orge var vid 800-talets mitt delat i en mängd smärre, självständiga områden eller fylken med egna kungar, se kartan Sagans landskap.

Tillbaka

Harald Rödskägg

Kung ca ? - 820
Levde ca 760 - 820

Harald Ganraude rödskägg var enligt sagan kung i Agder, beläget i södra Norge, rakt norrut från Danmark.

Sagan förtäljer att kung Gudröd Halvdanssons män ca år 820 skall ha kommit för att fria till Harald Rödskäggs dotter Åsa å kungens vägnar, men att Harald vägrat. Då Gudröd blev varse detta besked kom snart skeppen i vattnet. Om natten tog man sig iland och överföll Haralds gård med en överlägsen här.

Kämpars stridsvrål blandades snart med klangen av svärd som mötte svärd, yxor som mötte sköldar, hugg som klöv skallar. Vassa spjut stacks genom brynjor för att sedan dras ut ur blödande kroppar, snart var det blott de skadades svaga jämmer som störde friden. Bland de döda låg Harald Rödskägg, hans son Gyrd och de flesta av deras lidmän. Örnen hade fått sin föda.

Tillbaka

Gudröd Halvdansson

Kung ca ? - 826
Levde ca 775 - 826

Gudröd Halvdansson Veidekonge var kung över Vestfold och troligen även över Agder efter att ha dödat kung Harald Rödskägg och gift sig med hans dotter Åsa. Efter att ha fött Gudröd fyra söner förgiftade hon maken.

Tillbaka

Halvdan Svarte

Kung ca ? - ca 860
Levde 800-tal

Halvdan Gudrödsson Svarte var stamfar för den norska grenen av Ynglingaätten, en norsk småkung på 800-talet, enligt sagan en son till Gudröd Halvdansson Veidekonge som tillhörde Ynglingaätten, och Åsa Haraldsdotter, en dotter till Harald Rödskägg. Halvdan ärvde det nordliga Vestfold och lade sedan under sig både Opplanden i norr och Viken i söder, se en karta.

Halvdan Svarte drunknade då han gick genom isen på Randsfjorden. Han lär ha varit far till Harald Hårfager, men är själv historiskt osäker.

Tillbaka

Harald Hårfager

Kung ca 872-933
Levde ca 865-933

Harald I Halvdansson Hårfager var son till Halvdan Svarte efter vilken han ärvde Vestfold och Opplanden. Harald menas ha varit en ättling till Olof Trätäljas son Halvdan vitben, modern var Ragnhild, en dotter till Tyrne.

Sin gård uppförde Harald i Avaldsnes på ön Karmøy i Rogaland nordväst om Stavanger och Hafrsfjord (efter slaget). Harald gick i förbund med jarlen Håkon Grjotgardsson genom vilket han kom över Tröndelag och senare även resten av Norge, dessutom erövrade han Värmland. Det avgörande slaget om Norge stod i Hafrsfjord någon gång mellan 872 till 885 varvid han tillintetgjorde de sista småkungarna och samlade Norge till ett rike varefter många på den besegrade sidan gav sig av västerut.

Slaget vid Hafrsfjord, skildrat av Knud Bergslien

Men Harald var slug. Han gjorde de besegrade småkungarna till jarlar och gav dem vardera uppåt 100 krigare. Dessa skickade han nu iväg att jaga de utflyttade norrmännen.

Harald försökte hindra utlänningar och de flydda stormännen från att göra framtida strandhugg genom att anfalla kända vikingatillhåll i Skottland. Orkney och Shetlandsöarna underkuvades och ställdes under hans styre, Island och Grönland rådde han dock aldrig på. Han slöt också ett förbund med den engelske kung Athelstan till vilken han sände sonen Håkon som fosterpojk vilket var att jämställa med gisslan för att Harald säkert skulle stå för sin del av överenskommelsen.

Harald lär ha fått närmare tjugo söner med olika kvinnor. Strax innan han dog delade han sitt rike mellan dessa, men begrep att de aldrig skulle lyckas hålla sams varför han satte sin son Erik Blodyx som över- eller högkung, en sällsynt rå och våldsam herre som mördade flera av sina bröder. Sonen Sigtrygg Silkeskägg hamnade i Dublin där hans moder Gunhild Gormflaith (troligen den fagra) gifte sig med högkungen Brian Boru - se mer här.

Tillbaka

Snorre: Kung Harald kom österut med sin flotta till Viken och landade vid Tunsberg som då var en handelsstad, detta efter fyra år i Trondheim. Här hörde han nyheten att Erik Emundsson, Svíakonung, hade lagt under sig Värmland och där samlade in skatt, och dessutom kallade hela landet upp till Svinesund, och västerut utmed havet för Västra Götland (Gautland) och räknade det som sitt rike och tog skatt där. Över det här landet hade han satt en jarl vid namn Hrane Gauzke som hade jarladöme mellan Svinesund och Gautälven (Göta älv). Det var en mäktig man.
Och Harald fick berättat för sig att den svenske kungen inte skulle vila förrän han hade ett lika stort rike som Sigurd Ring eller hans son Ragnar Lodbrok hade. Fast här haltar årtalen... To be continued.

Harald hade en egen skald, Tjodolf från Hvin som Snorre ofta citerade.

Tillbaka

Erik Blodyx

Kung i Norge 931-934 och Northumberland, England 947-954
Levde ca 895-954

Erik (Eirik - ensam härskare) I Haraldsson Blodyx var Harald Hårfagers äldste son. Efter faderns död representerade Erik riksenheten, men för att vara säker på att få behålla makten dräpte han flera av sina bröder. Dock kom den yngste i brödraskaran, Håkon den gode, senare att fördriva Erik från landet.

Erik var gift med den danska drottningen Gunnhild, väl omtalad för sin skönhet likaväl som sin elakhet. Någon gång runt år 932 kom den isländske vikingen och skalden Egil Skallagrimsson till Norge för att utkräva ett arv efter hustrun Asgerd som dött. Detta stoppade dock Erik, varvid Egil blev rasande och därefter hans dödsfiende. Egil fäste upp deras namn på nidstänger varefter han slog ihjäl sonen Ragnvald Eriksson.

Erik kom senare att bli kung över ett mindre område i Northumberland där han snart kom att starta en utrensning bland de många nordmän som bodde där. Då Erik Blodyx härjade som värst råkade Egil Skallagrimsson segla förbi Northumberland - och led skeppsbrott...

Erik Blodyx utrensningar fann man sig dock inte i, och det hela slutade med att han dräptes och sönerna landsfördrevs.

Tillbaka

Håkon den gode

Kung ca 934-960
Levde ca 920-960

Håkon I Haraldsson den gode var son till Harald Hårfager och bror till Erik Blodyx, men uppfostrad hos den engelske kunge Athelstan. Efter detta kallades han ibland också för Adalsteinsfostre. Kort efter faderns död vände Håkon hem till Norge där han valdes till kung, varvid Erik Blodyx fördrevs.
Håkon var den förste kungen som försökte införa kristendomen i Norge, men tvingades ge upp då han mötte ett alltför stort starkt motstånd.

I Håkons eftermäle står att han "satte Gulatings lov", han organiserade ledungen och fick till stånd en vakthållning längs den norska kusten.
Efter Eriks död 954 kom de återstående bröderna att anfalla Håkon som blev dödligt sårad i slaget vid Fitjar. Håkon blev höglagd vid kungsgården Seim i Nordhordland, mellan Bergen och Voss i norra Hordaland - se en karta.

Tillbaka

Harald Gråfäll

Kung ca 960-970
Levde ca 935-970

Harald II Eriksson Gråfäll var en son till Erik Blodyx och Gunhild. Efter att Harald och hans bröder hade dödat Håkon den gode blev Harald kung i spetsen för bröderna.

Hans rike omfattade Vestlandet, Tröndelag och Hålogaland. Harald kämpade hårt mot hedendomen och brände gudatemplen. Håkon dräptes av Håkon ladejarl som tillsammans med danske Harald Blåtand lurat honom till Jylland.

Tillbaka

Håkon ladejarl

Kung 970-995
Levde ? -995

Håkon Sigurdsson ladejarl regerade med hård hand under danskt styre från år 970 fram till 995. Detta fick till följd att Håkon Jarl fick de norska stormännen i Tröndelag mot sig, så när Olav Tryggvasson kom dit med en krigshär år 995 fick han dessas fulla stöd.

Håkon hade inte mycket att sätta emot, och gömde sig under en grisho på gården Rimol i Melhus söder om Trondheim. Olavs män fann honom dock, och Håkon jarl jämte "trellen" Karker kom att halshuggas på Olavs fäste Nidarholm.
Håkons son gifte sig med Knud den store och Sigrid Storrådas dotter Gyda.

Efterföljande norska kungar, 995-1523