA FÖRSVARARES STOFT

 

Tillbaka

"Hov i Tingmark"

Gården Hov ligger högt upp och har en fantastisk utsikt

Gården Hov är belägen ca två km nordost om Hällstad kyrka. Omedelbart söder om gårdsbyggnaderna ligger ett gravröse som idag är 35 m i diameter, kallat Smedjekumlet, men en skada pekar på att det ursprungligen kan ha varit hela 40 m tvärs över.

Lindskog skrev att det på säteriet Hofs ägor fanns en stor oformlig sten upprest som kallades Tingsten där det enligt sägnen fordom skall ha varit ett domarsäte, och att hela trakten kallades för Tingmark.

Mindre än en km norr om gården Hov finns idag Tingmark, Tingsten och Tingmarks källa utsatta på kartan. På Tingmark har en hällkista borttagits, Tingsten är ett stenblock som är sju meter långt och drygt två meter högt med nio skålgropar, och Tingmarks källa är en gammal offerkälla.

 

Tillbaka

Ryttargravarna i Pjukarp, Hällstad

I Pjukarp NO om Hällstad kyrka och söder om gården Hov finns ett gravfält om ca 60 runda stensättningar och tre högar. Men gravfältet har varit större; vid ett vägbygge år 1932 undersöktes åtta fornlämningar där de flesta innehöll "metallföremål till hästmunderingar", daterade till ca 850-950 e.Kr., dvs vikingatid. Gravskicket i kammargravfältet sades vara detsamma som för ett antal kammargravar på Björkö i Mälaren liksom i Hedeby och i Ukraina - det som vikingarna kallade för Kievriket, norr om Svarta havet, se en karta.

De rum av trä som byggdes där dessa stormän fått sin sista vila var mellan 2,3 och upp till 4 meter långa, och mellan 1,4 till 2,3 meter breda. Höjden har troligen varit en dryg meter, men är okänd då taket ruttnat bort och gravrummen kollapsat under tyngden av stenar och jord. De hästar som medföljt i en av gravarna har i varit placerade på en 1—2 dm högre belägen avsats utanför gravkammarens södra sida, vid den dödes fötter. En annan av gravarna har troligen haft en rest sten på toppen.

Erik Floderus: "De vid Hov undersökta gravarna voro jordblandade rösen 5—8 m i diam. och i allmänhet 0,5 m höga. Den största (ej undersökta) graven hade en diam. av 13 m. Gravarnas antal uppgår nu till omkring 60, men ett ganska stort antal synas ha blivit bortodlade under årens lopp. I ingen av gravarna var något trävirke bevarat, så att kamrarnas byggnad närmare kunde studeras. Kamrarna ha legat 0,4—0,7 m under den ursprungliga marknivån, deras höjd kan endast obetydligt ha överstigit 1 m. Över dem har lagts en fyllning av jord och relativt stora stenar, vilka sedan rasat ned i kammaren, när taket förmultnat, så att i gravarnas yta tydliga rektangulära insänkningar markerats. Samtliga voro orienterade i ONO—VSV".

En annan skribent: "Några voro krigsgravar. Vid gravsättningen hade man timrat en gravkammare eller kista, och här hade den döde jordats obränd tillsammans med sin häst. Hästen hade sadel, vars remtyg varit besatta med tennknappar. Husbonden själv var utrustad med svärd, spjut, pilkoger och en sköld. Till sitt uppehälle hade han fått med sig urnor med mat, ja inte ens dryckeshornet saknades. Sådan gravar finns i hundratals i Hovs »lunder»".

Tillbaka

I Pjukarp har också Oskar Montelius undersökt ett antal gravar vilka visade sig vara från folkvandringstid, ca 400-tal. I en kvinnograv fann han ett vackert spänne, pärlor m.m. och i en mansgrav bl.a. ett konstnärligt arbetat svärd och ett bryne. Ett eneggat svärd omnämns också.

Efterleden -arp är ofta en nyskrivning av -torp som ursprungligen betydde utflyttad gård, ett nybygge. Torp i betydelsen mindre gård tillkom under kung Gustav Vasa på 1500-talet och var den lägsta skatteklassen för skatt till Kronan. Under 1600-talet övergick beydelsen torp till att gälla mindre jordbruk som drevs av torpare, skyldiga att utföra dagsverken på en större gård eller kronomark. Namnformen -arp följer Ätradalen upp i Västergötland. I Skåne är efterleden -up en direkt motsvarighet.

Källor:
FMIS
P E Lindskog
Sveriges bebyggelse, Älvsborgs län del III
Fornvännen 1938

 

Tillbaka

Runsten Vg 160

Runsten Vg 160 vid Västergården i Väby i Hällstad socken

Tore reste denna sten efter Torvid(?),sin fader

Runstenen står i Väby ca 3 km SV om Hällstads kyrka och ca 30 m väster om landsvägen mellan Hällstad - Härna. 1920 påträffades stenen av G Källman ca 15 m öster om nuvarande plats där den låg "nästan övervuxen". Runstenens ursprungliga plats är inte känd, men lär enligt utsago komma från Romarebacken någon km åt NV, invid sjön Stora Björken.

S Hellman skriver i Hällstads sockens historia 1931 att stenen har "tjänat som trappa eller golv i häradsstallarna, som lära ha legat där. De uppsattes då tingshuset byggdes på 1750-talet".

Inskriftens namn þuriuþ är inte något namn man känner till men möjligheten finns att ristaren gjort sig skyldig till en ortografisk omkastning av runorna 25 och 26. Namnet skulle då kunna vara þorviðr ett särskilt på östnordiskt område vanligt mansnamn. Påminnas kan om den västgötske lagmannen þorviðr omskriven i Heimskringla såsom verksam vid mitten av 1060-talet.

Väby anses ha varit en offerplats, och traditionerna talar om Åsakällan och Rörkällan samt en offersten med sju skålgropar. När man sedan enligt 1734 års lag skulle utse "Rättan tingsplats" för Ås bo blev tingshuset förlagt till Väby, byggt i sten.

I närheten av runstenen har man funnit två spiraltenar av guld, daterade till folkvandringstid - se dem hos Historiska museet här och här.

På fastigheten Brunstorp i Väby ligger nio domarringar samlade uppe på en höjd. Härifrån har man haft en fantastisk utsikt ner över Ätradalen vid Timmele.

 

* * * *

En knapp mil sydost om Hällstad ligger Timmele, i söder Hökerum med ruinerna av borgarna Vädersholm och det äldre Fagranäs, och fyra km åt norr ligger Möne.

Texten om runstenen:
Rose Marie och Håkan Dahlins hemsida om runstenar i Västergötland