En fritt colorerad bild av Margareta på hennes gravkista

argareta Eriksdotter Leijonhufvud växte upp som nummer tre i en syskonskara av sex på borgen Loholm i sjön Anten i Väster-götland. Syskonen hette Abraham, Birgitta, Anna, Sten och Märta.

Under sin uppväxt träffade och umgicks hon en hel del med Svante d.y. Sture, och eventuellt skall de båda ha varit förlovade. Men när Gustav Vasa börjat se sig om efter en ny hustru så riktades snart hans blickar mot den vackra, kloka och sympatiska Margareta. Någon gång på sommaren 1536 fick han så mamma Ebbas samtycke till att gifta sig med dottern.

"Hennes ansikte voro utmärkt skönt, om än något magert och blekt, håret långt och ljust, ögonen blå och milda men allvarliga, näsan hög och välbildad, munnen liten och fin, hakan kluven.
Godhet och förstånd, mildhet och majestät visade sig i hennes blick, tal och hela väsen, och vem som helst, som såg den sköna fröken Margareta, kände den varmaste tillgivenhet för henne. Dessutom var hon ett för husliga värv synnerligen väluppfostrat och dugligt fruntimmer".

Svante gifte sig istället med systern Märta.

Tillbaka

Ett av de bjudningsbrev mamma Ebba sände iväg finns kvar i behåll, ställt till slottsloven på Läckö slott, Lars Kafle:
"Hälsning med Gud, min käre Lars Kafle, att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat".

Bröllopet firades på Uppsala slott den 1 oktober 1536 - på årsdagen av drottning Katarinas jordfästning. Festligheterna varade i flera dagar, under stor ståt och med ett övermått av förplägnad. Veckan därpå kröntes Margareta till drottning av Sverige.

Tillbaka

Margareta födde sin make tio barn under 13 års tid.

Tynnelsö slott - bild ur Sveriges historia, 1889

Sommaren 1551 blev drottningen under en båtfärd på Mälaren hastigt sjuk och fördes snabbt i land på det nära belägna Tynnelsö slott, där hon snart avled. Hon var vid sin bortgång 35 år gammal. Sägnen vet att förtälja att en solförmörkelse inträffade samma dag som drottningen avled.

Då Gustav Vasa dog 1560 flyttades Margaretas stoft till Uppsala där det bisattes i Gustavianska koret tillsammans med Gustav Vasa och Katarina av Sachsen-Lauenburg.

Hennes önskan på dödsbädden kom aldrig att uppfyllas: det blev ingen enighet bland Wasasönerna, och dottern Cecilia som ärvt sin moders skönhet, "ärvde icke tillika hennes dygd".

Många av Europas kungahus har Margareta som stammoder eftersom flera av hennes barn gifte in sig i olika kungasläkter.

Drottning Margareta Leijonhufvuds vapen från Västerås domkyrka
Bild ur Sveriges historia, 1889