orgen Aranäs låg belägen ute på en udde i södra Vänern och blev troligen uppförd under den tidigare delen av 1200-talet. Borgen omnämnes för första gången i början av 1300-talet, men det verkar

Det berättas i sägner att platsen för Aranäs sedan hedendomens tider varit boplats för Västergötlands kungar, ända tills Ingjald Illråde innebrände sin svärfar Algaut. Detta skall ha skett någon gång på 640-talet och borgen skall då hetat Kinugård, bevis för detta saknas naturligtvis. Idag heter platsen Årnäs.

Tillbaka

Örnnästet

Aranäs ur Olaus Magnus Historia om de nordiska folken, 1555,
förmodligen rekonstruerad med hjälp av dåtidens lämningar

Även i Beowulf skulle en ledtråd kunna finnas till Aranäs, Beowulf som var västgötarnas (geaternas) härskare. Där står det att han efter att ha dött låg utsträckt till vila på stranden av earnanæs, Aranäs, Carl Otto Fast ville dock förlägga Earnanæs till Örnäsberget vid Göta älv, norr om Äskekärr - se en karta.

Aranäs lär ha haft en nära granne i det närbelägna Forsholms slott som sägs ha varit beläget mellan Aranäs och Forshems kyrka, några rester efter detta slott finns dock inte kvar. År 995 skall Aranäs ha funnits med i en uppräkning av Uppsala öd.

Utsikt åt nordost från utsiktstornet på Kinnekulles topp med markeringar för det fömodade Forsholms slott till vänster och Aranäs längre bort och åt höger

Tillbaka

Aranäsborgen var kanske den mest omfattande och kraftigast byggda borg som fanns i Sverige under medeltiden, helt logiskt var det också Sveriges marsk eller militäre överbefälhavare Torgils Knutsson som mot slutet av 1200-talet bodde här. Märkligt är att den helt saknar andra skandinaviska motsvarigheter.

Borgområdet kan utan tvivel benämnas som ett komplex med flera byggnader, stenskodda vallgravar, torn, ringmurar, vindbryggor, avloppssystem och stenlagda borggårdar. Borgens fasta hus var nitton meter långt och tretton meter brett. Det största stenhuset låg 80 meter söder om huvudborgen, och kan i det närmaste beskrivas som ett palats. Kvar idag finns en källare med ett trapptorn på norrsidan vari en magnifik stentrappa leder ner till källaren.

Huvudbyggnaden tros ha varit åtminstone två våningar hög med påkostade inramningar runt såväl fönster som dörrar. Vid den tiden var detta något som endast förekom i kloster, domkyrkor och kungliga palats. Dessutom har man funnit profilerad tegelsten som även det använts för utsmyckning.

Fynd från utgrävningarna

Borgområdet har skyddats av hela tre vallgravar. En alldeles utanför ringmuren, en ca 50 meter söder om borgen, stenskodd och drygt sex meter bred och troligen försedd med en vindbrygga. Dessutom en yttersta vallgrav belägen ca 500 meter söder om borgområdet!

Olaus Magnus skrev om "Den urgamla härliga konungaborgen Aranäs i Västergötland" att den på sin tid var en en verkligt imponerande anläggning, ja, det fanns ingen präktigare att uppleta i hela Norden eller ens i Europa. Vidsträckta sumpmarker skyddade slottet i söder, och de var så finurligt inrättade att bäckarna och åarna som genomstrilade dessa kärr aldrig kunde frysa till. Detta berodde på "heta utdunstningar från svafvelådror". Slottet hade enligt Olaus sin storhet omkring år 995.

Sägnen talar om flera vindbryggor. Från den yttre vallgraven har en upphöjd väg lett genom antingen grunt vatten eller dyig sankmark. Ringmuren har varit byggd av sandstensblock, gråsten och tegel och har varit ca 4,5 meter hög.

Tillbaka

Murarna som idag återstår av själva borgen är på sina ställen närmare fyra meter höga, nertill har de dessutom en tjocklek av fyra meter! Den enda ingången in till kärntornet var belägen på andra våningen, allt för att försvåra för en inkräktare att ta sig in. På bilderna kan man se att huset haft djupa nischer med högt belägna skott gluggar till vilka man tagit sig upp via trappor. Med sina tre vallgravar, vindbryggor och ringmur måste Aranäs ha varit en mycket imponerande plats att närma sig.

Rekonstruktion av ett tidigt Aranäs. Borgens fasta hus var 19 meter långt och 13 meter brett
Foto: Håkan Berg, Göteborgs muséer

Tillbaka

Kung Birger, hans bröder och Torgils död

I Erikskrönikan får man sig berättat att Torgils Knutsson år 1304 bjöd in Magnus Ladulås stridande söner kung Birger och hertigarna Erik och Valdemar till "eth fästä" Aranäs. Vad Torgils ville med detta var att få Erik och Valdemar att skriva under ett dokument där de lovade att ej lämna riket eller knyta kontakter med utlandet, och inte heller besöka kung Birger utan att vara kallade.

Med detta ville Torgils försäkra sig om att han ensam skulle kunna fortsätta att påverka Birger och därmed fortsätta styra och ställa så som han gjort under förmyndartiden. Motvilligt skrev de på, varefter Birger i vredesmod begav sig till sitt Visingsö och de lika arga hertigarna for till Rackeby, inte så långt från Aranäs - se karta över Kinneviken.

Efter många turer försonades dock de tre bröderna för en tid, länge nog för att komma överens om att Torgils måste bort. Hertigarna Erik och Valdemar fick övertalat sin broder och kung, Birger Magnusson, att det var Torgils som 'utstrött oenighetsfrön dem emillan'. Den egentliga anledningen var annars att hertigbröderna insåg att dom inte hade en chans att kunna störta Birger från tronen så länge Torgils fanns i livet.

Även kyrkan fann detta vara en god idé eftersom Torgils motarbetade kyrkan och dess alltmer ökande makt. Så en dag 1305, den 6 december då Torgils vistades i Lenaborg, lät bröderna Magnusson fängsla honom för att föra honom till Stockholm där han halshöggs den 10 februari 1306...

Replika av en hjälm från ca 1300
som påträffats vid Aranäs borg

Tillbaka

Aranäs vidare öden - nunnor, tyska fogdar m.m.

Aranäs donerades senare av hertigarna Erik och Valdemar till Gudhems kloster.
Man tror att någon form av klosterverksamhet ägde rum där med i början ca 1308 och att här bl.a. fanns ett härbärge för resande.
Israel Birgerssons änka Bengta omnämns år 1343 då hon av kung Magnus smek tvingas ge avkastningen från sitt gods i Kestad vid Kinnekulle till nunnorna i Aranäs som av maken avtalat var, och man vet att Helena Gisladotter är abedissa för Gudhemssystrarna då hon år 1357 från klostret i Aranäs byter bort godset Bolltorp i Alingsås mot riddaren Harald Karlssons mer nära belägna gods i Valle härad.

Borgen Aranäs undergång är höljd i dunkel. En källa menar att den brändes redan 1305 och att kung Albrekt stod som ägare på 1360-talet. Albrekt skall sedan ha skänkt Aranäs till Gert Snakenborg, tysk hövitsman på borgen i staden Hästholmen vid Alvastra, trots att egendomen egentligen tillhörde Magnus Eriksson, vilken emellertid satt i fängelse då. Magnus skall, sedan han blivit frisläppt, sålt egendomen till biskopen i Skara, vilken redan hade det som pant... Aranäs skall vid den här tidpunkten ha räknats som ett av biskopsstolens allra förnämsta gods.

Tillbaka

Aranäs i mars 2007

Efter reformationen drogs Aranäs återigen in till kronan, och innehades av riksmarsken Svante Sture d.y., och efter hans död vid Sturemorden i Uppsala 1567 ärvde makan Märta Leijonhufvud, "kung Märta", förläningsrätten. Då Märta dog 1584 gick egendomen åter tillbaka till kronan.

(Både Svantes och Märtas fäder dog 1520. Vid Stockholms blodbad 1520 halshöggs Märtas far Erik Abrahamsson Leijonhufvud, och vid samma evenemang grävdes Svantes far, Sten Sture d.y. upp ur sin grav av Kristian II och slängdes på elden... Sten Sture hade dött på vintern efter att ha blivit sårad vid Skottek utanför Ulricehamn, i strid med just Kristian II, varefter han på hemvägen dog av sina sår på Mälarens is, varefter han begravdes i Stockholm).

Mellan 1638 och fram till reduktionen 1681 ägdes det av landshövdingen över Dal och Värmland, Olof Stake. På den tiden var borgen sedan länge en ruin.

Av kronan byttes gården in av assessorn för Svea hovrätt, Bengt Sparre, år 1683. I motgäld lämnade Bengt några hemman i Södermanland, och Aranäs blev därmed ett frälsehemman.

Efter ytterligare ett antal ägarbyten köpte riksrådet Ulric Scheffer Aranäs 1779, och det var han som strax därefter uppförde den nuvarande herrgårdsbyggnaden av trä.

I den närbelägna Forshems kyrka hänger flera av Aranäs ägares epitafier.

Läs mer - utgrävning av Aranäsborgen