är man idag färdas på de dammiga grusvägarna i trakterna av Möne ett par mil norr om Ulricehamn är det nästan som att vara på en

I Möne har det bott människor i tusentals år. Ett senare tiders bevis för detta är den vackra halskrage av guld som man år 1864 fann djupt nere i ett stenröse här i Möne och som man tror är tillverkad här i Västergötland någon gång omkring 500-talet.

Kragen kan man tänka sig ha prytt en hövding eller stormans stolta kvinna, och det är inte otänkbart att den representerade en överenskommelse mellan två verkligt betydelsefulla ätter. Varför den sedan kom att hamna i röset kan ju vara spännande att spekulera över...

Tillbaka

Fyndet år 1864

Det var den fattige torparen Johannes Andersson som fann kragen då han skulle röja undan ett stenröse "som lå utaföre kvestadörra". Sten efter sten slängdes undan då han plötsligt finner fyra kalkstenshällar ställda på kant. Inne i det lilla rummet de bildat finner han så den sjuringade guldkragen nedställd!

För fyndet fick Johannes 2.123 Riksdaler och 47 öre Silvermynt i hittelön, och det berättas att det var självaste riksantikvarie Bror Emil Hildebrand som kom ner från Kungliga huvudstaden för att personligen hämta fyndet. Omräknat i dagens penningavärde lär penningsumman motsvara ca 100.000 kronor.

Tillbaka

Sju ringar i filigranteknik

Den som tillverkat denna halskrage måste ha varit både närsynt och säker på hand.
Bilden visas med benäget tillstånd av Historiska museet

Av de halskragar man funnit i Västergötland är det Mönekragen både störst och den som är utsmyckad med flest figurer, hela 458 stycken.
Dessa är helt eller delvis utförda i något som kallas för filigranteknik med vilket menas att man av tunna silver- eller guldtrådar tillverkar mycket små korn eller kulor som placeras i olika mönster - för fler bilder och mer information, se denna länk till sidan om Mönekragen hos Historiska museet.
För att klara av att göra alla dessa kulor och mönster kan man tänka sig att guldsmeden var närsynt, det underlättar betydligt att kunna arbeta med materialet nära ögonen.

På kragen finns förutom underliga djur även människofigurer. En ser ut att föreställa en kvinna med hårfläta som är klädd i en mönstrad kjortel. Ansiktet, en böjd arm och det synliga benet är graverade och tydligt framhävda, övriga detaljer är utförda i filigran. En figur som förefaller att vara en man har en rund skiva på kroppen, kanske en sköld.

Läs om Nordens guldålder nedan, se också detalj av Ållebergskragen, guldhalskragen från Färjestaden på Öland och edsringen från Södra Ving

Tillbaka

Historiska Museet om Nordens guldålder:

"De arkeologiska fynden visar att en guldålder i ordets mest påtagliga bemärkelse inträffade i Skandinavien under 400-talet e.Kr.
Från ett romarrike i upplösning nådde strömmar av ädelmetaller upp till Norden. Västergötland fick sin så rikt beskärda del liksom Öland och Gotland, Sveriges tre på forntidsguld rikaste landskap.

Att folkvandringstidens västgötar, i jämförelse med gotlänningar och ölänningar, ägde en utpräglad förkärlek för guldringar märker man av fyndens sammansättning. De senromerska mynten som överflödar på Öland och Gotland saknas nämligen nästan helt i Västergötland.
Här tycks de ha smitts om till ringar de flesta dock i form av mycket enkla spiraler, sk betalningsguld.

Det låg status i själva formen. Kungar och stormän delade ut guldringar till dem de ville belöna eller vinna för sina syften. Gudarna liknade i detta hänseende människorna och sysslade också gärna med ringar, och för dem var tillgången obegränsad.
Odens dvärgasmidda guldring Draupner hade till exempel egenskapen att var nionde natt drypa ifrån sig åtta lika goda ringar. Det var i en omgivning präglad av dessa föreställningar guldhalskragarna smiddes och det finaste guldsmidet någonsin i vårt land tillkom".

Tillbaka

Möne kyrka

"Möne kyrka norr om Ulricehamn i Västergötland ligger högt och majestätiskt placerad i landskapet. Ortnamn, gravfynd och andra tecken i trakten ger en antydan om att platsen kan ha varit betydelsefull redan före kyrkans tid. Ett möjligt hövdingasäte skulle kunna ha legat ungefär där kyrkan nu ligger".

Ur Tusenårsresan av Maja Hagerman

Möne kyrka - högt och majestätiskt placerad i landskapet

En gammal kistlockformad gravvård vilar sig mot kyrkogårdens stenmur,
trött efter sitt kanske 800 - 900 år långa liv

P E Lindskog skrev om Möne kyrka, citerande Andreas Rhyzelius, att den fordom varit en offerkyrka och då hetat Mörene. "Biskop Johannes Marquardi har förordnat vissa tider och orter i stiftet, på hvilka aflatsbref skulle säljas. Gaf ock sjelf ut sådana bref i åtskillige kyrkor, såsom i synnerhet åt Möne kyrka i Åhs Härad, tillägnandes dem allom 40 dagars syndafrihet, som samma kyrka med gåfvor och offer besöka ville".

Av detta kan man nog utläsa att trakten var fattig och därför kunde behöva en extra slant till prästen och underhållet av kyrkan.

Usikt från kyrkbacken i Möne över grusvägen, stengärdsgårdar och rödmålade hus

I Möne har man också funnit tre kluvna stenar, s.k. klövstenar, vilka man anser ha förbindelse med kulten omkring Helena av Skövde. Dessa skall finnas liggande bredvid vad som kallas Elias källa.

Tillbaka

Minnesstenen efter drengen Toli

Någon kilometer NV om Möne kyrka står en runsten intill vägen, Vg 162, rest till minne av drengen Toli. Stenen som är lagad är försedd med ett kors på baksidan.

Vebjörn satte denna sten efter Toli,
sin son, en mycket god dreng

Ca 4 km söder om Möne ligger Hällstad med det märkliga Hällstadsmonumenet och på vägen dit passerar man Tingmark. Lika långt norrut ligger Kärråkra.

Källor:
Helenedocuments
Historiska Museet
Skatter i Skaraborg av Sixten Västgöta-Bengtsson