taden Lund anses ha tillkommit omkring år 990 under den danske vikingakungen Sven Tveskäggs tid, en datering som baseras på de

En benämning som användes under kung Erik Emunes tid på 1100-talet för att beteckna Lunds rang i Danmark var Metropolis Daniæ, Danmarks huvudstad, (Köpenhamns äldsta privilegiebrev är från så sent som 1254).

Under sin medeltida storhetstid var Lund också i hög grad präglad av kyrkliga inrättningar, fler till antalet än i någon annan nordisk stad. Innan dagens kyrkodom tillkom fanns en mindre kyrka på platsen, kallad Svend Estridsens stenkyrka, uppförd ca 1050. Troligen hade även den en föregångare i en stavkyrka.

Tillbaka

Ärkebiskop Ascer och
den nordiska kyrkoprovinsen Dacia

Efter att det västgötska Skara fått sitt stift ca 1020 fick Lund år 1060 sin första biskop vid namn Henrik, detta under kung Svend Estridsen. Samma år blev Egino biskop i det närbelägna Dalby stift som dock snart uppgick i Lund.

År 1103 upphöjdes biskop Ascer i Lund till ärkebiskop över hela Norden.
Detta var kung Erik Ejegods förtjänst, då han på en pilgrimsresa till Rom och påven Urban II lyckades utverka ett frigörande av den danska kyrkan från de tyska Hamburg-Bremens ärkebiskopar. Under resan dör både Erik och hans maka drottning Bodil.

Området Dacia som Ascer hade att vaka över var det största i hela den kristna världen; Danmark, Sverige, Norge, Island, Orkneyöarna, Färöarna och Grönland... Till själva stiftet hörde Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.

Som ärkebiskop började Ascer att förstora och försköna stadens domkyrka till att bli den största stenbyggnaden i hela det dåtida Norden.
År 1123 stod kryptan i den blivande domkyrkan färdig, invigd under pompa och står. Ascer vigde högaltaret till Johannes döparen, alla profeternas och patriarkernas ära, och en stor samling kostsamma reliker hade samlats ihop.

År 1145 invigdes själva domkyrkan. Byggmäsare lär Othelric ha varit (samme man som byggde Skälvums kyrka i Västergötland ca 1135). I Lundadomen sägs ha funnits delar av Jesu träkors, delar av gravstenen som legat framför hans klippgrav, en liten del av hans födelsekrubba och av nattvardsbordet...

Vid 1300-talets början fanns tjugosju kyrkor och åtta kloster i Lund.

Under Ascers efterträdare Eskils tid tillkom cistercienserklostret Herrevadskloster, beläget några mil norrut.

Tillbaka

Kryptan i Lunds domkyrka

Se några andra bilder från kryptan

Tillbaka

Lund - en "knudpunkt"

Lund på 1000-talet

En marknad som kalladesTre högars marknad fanns invid tingsplatsen med de tre stora högarna i det närbelägna Arendala. Strax väster om denna marknadsplats och vid en punkt där några av landskapets viktigaste landsvägar möttes lät Knud utstaka en marknadsgata samt tomter för en bosättning av stadskaraktär - se kartan till vänster, visande hur Lund såg ut på 1000-talet. Här upprättade Knud ett myntverk och här byggde han S:ta Maria träkapell. Hit till den nyanlagda orten flyttades också Tre högars marknad, och tack vare myntverket uppnådde konungen något som förmodligen från början varit hans avsikt, nämligen att av marknaden skapa en inkomstkälla för kronan. Platsen var också en bra stödjepunkt,

Tillbaka

Ärkebiskop Erlandsen

Efter en tids meningskiljaktigheter mellan kung Kristoffer och ärkebiskop Jakob Erlandsen i Lund, Hvide-ätten, fängslas ärkebiskopen på sin gård Gislebjerg vid dagens Landskrona år 1259. Iklädd en narrhuva försedd med rävsvansar får Jakob rida som fånge till Hagenskovs gård på Fyn där han hålls fängslad, och gör så tills kungen plötsligt dör i maj. Ett rykte gör snart gällande att Kristoffer blivit förgiftad av en av ärkebiskopens förtrogna, abboten Arnfast av Ryd.

År 1262 hade Jakob Erlandsen återigen retat kungamakten, denna gång för att han ville avskaffa den gamla Skånelagen. Erik Klipping gick tillsammans med allmogen till anfall mot Jakob i Åhus.

Tillbaka

Ärkebiskop Esger går i strid

På hösten år 1318 går Mats Kettilmundsson in i Skåne med en svensk här i avsikt att tvinga Danmark till fred då landet stödjer den avsatte kung Birger Magnussons kamp för sin återerövring av den svenska kronan.
Ärkebiskop Esger i Lund plockar raskt fram svärd och rustning och tillsammans med den danske hertigen Kristoffer (senare Kristoffer II), en bror till Erik Menved, ansluter de sig och sina trupper till Kettilmundsson.

Den djärva fälttågsplanen fungerar som man hoppats, och de svenska styrkorna lägger allt större delar av Skåne under sig - de städer som inte köper sig fria plundras och bränns.
De påföljande förhandlingarna i Roskilde leder till ett stillestånd på tre år, och man beslutar också att träffas igen för att avgöra frågan om förre kung Birger Magnussons framtid, där fyra svenska och fyra danska herrar skall besluta om hans vidare öde.

Man kommer överens om att att Birger fram till dess inte får beträda svensk jord, utom möjligen då Gotland om gotlänningarna så ville, att sonen Magnus skall hållas fängslad och dessutom att de svenskar som bidragit till hertigarna Eriks och Valdemars död i Nyköping skall lämna Sverige.

Ärkebiskop Esger och hertig Christoffer får trots sitt stöd inte någon ersättning av Sverige, däremot skall de skåningar som stött svenskarna under fejden inte ha några efterräkningar att vänta för detta.

Korstolar från slutet av 1300-talet - här satt medlemmarna i domkapitlet.
Bakom stolarna har man gjort flera intressanta fynd som kanikerna
lämnat efter sig - bl.a. parfymflaskor, speltärningar och spelkort...

Tillbaka

Den fulla höjden på dagens femtiofem meter höga torn som kallas
för Lunna pågar tillkom inte förrän på 1850-talet

Genom den danska reformationen år 1536, då ärkebiskopsdömet avskaffades och dess egendomar indrogs till kronan, avslutades storhetstiden, och efter hemsökelserna under 1600-talets svensk-danska krig blev staden en fattig småstad. I och med universitetets tillkomst 1668 inleddes dock en ny utvecklingsperiod.

Tillbaka

Biskopar och ärkebiskopar i Lund 1060-1522

• Henrik 1060-1066, beskriven av Adam av Bremen som Den fete och uppger att denne skulle ha dött av fylleslag.
• Egino 1060-1072, biskop i Dalby men flyttade till Lund efter Henriks död.
• Ricwald 1072-1089, kom från Tyskland.
• Ascer 1089-1137, ärkebiskop från år 1103.
• Eskil 1137-1177, under vars tid bl.a. Herrevadskloster och klostret i Tommarp grundades och borgen i Åhus anlades.
• Absalon 1177-1201, av Hvideätten
  Ledde själv sina trupper vid den danska erövringen av Pommern år 1185, och var den som gav Saxo Grammaticus i uppgift att nedteckna Danmarks historia - verket Gesta Danorum. Absalon lade grunden för Köpenhamn genom att anlägga biskopsborgen Havn år 1167.
• Andreas (Anders) Sunesen 1201-1222, av Hvideätten. Följde med Valdemar Sejr på korståg till Estland år 1206 varvid Ösel och Dagö erövrades. År 1219 var han återigen i Estland med Valdemar, och under Wolmerslaget såg han enligt sägnen Dannebrogen, den danska fanan, komma ner från himlen. Andreas drog sig tillbaka år 1222 och avled 1228.

Dannebrogen

Tillbaka

• Peder Saxesen 1224-1228
• Uffe Thrugotsen 1228-1252
• Jakob Erlandsen 1253-1274, av Hvide-ätten, fängslades av kung Kristoffer 1259.
• Trugot Torstensen Hak 1276-1280, läs lite om ätten Hak
• Jens Dros 1280-1299
• Jens Grand 1289-1302, av Hvideätten, stödde Erik Klippings mördare som flytt till Halland, och lät dem i hemlighet få befästa borgen Hunehals
• Isarnus 1302-1310
• Esger Juul 1310-1325, stödde Mats Kettilmundsson då han med sina styrkor gick in i Skåne år 1318 - se ovan
• Karl Eriksen 1325-1334
• Peder Jensen 1334-1355
• Jacob Nielsen Kyrning (Thott) 1355-1361, fängslades på Åhus 1358
• Niels Jensen (Bild) 1361-1379
• Magnus Nielsen 1379-1390, drunknade då han föll ner från vindbryggan i skånska Åhus
• Peder Jensen 1390-1391
• Jakob Gertsen (Ulvstand) 1392-1410, som stod skriven till Borgeby. Han var bror till riddaren Hindrik Gertsen som var herre till Glimmingehus.
• Peder (Mickelsen) Kruse 1410-1418
• Peder Lykke (Bille) 1359-1436
• Hans Laxmand 1436-1443
• Tuve Nielsen (Juul) 1443-1472
• Jens Brostrup 1472-1497
• Birger Gunnarsen 1497-1519, kan ha bott på Borgeby slott
• Aage Sparre (Jepsen) 1519-1523
• Jørgen Skodborg 1520-1523
• Didrik Slagheck 1521-1522, känd från Stockholms blodbad där han bestod Kristian II med råd om vilka som skulle avrättas för kätteri. Didrik kom redan 1522 att på inrådan av påven avrättas och brännas på bål i Köpenhamn, detta som en försonande gest för sin grymhet i Sverige.

Källor:
Lunds domkyrkoförsamling
Ragnar Blomqvist, Adolf Schück - STF:s årsbok 1942
historiska-personer.nu
Foteviken.se