Ekornavallen
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Gånggriften Girommen på Ekornavallen
ravfältet Ekornavallen är beläget mellan Gudhem och Varnhem och är en plats som ruvar över mängder av väl dolda hemligheter från
forna dagar. Platsen tror man har börjat användas för kanske 5.500 år sedan då gånggrifterna dyker upp och sedan fram inemot vikingatiden.

I västgötalagens lagmanslängd berättar Vidhemsprästen Laurentius att den fjärde västgötalagmannen Kring Alli hade sin tingsplats här på Lincornæ Wallum där han under kanske Erik Segersälls tid "taldi lagh".

Alli var en illa ansedd lagman - han skall ha varit "fal för mutor och vrängt lag". Kanske var det denne Alli som lade gravhällen på sin hustru Ödas grav på platsen för dagens Västra Gerums kyrka? Den runförsedda hällen kan idag skådas där den sitter inmurad i kyrkans torn.

 

Tillbaka


De båda större stenarna har var sina två mindre - syftstenar...?
Kan dessa stenar ha ingått i någon slags sol- eller månkalender?
Se också Fjärås Bräcka och Lundskullen i Södra Härene.

 

 

Tillbaka

Lindskog om Ekornavallen

"På Eckornavallen finnes stenhällar af åtskillig beskaffenhet, form och avstånd. De äro till antalet 19 á 20, varibland större delen ännu äro uprättstående och blott någre dels lutande, dels omkullfallna. Å stenarne kunna inga inskriptioner upptäckas. Troligen har denna ort varit ett allmänt offerställe i hedniska åldern.

I Bihanget till Westgötha Lagen berättas, att Lagman ALLI, som skall lefvat i Konung Erik Segersälls tid, taldi Lagh a Lintornå vallu, som öfversättes: han skipade lag på Eckornavallen".



Gånggriften Girommen, Gigerugnen, Jättegraven, Jätteugnen - kärt barn har många namn

"Ovanför desse stenar något längre ifrån landsvägenär en af forntidens gravvårdar, vanligen GIGERUGNEN äfven JÄTTEGRAFVEN benämnd.
Den består af ovanligt stora stenhällar, parallellt upförda till ett afstånd av 3 alnar, med gavelstenar och överliggare, som dock för det mesta äro rubbade ur sitt läge. Ingången, som är på östra sidan, är av mindre stenar. Själva gravens längd utgör 18 alnar, högden har varit i det närmaste 3:ne.
Lämningar efter ännu 2:ne dylika, men mindre gravvårdar finnas även ej långt härifrån, vilka dock äro vida mer förfallne än den förrstnämnde, samt en del af stenarne bortförde".


Ekornavallen där stenarna står på rad utefter vad man tror varit den gamla vägens sträckning

 

Tillbaka



Gravröset högst upp på åsen har både kantkedja och ett stenlagt brätte
vilket sträcker sig fyra meter utanför själva röset

 


Skålgropar på en takhäll, med gravröset i fonden

 

Se sidan om stengravarna

 

Det finns de som vill förlägga slaget vid Fyrisvallarna som stod mellan Styrbjörn starke och Erik Segersäll någon gång kring år 985 till en plats strax väster om Ekornavallen. Denna plats invid Sätuna står idag som Paris på kartan, men kallades förr för Fáris - se mer om det här på sidan om Sätuna.

 


Resterna av en domarring, två stenar uppges saknas

 

 

Tillbaka

Guldsand i Slafsan


Slafsan precis innan den byter namn till Hornborgaån strax nerströms Ekornavallen

Lindskog:
En gammal sägen säger att Hornborgaån (som heter Slafsan då den passerar Ekornavallen) skall föra guldsand. Älven har en berättelse om en guldgruva av Sand, som här skall finnas. Denna berättelse är av Biskopen i Westerås Johan Ofeg, som dödde 1574 och må anföras med Biskopens egna ord:

"Gullberget ligger i Westergötland i Gudhems Härad och Hornborga Socken uti Broddetorps Gäldh vidh eena ällf emillan Skedvij och Schara: den röda sanden är groof på, derföre leeta uth den vägen, som löper ifrån Örebro, der finnes ded. Härom må du låta Gullgräfvaren leeta ty ded ähr sant både om Gullberget och Gullsanden. Jagh ville väl mera derom skrifva om jagh viste Guds prijs vorde dermed förökat. Män jagh Biskop Ofeger tänker på Christi döds och nampns försmädelse vid Sala Grufvo, och Satans dageliga roop och åkallan".

Män om Gullberget ähr sannerligen visst, och sanden må du proua, dock med bägge Parterne hörer känst til med Guds fruchtan.
Skara Stifts-Tidn. för år 1794. N:o 19.33.

Tillbaka

Lindskog igen:
"Ett försök är ock gjort med sanden i Homborgaån. En Svärdfäjare vid namn Strömsten, som rest utrikes för Alkemien, och blivit fattig genom Guldmakeri, övertalte år 1731 en Bonde att bestå kostnaden, mot erhållande av hälften i Guldet. Som nästan all sand lärer innehålla en större eller mindre portion guld, så fick man ock nu veritabelt guld efter Guldsmedsprov, något blekare än vanligt guld, till en dukats vikt, som då svarade emot 6 Dal. srmt; men som Bonden utgivit 12 Daler srmt, oberäknat arbete, körslor och förtäring, så ville han ej längre fortsätta detta bolag. Arbetet avstannade, ock den önskan återstår således ännu, att Biskop Ofegs Guldgrufva, såsom ett gott bidrag till pappersmyntets realisation, i en lycklig stund måtte uptäckas".

"En Sjö finnes här, nämnligen LUNDEN, vanligen HORNBORGASJÖN kallad, som utgör Församlingens gräns åt hela västra sidan och är en prydnad för denna i anseende till lokalen ej särdeles utmärkta ort. Dess längd ifrån Dagsnässidan till Kärrtorp är ungefär en mil, samt största bredd 1/4 dito. Dess fiskrikhet har, efter berättelse, i senare tider mycket aftagit".



Utsikt bort mot Kinnekulle - fordom var maderna nedanför trädridån Hornborgasjöns botten

 


Källor:
P E Lindskog - Försök till en korrt beskrifning om Skara stift
Informationsskyltar vid Ekornavallen

 

Karta över Falköpingstrakten