ellan Hornborgasjön och Gudhem låg en gång Hångers by med sin gamla stenkyrka, kanske tillkommen redan på 1000-talet. Hångers och Mårbys kyrkor ersattes år 1767 av Bjurums kyrka dit en del av

Strax nordost om Hånger fanns ytterligare fyra kyrkor, och i nordväst fanns Bjärka kyrka - idag är alla borta.

Tillbaka

Inge d.ä. Stenkilsson

Här i det västgötska Hånger förmenas kung Inge Stenkilsson (1079-1110) ha blivit begraven. Enligt den Äldre Västgötalagens kungalängd styrde han Sweriki med hjältemod. Det var Inge som enligt Hervararsagan brände Uppsalatemplet och som lät uppföra en mängd kyrkor, bl.a. den tidigaste kyrkan i det östgötska Vreta. I ett brev från påven Gregorius i Rom, daterat år 1080, står Inge d.ä. benämnd som kung över svearna.

Inge från Levene, förtäljer legenden, bodde som kung på kungsgården i Ytterberg i Hornborga och hade sitt jaktslott i Ingatorp, några rejäla stenkast från Hångers by där han skall ha dött. Se en karta.

Tillbaka

Kung Inge den äldres gravhäll?

På 1940-talet lär det på Hångers ödekyrkogård ha funnits två hällar är av samma typ som de som ligger mellan huggna gavelstenar vid Husaby kyrka uppe vid Kinnekulle. Idag återstår endast en gravhäll på den idag hårt kringskurna kyrkogården där korna om sommaren sävligt trampar omkring bland resterna av en av våra tidigaste kungars första vilorum, efterlämnande sina icke föraktliga visitkort. Detta hade aldrig tillåtits hända i Uppland...

"Vid Hångers kyrka, i Gudhems Härad, visas en Graf med 2 stenkorss och en lång uphögd kupor (ofvanpå rundad) sten emillan, en rätt mans längd, der de säga, att Konung Inge skall ligga begrafven".

Är detta Inge den äldres mossbelupna gravsten, tro?

"Här i närheten låg kung Inge den äldres hovgård, och konungens vilorum blev Hångers kyrkogård. Han dog omkring 1110 och gravsattes här under en huggen häll, 7 fot lång och 3 fot bred med bilden av ett svärd inristad på den flata översidan. Vid hällens båda gavlar har stått huggna kors, sådana man ser på kungagravarna vid Varnhem. Efter hundra år, omkring 1212, flyttades kung Inges stoft till Varnhem".

Det sägs att en ägare till Stora Bjurums gård en gång ville flytta bort gravhällarna, men att oxparet bara orkade släpa dem några steg - så de fick ligga. En av dem skall ha varit kung Inges - kanske är det den som återstår...

P E Lindskog

Tillbaka

Birgitta Ahlberg om Hånger

"Skuggan är grön och sval, och ljuset spelar över hällar och stenfragment som ligga strödda i gräset. Där Hornborgasjön på medeltiden sände in en blå vik mot kyrkogårdsmuren ligger den rödbruna åkerjorden i jämna fåror, och där dödsmässan ljöd över kung Inges grav hör jag bara lövsus och fågelsång och bullret från Bredegården, där man river sin förfallna ladugård till förmån för en ny fin uthuslänga.

Det är samma procedur som tillämpades här år 1767, fast det då var fråga om kyrkor. Och redan i början av 1200-talet, säger traditionen, hade Hångers kyrka ansetts för ringa att hysa en konungagrav; hällen hade lyfts bort och kung Inges ben förts ned i en båt som roddes bort till munkarnas kyrka i Varnhem.

I denna benådade solskensvrå nedanför Billingens mörka skogar vilar nu Stenkils son i gott sällskap med helge kung Eriks ättlingar som gjort munkkyrkan till sin förnäma lägerstad.

Den genaste vägen mellan Hånger och Varnhem gick den tiden över vattnet. Nu, sedan Hornborgasjön genom sänkningen blivit otillgänglig för alla utom fåglarna, måste vi människor runda dess östra strand för att nå samma mål.

Förbi Ingatorp och Sätuna glider byvägen i mjuka slingor fram mellan gårdar och fält och skogsdungar i behaglig växling, och där den når stora stråket mellan Falköping till Varnhem reser sig en bautasten som vägvård och förpost till det ståtliga gravfält som kallas Ekornavallen".

Text: Birgitta Ahlberg 1942

Tillbaka

En kvarlämnad stenkolonn, väl 50 cm i diameter, och i bakgrunden vad som
kanske varit en hedentima offersten

Tillbaka

Piscina

Kan detta vara två skålar som suttit på väggen? Stenen till vänster har tre "urtag" medan
den högra har en jämn nedfasning ner mot vad som ser ut att vara ett avtappningshål.
Kanske motsvarigheter till piscinan i Gudhem?

En katolsk piscina var ett kar som fanns bredvid ett altare, och i vilket man rengjorde mässkärlen och utförde rituella handtvagningar.

Tillbaka

Endast stenarna i fägatorna minner idag om Hångers by

Tillbaka

Lindskog om kungsgården Ingatorp

"Förutom Gudhems kungsgård fanns även kungsgården Ingatorp, så kallad av Konung Inge den äldre, som där ofta skall vistats, och på Hångers kyrkogård, som då varit Socknekyrka till Ingatorp, blivit begrafven. Hurudan denna Grav befanns i slutet af 1600:talet, och vad tradition därom var, må anföras med Kongl. Sekreteraren Hadorphs ord:

Vid Hångers kyrka, säger han, i Gudhems Härad, visas en Graf med 2 stenkorss och en lång uphögd kupor (ofvanpå rundad) sten emillan, en rätt mans längd, der de säga, att Konung Inge skall ligga begrafven, och att ett Slott finnes utföre i Hornborgasjön, der han mäst bodt, för den stora lust och jagt han uppå den tid haft uppå stora Falun emillan Gudhem och sjön.
Der han ock uti fogleleks tider skall haft sin koja, och för matredning skull der jämväl låtit upsätta ett litet Torp, Ingestorp kallat, där också en stor gård nu står, skall ha namn.
Nu för tiden är här blott 1/8 hemman, Augment, Ingatorp kallat, i vars gärde finnes en stor stenhög, och där mitt uti ett djupt hål ned till jorden, vilket, ehuru ringa vedermäle, Biskop Rhyzelius likväl anser för en qvarlefva av detta Slott. Historieskrifvarne förmäla, att Konungarne denna tiden merendels bott i Wästergötland, men utsätta ej något visst ställe.
Att de vistats i Skara eller nejden deromkring, är otvivelaktigt. Och ingenting synes då hindra, att Konung Inge här kunnat äga åtminstone ett Jakt- eller Lustslott".

Någon lämning efter Inges slott är inte känd i Ingatorp, däremot finns märkliga lämningar i Ytterberg i Hornborga en bit norrut.

Tillbaka

Stenrösena i Ingatorp - Ingelsrör

Det mindre av de två stenrösena i Ingatorp - fynd ger vid hand att här funnits många fler gravar, och söderut upp mot Gudhem finns ytterligare rösen och desssutom ett märkligt system av stensträngar som tillsammans är över två km långa!

Det större röset - Kung Inges hög - någon gång omkring år 1930. Naturligtvis är
det inte kung Inges grav, stenrösen tillkom under bronsåldern.

Kung Inges hög i juni 2005 - decimerad av stenhämtning och snart helt övervuxen

Se också gravrösena i Tun och Kivik
och läs om röset i Alingsås

Källor:
Birgitta Ahlberg - På kungsvägar genom Västergötland
Skylt på platsen i Hånger