ellan Västerplana och Medelplana kyrkor står tre stenar alldeles utmed den urgamla vägen som löper norrut mot Hällekis. Denna

Platsen för de tre stenarna har många namn varav det vanligaste är Tredings stenar, men även Tvådurs eller Trädurs hällar förekommer liksom Tvädurs eller Tvädörrs hallar - eller hällar. Kärt barn har som bekant många namn.

Tillbaka

Lage och Anna Posses stenar

Stenen längst till höger på bilden ovan kallas Lage Posses och den den i mitten Anna Posses sten. Anna sägs ha varit lika hög som stenen.
Historien bakom Lage Posses sten är att han hade låtit samla släkten på sitt Hellekis inför den annalkande pesten år 1589, detta för att man skulle kunna ta ett sista farväl av varandra. Efter mötet följde Lage sina anhöriga en bit söderut på vägen till just denna plats där stenarna sedan restes till minne av avskedsstunden. Denna släktträff måste ha varit en traumatisk händelse som dock fick ett lyckligt slut - samtliga Possarna klarade sig undan med livet i behåll!

Den norra stenen, Lage Posses sten, är en minnessten över ett avskedsmöte år 1589

Lage Posse var en ättling till en annan Lage Posse, vilken omkring år 1453 var hövitsman på Ekholm i Göta älv. Släkten sägs härstamma från den norske vikingakungen Harald Hårfager.

Tillbaka

Kungastenen - kung Svegders sten?

Den södra, vänstra stenen på bilden högst upp respektive nedan kallas ibland för Konung Sverkers sten, men omnämns också som Svegders sten. Svegder var en kung av Ynglingaätten som skall ha levt på 200-talet, omnämnd av Snorre sturlasson i hans Heimskringla. Skriften på denna sten sägs ha försvunnit men gått att läsa på 1800-talet. Där skall ha stått, skrivet på latin, att det var kung Sverker eller Svegders gravvård.

Ännu en överdriven återgivning av Erik Dahlberg,
notera den lilla hästdragna karossen...

Tillbaka

Linné om stenarna - två saknas

När Linné gjorde sin Västgötaresa år 1774, skev han följande om dessa hällar:
"Fem flisor sågo ut som likstenar, och woro stelte jemte hwarandra så som en wägg på wästra sidan wid wägwn då man gick från Medelplana til Westerplana".

Säkert har här funnits fler stenar förr, numera kanske utgörande grundstenar i traktens ladugårdar...

Tillbaka

Vikinga- och jarlagård?

Hela området väster om de tre stenarna tros under forntiden ha varit en hednisk offer- eller ättebacke från vikingatiden eller ännu tidigare - kanske både och. Då man grävde ut en av gravarna i mitten av 1700-talet fann man bl.a. ett silverbeslag, prytt med en ros i relief och ett Tors hammar-märke.

Dessutom fann man diverse hästben, hästtänder och en kopparpil (spets?) av fem tums längd samt en korsmärkt brosch från 800-talet. Det är inte otroligt att en viking kan ha lagts till sin sista vila i denna hög, tillsammans med häst och utrustning varefter alltsammans bränts på ett bål, så som den förkristna seden bjöd. Kanske har fler ur hans ätt begravts här, då det finns ytterligare drygt 20 gravar på platsen. Detta gör att gravfältet är det största på Kinnekulle med omgivningar.

Enligt sägnen skall det strax bredvid ha legat en stor jarlagård från vikingatiden. Det är inte otroligt att det är släkten från denna jarlsgård som ligger i ättebacken vid Tredingsstenarna. Man tror också att detta är platsen för ett gammalt kapell kallat Tvädur - en möjlig ruinkulle kan dölja dess rester.

Källor:
Turistportal Kinnekulle
Skylt på platsen
P E Lindskog