|
ravfältet
Ekornavallen är beläget mellan
Gudhem
och Varnhem
och är en plats som ruvar över mängder
av väl dolda hemligheter från |
forna dagar. Platsen tror man har börjat användas
för kanske 5.500 år sedan då gånggrifterna
dyker upp och sedan fram inemot vikingatiden.
I
västgötalagens lagmanslängd
berättar Vidhemsprästen Laurentius att den fjärde
västgötalagmannen Kring Alli hade sin tingsplats
här på Lincornæ Wallum där han under
kanske Erik
Segersälls tid "taldi lagh".
Alli
var en illa ansedd lagman - han skall ha varit "fal
för mutor och vrängt lag". Kanske var det
denne Alli som lade gravhällen på sin hustru
Ödas grav på platsen för dagens Västra
Gerums kyrka? Den runförsedda hällen kan
idag skådas där den sitter inmurad i kyrkans
torn.
Tillbaka
De
båda större stenarna har var sina två
mindre - syftstenar...?
Kan dessa stenar ha ingått i någon slags sol-
eller månkalender?
Se också Fjärås
Bräcka och Lundskullen
i Södra
Härene.
Tillbaka
Lindskog
om Ekornavallen
"På
Eckornavallen finnes stenhällar af åtskillig
beskaffenhet, form och avstånd. De äro till
antalet 19 á 20, varibland större delen ännu
äro uprättstående och blott någre
dels lutande, dels omkullfallna. Å stenarne kunna
inga inskriptioner upptäckas. Troligen har denna
ort varit ett allmänt offerställe i hedniska
åldern.
I Bihanget till Westgötha Lagen berättas, att
Lagman ALLI, som skall lefvat i Konung Erik Segersälls
tid, taldi Lagh a Lintornå vallu, som öfversättes:
han skipade lag på Eckornavallen".
Gånggriften
Girommen, Gigerugnen, Jättegraven, Jätteugnen
- kärt barn har många namn
"Ovanför
desse stenar något längre ifrån landsvägenär
en af forntidens gravvårdar, vanligen GIGERUGNEN
äfven JÄTTEGRAFVEN benämnd.
Den består af ovanligt stora stenhällar, parallellt
upförda till ett afstånd av 3 alnar, med gavelstenar
och överliggare, som dock för det mesta äro
rubbade ur sitt läge. Ingången, som är
på östra sidan, är av mindre stenar. Själva
gravens längd utgör 18 alnar, högden har
varit i det närmaste 3:ne. Lämningar
efter ännu 2:ne dylika, men mindre gravvårdar
finnas även ej långt härifrån, vilka
dock äro vida mer förfallne än den förrstnämnde,
samt en del af stenarne bortförde".
Ekornavallen
där stenarna står på rad utefter vad
man tror varit den gamla vägens sträckning
Tillbaka
Gravröset
högst upp på åsen har både kantkedja
och ett stenlagt brätte
vilket sträcker sig fyra meter utanför själva
röset
Skålgropar
på en takhäll, med gravröset i fonden
Se
sidan om stengravarna
Det
finns de som vill förlägga slaget
vid Fyrisvallarna som stod mellan Styrbjörn
starke och Erik
Segersäll någon gång kring år
985 till en plats strax väster om Ekornavallen. Denna
plats invid Sätuna
står idag som Paris på kartan, men kallades
förr för Fáris - se mer
om det här på sidan om Sätuna.
Resterna
av en domarring, två stenar uppges saknas
Tillbaka
Guldsand
i Slafsan
Slafsan
precis innan den byter namn till Hornborgaån strax
nerströms Ekornavallen
Lindskog:
En
gammal sägen säger att Hornborgaån (som
heter Slafsan då den passerar Ekornavallen) skall
föra guldsand. Älven har en berättelse
om en guldgruva av Sand, som här skall finnas. Denna
berättelse är av Biskopen i Westerås Johan
Ofeg, som dödde 1574 och må anföras med
Biskopens egna ord:
"Gullberget
ligger i Westergötland i Gudhems
Härad och Hornborga
Socken uti Broddetorps
Gäldh vidh eena ällf emillan Skedvij
och Schara:
den röda sanden är groof på, derföre
leeta uth den vägen, som löper ifrån Örebro,
der finnes ded. Härom må du låta Gullgräfvaren
leeta ty ded ähr sant både om Gullberget och
Gullsanden. Jagh ville väl mera derom skrifva om
jagh viste Guds prijs vorde dermed förökat.
Män jagh Biskop Ofeger tänker på Christi
döds och nampns försmädelse vid Sala Grufvo,
och Satans dageliga roop och åkallan".
Män
om Gullberget ähr sannerligen visst, och sanden må
du proua, dock med bägge Parterne hörer känst
til med Guds fruchtan.
Skara Stifts-Tidn. för år 1794.
N:o 19.33.
Tillbaka
Lindskog
igen:
"Ett försök är ock gjort med sanden
i Homborgaån. En Svärdfäjare vid namn
Strömsten, som rest utrikes för Alkemien, och
blivit fattig genom Guldmakeri, övertalte år
1731 en Bonde att bestå kostnaden, mot erhållande
av hälften i Guldet. Som nästan all sand lärer
innehålla en större eller mindre portion guld,
så fick man ock nu veritabelt guld efter Guldsmedsprov,
något blekare än vanligt guld, till en dukats
vikt, som då svarade emot 6 Dal. srmt; men som Bonden
utgivit 12 Daler srmt, oberäknat arbete, körslor
och förtäring, så ville han ej längre
fortsätta detta bolag. Arbetet avstannade, ock den
önskan återstår således ännu,
att Biskop Ofegs Guldgrufva, såsom ett gott bidrag
till pappersmyntets realisation, i en lycklig stund måtte
uptäckas".
"En
Sjö finnes här, nämnligen LUNDEN, vanligen
HORNBORGASJÖN kallad, som utgör Församlingens
gräns åt hela västra sidan och är
en prydnad för denna i anseende till lokalen ej särdeles
utmärkta ort. Dess längd ifrån Dagsnässidan
till Kärrtorp är ungefär en mil, samt största
bredd 1/4 dito. Dess fiskrikhet har, efter berättelse,
i senare tider mycket aftagit".
Utsikt
bort mot Kinnekulle
- fordom var maderna nedanför trädridån
Hornborgasjöns botten
Källor:
P E Lindskog
- Försök till en korrt beskrifning om Skara
stift
Informationsskyltar vid Ekornavallen
|