• Absid: en avslutning av kyrkokoret, ofta halvrunt
• Bryte: ofri uppsyningsman, senare återfinns även kungliga brytar
• Bossgård: anses ha haft samma betydelse i Väster- och Östergötland som husbyarna hade i Svealand, med en kungens bryte som förvaltare, kanske fungerande som lokal administrativ enhet
• Dreng: osäkert - kan ha varit en hederstitel på en storman ur samhällets övre skikt
• Drots / dapifer: kungenst stf. - svarade för rättsvården
• Fenika: ett system att ta ut män för försvar
• Fogde: under medeltiden en kronans eller godsherres förvaltare
• Herreklass: i adelsprivilegierna av 1280 kallades herrarna domines på latin och var delade i tre klasser - män, riddare, väpnare
• Harg - enkelt tak uppburet av stolpar. Där fanns ofta ett altare byggt av sten, omgivet av gudabilder
• Herse: en lokal hövding - i Norge ca 900 fanns en "jarl" i varje fylke, och under dessa fanns "hersar"
• Hov - en mer avancerad form av harg där man offrade till gudarna, blotade och drack, användes även vid andra ceremonier och sammanhang
• Hird: militärt följe till kung eller storman - följde med på resor och tillhörde hushållet
• Huskarl: hantverkare anställd av storman
• Hövding: en lokal storman, under vikingatiden även om ägaren eller befälhavaren på ett skepp
• Hövitsman: härförare, också för ngn som hade befälet över en borgs krigsmanskap, under medeltiden även innehavare av slottslän
• Jarl: var i äldre tider troligen benämningen på en fri man av god ätt. Olav den helige hade en jarl i rang efter kungen. Då Norge bildades under Harald Hårfager (ca 872-933) fanns en "jarl" i varje fylke, och under dessa fanns "hersar" . Efter Magnus Lagaböte (blev en jarl likställd med hertig, men fick inte sitta i högsätet vid kungen. Jarlnamnet gavs till dom som stod kungahuset nära - äktfödda söner, bröder och nära ingifta.
  
• Kansler: chef för kungens kansli, ofta en språkkunnig biskop
• Lagläsare: sannolikt den äldsta juridiska funktionen
• Lagman (lm): lagkunnig domare. I äldre Västgötalagen hette det att lagman skulle vara född bonde.
• Landbo: arrenderar mark av frälset eller kronan

Tillbaka

• Marsk: efterträdde jarlen i rang som befälhavare för trupperna i krig
• Piscina: ett kar vid altaret där mässkärlen rengjordes och rituella handtvagningar utfördes
• Privilegier: Sverige var först med privilegier för herreklassen, ca 1280. Endast Västergötland var för en bondelag.
• Riddare (rd): utvald av kung eller riksråd till värdigheten
• Riksråd (rr): var på papperet 12 män i början. Därtill kom kungens släkt och biskoparna. Titeln gällde för livstid. Samma gällde andra titlar. Under 1600-talet fick riksråden sina egen områden - kansler, krigsråd, kommerseråd osv.
• Rå och rör: adelns hemman inom frihetsmilen
• Skattebonde: självägande markägare, betalar endast skatt till kronan
• Stallare: kansler eller jarl
• Sven: stod lägst i rang, ofta unga adelsmän - även sven á wapn förekom
• Sätesgård: användes om alla gårdar där ätten bodde, gällde även bönder
• Thegn: osäkert - kan ha varit en kungens lokale ställföreträdare
• Ting: sedan urminnes att man samlades för att bestämma i gemensamma ärenden, från början utomhus och möjligen vid helig plats.
  Från 1500-talet begränsat inom det egna häradet utom möjligen landsting - lagting.
  Under 1600-talet räckte ärendena för regelbundna ting. Senare i kyrkor eller gårdar tills tingshusen byggdes i slutet av 1600-talet. I början var alla skyldiga att närvara även om tinget tog flera dagar.
• Väpnare (vp eller á wapn): kunde betjäna en riddare eller bara beväpna sig själv (Bo Jonsson Grip var endast väpnare)