n av förklaringarna till varifrån namnet Alingsås kommer lämnas av Gunnar Linde då han i sin bok Ortnamn i Västergötland menar att

Då kan det ju stämma, det man hörde som liten, att de första boende i trakten uppehöll sig på åsen Nolby vilken är belägen nordost om nuvarande Alingsås.
Frågan är var kyrkan i så fall varit belägen - kanske på platsen för det grustag som tidigare fanns i Nolby, men som idag är igenfyllt? Kyrkorna skulle ju alltid byggas invid eller på de gamla hedniska platserna, så som påven föreskrev.

Redan en bra stund före år 1357 fanns kyrkbyn Alinxaas. Här fanns då en Herr Bengt, riddare och riksråd, som både skrev och undertecknade dokument tillsammans med riddaren Harald Karlsson till Bolltorp - se nedan.

Tillbaka

Tiden före Alingsås

De absolut äldsta boplatserna man funnit spår efter finns invid Mjörns stränder och är 10.000 år gamla.

Uppe på toppen av Härsberget, Häradsberget, med ett monumentalt läge fanns förr ett osedvanligt stort gravröse från bronsåldern som skall ha varit hela 80 m i diameter och 12 m högt. Graven fanns här fram till att man år 1898 forslade bort alla stenarna och byggde ett vattentorn på platsen...

Stämmer uppgiften som geologen Axel Lindström mätte upp och skrev ner år 1883 så har graven på Härsberget varit den största man känner till i Sverige! Och i en geologisk rapport utgiven år 1866 står att högen var "...särdeles stor af 270 fots diameter och 40 fots höjd (vilka mått är desamma som Lindström kom fram till). Se gravröset i Kivik som är nästan lika brett som Alingsåsröset, om än inte lika högt, men som ändå ger en uppfattning om storleken.

Tillbaka

I Hjälmared fann man år 1915 en mycket intressant bronsskatt bestående av fem halsringar, två spiralformade armringar, en fragmentarisk dito samt en rund bältesprydnad. Armringarnas 18 spiraler har prytt i princip hela underarmarna på den gode eller storman som kan tänkas ha burit dem.

Som minnen från flydda tider finns också en vacker brakteat bevarad, ett smycke av guld från ca 500-talet med en diameter av nära 6 cm. Smycket påträffades år 1695 och är dekorerat med ett människohuvud, ett fyrfota djur som skulle kunna vara en häst, något som ser ut som en edsring och ett solkors.

Vidare finns den tidigare nämnda Nolbyåsen där kung Rolf och hans maka drottning Torborgs gravar är belägna.

Strax norr därom, i Rödene, finns två storhögar från järnåldern (ursprungligen tre), och i Rödene höll häradshövding Kristman ting på 1390-talet.
Söder om Rödene och norr om Alingsås låg fästet Stynaborg fram till 1434 då det (troligen) brändes under Engelbrektupproret.

I mitten kan en av gravhögarna i Rödene anas

Tillbaka

Godset Bolltorp - en gång ägt av Gudhems kloster

Gården Bolltorp

Gården Bolltorp strax norr om Alingsås förekommer i flera medeltida brev. Det tidigast daterade pergamentet är från den 30 juni 1357 då riddaren Harald Karlsson byter bort sina gods i Häggum uppe i Valle härad till abbedissan Helena Gisladotter och klostret i Aranäs (vid denna tid ägt av Gudhems kloster) mot systrarnas gods i Bolltorp i Alingsås socken (BarÞorpp situatis in parochia Alingxaas).

Harald Karlsson var riddare och riksråd under kung Magnus Eriksson men omnämnes som väpnare då han tillsammans med gräddan av kungens män i Stockholm år 1375 undertecknar kung Albrekts nya fridsstadga.

Tillbaka

1500- och 1600-talen

Den 8 juli 1511 tilldömer Västergötlands lagman Ture Jönsson Tre Rosor vid ett ting i Skara välborne Jon Björnsson gårdar i Stockslycke och Rödene i Alingsås socken samt Röttorp och Hol i Lena socken i Kullings härad.
Nämnda Stockslycke var vid denna tid beläget på Gerdskens nordvästra sida.

Även kung Gustav Vasa utfärdade brev om Bolltorp - den 15 februari 1533 för Ulf Andersson och hans bror Jon där han gav frihet och frälse på 2/3 i Bartorp (Bålltorp, Alingsås sn, Kullings hd) och 1/2 i Bråttensby (vid Eggvena) (sn i samma hd), vilka gods bröderna fått efter Ulfs(?) hustru Elin i Åsaka.

En mycket osann bild av Allings aas mot slutet av 1600-talet (Curia är rådhuset)
Ur Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna

I slutet av 1500-talet var den blivande staden Alingsås ännu ingenting annat än en ren och skär landsbygd. Den tidigaste bybildningen var belägen på halvön som bildas mellan Gerdska ström och Säveån, någonstans nere vid eller söder om Lugnet.

Anledningen till stadens bildande var freden i Knäred 1613 då Danmark tog bl.a. Lödöse och sju härader i pant för Älvsborgs lösen (1 miljon riksdaler!).
Lödöseborna ville bygga upp sin av kriget raserade stad, men Gustav II Adolf befallde dem att istället bosätta sig i Göteborg, Brätte (Vänersborg) eller Alingsås. Ett drygt trettiotal Lödösebor valde då Alingsås, vilka tillsammans med hustrur, barn och tjänstehjon troligen kom att allt som allt uppgå till en skara om ungefär 145 personer.

Den 21 september år 1619 utfärdade Gustav II Adolf stadsrättigheter för den lilla byn vilket gav de cirka 300 invånarna rätten att bedriva handel och hantverk. År 1639 fick man slutligen sitt privilegiebrev tillsammans med stadens sigill, samma som används än idag även om färgerna tillkom år 1953.

STADZENS INSEGEL
VTHI ALINGZAAS

Se en karta över Alingsås från 1856

Tillbaka

Den märkligt placerade landskyrkan

Alingxaas sockenkyrka som idag kallas Landskyrkan
har blivit förstorad i flera omgångar

Landskyrkan i Alingsås brukar anges till att ha uppförts någon gång på 1300-talet, byggd av gråsten. Men enligt RAÄ finns det en skriftlig uppgift om en ny- eller ombyggnad av kyrkan som skall ha utförts år 1293. I början av 1400-talet fanns här en präst vid namn Bæinct.

Fram till 1652 var landskyrkan moderskyrka i Alingsås pastorat då denna roll övertogs av den nyuppförda stadskyrkan. Under 1760-talet skall kyrkan ha utökats varvid innertakets figurmålningar tillkom. År 1824 kom Rödene socken att inlemmas med Alingsås landssocken, och kyrkan utökades än en gång. Ett nytt fullbrett kor och sakristian i öster tillkom liksom de stora, symmetriskt placerade rundbågsfönstren. Kyrkan skrevs år 1797 som Nolby kyrka av Samuel Liljeblad i hans beskrivning av sin västgötaresa.

Landskyrkan avbildad på en karta från 1723

Kyrkans placering är något som fått mången historiker att fundera - den ligger alldeles invid Säveån på plan mark utan att det funnits någon annan känd bebyggelse intill - så byggde man inte förr... Det hade varit mer logiskt att den skulle blivit byggd uppe på Nolbyåsen. Kyrkan mitt i byn, sade man ju förr - har det kanske ändå legat en bebyggelse i anslutning till Landskyrkan?

Vad jag vet så låg det i alla fall en bondgård strax intill kyrkan, detta vid den tid då undertecknad var en liten snäll gosse med hängselbyxor alldeles i början av 1960-talet. Bredvid den lada som lämnades att stå kvar efter att bondgården rivits fanns vid den här tiden en stor ihålig ek, 'Ihåliga eken' kallad, varigenom den modige kunde klättra upp på loftet till ladan. Tja, det är ju historia det också...

Kyrkans torn tillkom inte förrän 1831, tidigare hängde det två klockor i en stapel bredvid. Om detta visste jag föga när jag döptes där år 1957...

Landskyrkan ca 1910, med en sedan länge försvunnen träbro

Stadskyrkan eller Christinae kyrkas tillkomst startade med att grundstenen lades år 1629, men själva byggandet kom inte igång förrän 1642 och höll på ända till 1651. Det var en tornlös kyrka som hade ett fullbrett kor och en tidstypiskt tresidig altarvägg. Taket var spåntäckt.

Redan efter endast 100 år var kyrkan i så dåligt skick att man funderade på rivning för att sedan bygga nytt, vilket dock fabrikör Sven Lendahl såg till att avstyra genom en donation. Åren 1788-93 blev kyrkan nu istället reparerad varvid kyrktornet tillkom liksom sakristian i öster. Kyrkan är namnad efter drottning Kristina som var regent mellan 1644-1654 då hon avsade sig kronan.

Index för kyrkorna

Tillbaka

Nolhaga och Kongo

Alingsås sett från Nolhagaberget ca 1880 - nere till höger går allén till Nolhaga slott

Nolhaga har inte alltid varit den idyll det är idag, det mesta såg ut som det intill idag sparade sankmarksområdet Kongo. Det berättas att "ofelbart trovärdige män intygat, att en Gosse vid tilfälle drunknat på själfva gångstigen som leder från Staden ner till gården" (Nolhaga).

Anna Gunnarsdotter Grönberg som är doktor i nordiska språk skrev i AT att Nolhaga och Nolby tidigare hette Nordhaga respektive Nordby. Därmed punkterades en med modersmjölken insupen sanning att det var härifrån som benämningen nolor (potatis) kom...

Jonas Alströmer (född Toresson år 1685) var inte heller först med potatisen i Sverige, den inkom istället med återvändande soldater från de många krigen nere i Europa. Däremot gjorde han en insats för att lära folk hur och framförallt att dom skulle äta den. Så Jonas införde namnet potatis, tidigare hade man använt benämningar som tartuffler, jordäpplen, jordpärer och pantoffler, nolor måste vara en senare tids påfund. Dock fick potatisen ett väl så stort användande såsom råvara till brännvin.

I Nolhaga har det också funnits "TobaksFabrik och Tobaksplantering uti den för TobaksFabriken härstädes af Manufaktur-Societeten inrättade Tobaksplantage; men sedan TobaksFabriken uphört, har man ock öfvergifvit att plantera Tobak".

"På Nolhagas odal-egor är ett af de äldsta och bästa Pipbruk anlagdt, som förr drifvits med 40 a 50, men drifves nu blott med 13 personer af åtskilliga åldrar och kön".

Denne märklige man, Atlas som bär upp himlen
med regnet rinnande från himmelsskivan
stod tidigare framför Nolhaga "slott".
En kopia kom på plats 2005.

Enligt en obekräftad uppgift skall det första telefonsamtalet mellan två städer i Europa ha skett mellan Göteborg och Alingsås! I så fall på 1870-talet.

Tillbaka

Danska trupper på besök

Utsikt söderut från vad man trott ha varit en fornborg vid Brobacka

Nedanför Härsberget lär man ha begravt de ur den danska trupp vilka stupade under Slaget vid Brobacka 1566. Den danska hären skall ha bestått av 1.500 danska soldater, vilka förutom att de lämnade många av sina kamrater döda på platsen också lämnade kvar 600 hästar och 300 rustvagnar fyllda med byten som de fått med sig från sitt härjningståg genom Västergötland.

Jan Skoglöw håller ett anförande vid minnesstenen över slaget vid Brobacka (2005)

Lite senare, då danskarna var på väg hem efter sitt sommarfälttåg in i Västergötland år 1612 passerade man Alingsåstrakten varvid gården Hjälmared brändes. Något för sent anlände Gustav II Adolf för att kunna förhindra Hjälmareds ödeläggelse - enligt traditionen skall han ha bott i det stenhus som klarade sig.

Källor:
P E Lindskog
Svenskt diplomatarium