ia de älvar och fjordar med tillhörande dalgångar som mynnar i norra Vänern löpte fordom lederna mellan Norge och Svitjod fram. Givetvis

På andra sidan Kvinnholmen i Byälven till vänster på bilden ovan ligger det norskklingande Aagotsberg. Aagot är ett helnorskt kvinnonamn och ger ett av många indikationer för kontakterna med Norge.

Tillbaka

Uppströms Byälven

Tar man sig upp i Byälven vid Säffle och vidare via Gillbergadalen och Glafsfjorden så kommer man till Arvika. Fortsätter man norrut via Vrångsälven och förbi Eda vid norska gränsen så kommer man nästan upp till flödet Glåma i Solør i Hedemarken, nordost om Kongsvinger i Norge, förr tillhörande Oppland, Uppland på svenska.

Man tror att Glåma förr rann ner via denna vattenväg istället för som idag ut i Skagerrak strax norr om Svinesund, i vikingarnas Viken. Vid högt vattenflöde kan faktiskt fortfarande en del vatten från Glåma strömma ner och ut i Dalbosjön. Det berättas att ännu år 1226 kunde Knut Kristineson som var en styvson till lagman Eskil ta sig upp denna vattenväg till Kongsvinger med en mindre flotta!

Utmed Byälvens västra strand reser sig flera stora gravhögar medan det ligger fornborgar på båda sidorna av älven. Här skulle senare pilgrimsleden från Kållandsö via Lurö skärgård upp till Nidaros komma att gå fram, men även i denna skärgård ligger en fornborg som visar att leden använts mycket långt tillbaka i tid.

I Glafsfjorden vid Arvika har man funnit en svärdsknapp från folkvandringstid, en gång tillhörig en välbärgad storman, kanske en hövding eller t.o.m. en kung. Tänk om man visste vem detta svärd tillhört, med en överdel av röd emalj, guld och silver med fantastiska små dekorationer i pärlad tråd. Kanske Ingvar...?

Se också svärdsknapparna från
Sutton Hoo, England och Hög Edsten, Bohuslän

Tillbaka

Olof Trätäljas hög i Säffle

Olof Trätäljas hög

Kungshögen i Säffle som idag bär namnet Olof Trätäljas hög kallades år 1638 för Knusbacken (vilket kanske skulle betyda Kungsbacken?). Högen har ett monumentalt läge högt uppe på ett berg väster om och ovanför Byälven. Här var förr en viktig handelsplats, vid "Byelfven, det förnämsta vattendraget i vestra Värmland".

Fornborgen Villkorsberget på östra Värmlandsnäs som fågelvägen ligger två mil SO om Säffle är arkeologiskt undersökt och har daterats till att ha bränts någon gång åren 510-680 e Kr. Den bör således ha varit i bruk under Olofs Trätäljas tid.

Tillbaka

Kungshögen i Nysäter

Kungshögen i Nysäter

Ovanför Byälvens vatten två mil uppströms Säffle ligger Kungshögen i Nysäter, 40 meter i diameter. Högen har tidigare ingått i ett större gravfält, nu borta. I en undersökt skelettgrav har man gjort fynd som dateras som vikingatida.

Tillbaka

Kungshögen i Högsäter

Storhögen Kungshögen i Högsäter, alldeles nedanför till höger flyter Byälven

Storhögen Kungshögen i Högsäter mäter 28 m i diameter och är 5 meter hög. Den ligger som avslutning av en platå alldeles invid en trång passage i Byälven, sju km uppströms Nysäter och två km norr om Odenstad. På platån där högen vilar har det under vikingatiden funnits ett eller flera långhus, häråt i bild.
Högsäter har högst troligt varit platsen där man förr korsade Byälven, precis som man gör än idag fast nu via en kabeldragen färja.

Förslag finns om att Byälven kallades för Norrvägen vilket sedan blev till Norwegen, Norge - den väg vilken man från Vänern tog sig norrut, kanske den väg som Oden tog sig norrut från Västergötland... Namnet finns omnämnt på Jellingestenen som nuruiak vilket betyder Vägen mot norr, se stenen under Harald Blåtand.

Tillbaka

Klarälven

Klarälven i Karlstad där den delar upp sig i två armar med Tingvalla däremellan,
Tingvallaberget kan möjligen ha legat där som Domkyrkan på bilden ligger

Klarälven rinner upp i Härjedalen, genom Norge och och hela Värmland och ut i Karlstad. Där låg Lagberget på Tingvallaön där man fordom höll ting. Namnet Tingvalla är dessutom det gamla namnet för Karlstad varav det senare härrör från år 1584 då Karl IX grundade staden, en son till Margareta Leijonhufvud och kung Gustav Vasa.

Tillbaka

Ilanda hög

I Ilanda mellan Karlstad och Kil ligger Ilanda hög, det enda som finns kvar efter ett förmodat större gravfält. Idag är högen ovalformad, men har ursprungligen varit helt rund. Ilandasjön rinner ut i Klarälven.

Storhögen som kallas för Ilanda hög

Tillbaka

Kil - ett centrum för 1.500 år sedan

I Kil ett par mil ovanför Karlstad mellan Norsälven och Klarälven och söder om Nedre Frykensjön ligger flera stora gravfält från folkvandringstid, ca 500-talet. Det största (som ändå tros ha varit ännu mycket större) kallas Runnevål och består av 83 gravhögar och åtta stensättningar, av dessa är ett tjugotal faktiskt utgrävda. Fynden har bestått av bl.a. en lerkopp, ornerade benkammar och bennålar samt Runnevålskrukan som är ett kärl i bränt lergods, dryga decimetern hög och mycket lik krukor som påträffats i Norge.

I Kil ligger också Mogårdens gravfält med 22 gravhögar och fem runda stensättningar liksom Illbergs gravfält med elva runda stensättningar och en gravhög.

Den sydöstra delen av Runnevåls gravfält i Kil
(här har säkert Stefan Holm hoppat omkring...)

Tillbaka

Norsälven

Från Finnskoga öster om Solör i Norge och bara några km väster om Klarälven rinner Mangslidälven söderut för att på sin väg ner till Torsby och övre Fryken byta namn till Ljusnan eller Ljusnaälven(?). Nedanför de avlånga Frykensjöarna får flödet namnet Norsälven under vilket det sedan rinner ut vid tre fornborgar vid Vålberg nordost om Grums.

* * *

Invid ett (idag) mindre vattendrag ca fyra km söder om Kristinehamn i sydöstra Värmland står runstenen i Järsberg, ristad av eril på 500-talet. Ån rinner ut i Lötälven som i sin tur flyter ut i Vänern.

Tempelgraven sydväst om Säffle, en ca 4.000 år gammal hällkista
som består av två rektangulära gravkamrar

Läs om då Värmland styrdes från Västergötland