|
trax
invid Hornborgasjöns södra del
ligger Bjurums kyrka, säteriet Stora
Bjurum och Dagsnäs slott.
Bjurums
kyrka uppfördes år 1768 för |
att på initiativ av främst Karl Georg Lillie
på Stora Bjurum ersätta de små och slitna
medeltidskyrkorna Hånger
som låg i öster och Mårby i väster,
vid Hovgården.
År
1260 ca testamenterar Margareta Petersdotter på
inrådan av sin make dennes gods i moraby
(Mårby) till Gudhems
kloster, samt en mark silver. Även klostren i
Varnhem,
Skara
och Lödöse
fick en mark silver vardera.
Det berättas att man efter att Mårby kyrka
övergivits och för att området var fattigt
på sten hämtade byggmaterial från kyrkoruinen
att användas till grunder till ladugårdar och
andra hus. De gamla gravstenarna användes som golv,
broar och som trappor.
Rakt
öster om Bjurums kyrka finns en hällkista som
kallas Kung Ebbes grav.
I söder ligger Ugglum
och i norr låg en gång Bjärka
kyrka
Index
över kyrkorna
Tillbaka
Stora
Bjurum
Huvudbyggnaden
på Stora Bjurums säteri
P
E Lindskog: Stora Bjurum som fordom hört till Hångers
Socken ligger på en holme och omges av en å,
som ej långt härifrån har sitt inlopp
i Hornborgasjön. Denna å, tillika med den lövskog
som omger gården och en vacker alle, 2000 alnar
lång, som leder därifrån till landsvägen
och kyrkan, bidraga mycket till Gårdens prydnad.
En mycket vacker trädgård med Orangerie, inneslutes
även av nämnda å.
Majoren och Riddaren Lillje, som år 1743 blev ägare
till Stora Bjurum, har här låtit uppbygga ett
ansenligt stenhus omfattande två våningar,
liksom han uppförde ladugårdshusen till en
del av sten upförda.
Han har också förbättrat åker och
äng, vårdat skogen samt satt hela godset i
mycken ordning. Nuvarande ägaren, Herr Brynte Lillje
(1810), har ock förbättrat detta säteri,
ibland annat med väl lagda stenmurar som är
upprättade överallt kring ägorna, där
dikning ej kunnat verkställas.
Tillbaka
Alla grindstolpar vid gården och på ägorne
är av huggen sten. Åkern, som är mycken,
består av sandmylla, brukas i tredingsträde
och ger en myckenhet god råg, men vårsäden
vill i torra år icke lyckas. Ängen, som består
af flere mossar, ger mycket hö, så att här
födas till 80 kreatur jämte hästar och
vackra får.
Namnet
Bjurum torde kunna härledas av Bjur bäver, ett
djur, som bygger sig hus vid sjöstränder. En
kulle ej långt ifrån gården, kallad
Svanholmen, som nu är beväxt med ek, björk
och hasselskog, har fått namn av Svan, en Fogel,
som även älskar sjöar. Allt synes giva
tillkänna, att de sidländta ängar, som
nu omgifva Egendomen, fordom stått under vatten
och varit tjenlige tillhåll för dessa djur,
som nu mera här icke finnas.
På
Bjurum skall Åke
Hansson Thott ha bott, dödad i ett slag mot danske
Tyge Krabbe i Örkelljunga i Skåne år
1510. Lilla Bjurum ligger i Holmestad
socken.
Tillbaka
Dagsnäs
Här
på Dagsnäs bodde Pehr Tham, mannen som samlade
på runstenar
Egendomen
Dagsnäs har sina anor i medeltiden. Då Pehr
Tham köpte herrgården år 1762 lät
han uppföra en ny huvudbyggnad med två flyglar.
Huvudbyggnaden har senare kompletterats med ett torn.
Pehr
är känd som en av de mest ivriga fornforskarna,
och menade att Västergötland var det absoluta
centrumet för allt, och då särskilt hans
eget Dagsnäs. Han menade också att Odens far
(som lär hetat Bor...?) givit gården dess namn,
och att runskriften uppfunnits i Falköpingstrakten.
Han
samlade också på runstenar, och än idag
finns fyra sådana stående i en park en bit
från huvudbyggnaden - från Smula (se nedan)
och Saleby, Norra Härene
(Resville)
och Timmele.
En bit norrut står stenen från Barne-Åsaka.
Fordom fanns här också en dopfunt som fungerade
som blomkruka.
Tillbaka
Vg
184 från Smula
Denna
runsten kommer från Smula kyrka där den låg
som tröskelsten,
av Otto von Friesen ansedd vara jämngammal med Ingvarsstenen
Gulle
reste denna sten efter sin hustrus bröder
Äsbjörn och Jule, mycket dugande unga män
Men de föllo på krigståg österut
Stenen
är särskilt intressant eftersom den nämner
två män som gått
i viking - se vidare under Olsbrostenen
Karta
över Falköpingstrakten
Källor:
Rose-Marie
och Håkan Dahlins hemsida om västgötska
runstenar
P E Lindskog
- Försök till en korrt beskrifning om Skara
stift
|