ellan Long och Sparlösa norr om Vara ligger Levene, på 1300-talet omnämnd som livina och liwine. Levene första kyrka byggdes

I Västgötalagens kungalängd står att Håkan Röde ligger begravd i Levene där han var född, troligen någon gång runt år 1045. Denne Håkan skall vara den som gett gården Håkantorp sitt namn, året 1443 omnämnd som Haquonathorpp i skrifterna.

Sägnen berättar att Håkan röde då han var kung lät flytta kyrkan till den nuvarande platsen, vilket måste ha skett senast år 1079 då Håkan dör. Eventuellt blev den ditflyttad från Skår 'j Skoro', omnämnt år 1436 där en högt belägen kyrka skall ha funnits vid vägen mot 'Smetoffte by', 1.7 km nordost om nuvarande Levene kyrka. Vid 1400-talets slut nämndes villa Lyom vel Lifweni.
Lillklockan och dopfunten är från 1200-talet.

Kungsgården skall ha legat omedelbart norr om kyrkan. I ett källarrum till ett av de gamla hus som står på platsen idag finns ett fönster som avsmalnar kraftigt utåt och blir till en skottglugg - belägen en bra bit under marknivån! Det är inte utan att man undrar vad som hänt...

En folksägen i Annestad beläget ca en mil sydväst om Levene förtäljer att det en gång skall ha bott en kung Baljer här i Levene vars son skall ha blivit dödad vid ett slag på Baljemo hed någon gång för länge, länge sedan.

Index över kyrkorna

Tillbaka

Levene äng

På Levene äng finns ett av Västergötlands alla gravfält, omfattande 21 högar och 84 stensättningar vilka vittnar om byn som en gång legat här.
Gravfältet är ca 340 x 60-100 m stort och är därmed ett av Västergötlands till storleken största gravfält, och fler finns alldeles i närområdet. Utmed och delvis igenom gravfältet löper två parallella stensträngar där det enligt uppgift skall ha gått en väg.

Den södra delen av Levene äng där byn Levene en gång låg

En linrötningsgrop söder om gravfältet

Tillbaka

Runstenen i Levene - Vg 117

Sveriges högsta runsten, 4,6 meter

Härulv reste stenen efter sina söner Uar och Torgöt.
Gud hjälpe deras själ väl. De…

Levenestenens baksida

Forna seklers gravvårdar samlade väster om Levene kyrka

Tillbaka

Namnet Levene

Namnet Levene är enligt Linde svårt att få någon förklaring till. Han menar att förleden möjligen kan anknytas till fornsvenskans hlif, värn, mer konkret sköld. Enligt Götlind kan namnet Levene tolkas som Hlif-vini - ängen vid en skyddsanordníng. Linde menar att närheten till Sparlösa med sin berömda runsten från senast 800-talet också bör tas med i funderingarna då inskriften tyder på ett samband med Ynglingasagan och dess hövdingagestalter.

Tillbaka

Stenkil

Traditionen vill av hävd utpeka Levene som Stenkil Ragnvaldssons hemort och Levene gård som hans kungsgård. Snorre Sturlasson har i flera av sina krönikor berättat om Stenkil. Under sommaren 1219 reste Snorre omkring i Sverige och besökte bl.a. lagman Eskil som hade sin hemvist i det närbelägna Long där han säkerligen fick stoff för sina uppgifter om Sverige och om Stenkil. Lagman Eskil sägs ha forskat mycket i gamla lagar då han skrev Västgötalagen.

Tillbaka

Brevet från Gregorius

Stenkils son Inge Stenkilsson mottog här i Levene (?) det äldsta brev till en svensk som man känner till. Påven Gregorius VII skrev den 4 oktober år 1080 följande, med anledning av det uppror som startat bland svenskar som bodde runt Mälaren men som Inge lyckats slå ner:

"Under tiden nu uppmanar vi dig att i din vishet leda och styra det rike som ligger dig anförtrott i endräkt och rättvisans hägn och outtröttligen sträva efter att bevara lag och ordning".

Inge låter därför göra om asatemplen till kyrkor, detta i stället för att bränna dem. Han ger också folkfesterna ett kristet innehåll och innebörd i stället för att försöka förbjuda dem.

Tillbaka

Snorre om Stenkil

Snorre berättar i Harald Hårdrådes saga att Håkon Jarl från Norge besökte Stenkil om sommaren samt att han en följande vinter återkom till Värmland som Stenkil gav honom att råda över.

I Magnus Barfots saga omnämner Snorre Stenkils död:
"Steinkjel Sveakonge döde omtrent på den tiden de to Haraldene falt. Håkon het den kongen som rådde for Svithjod etter ham. Siden var Inge, sönn till Steinkjel, konge; han var en god och mektig konge, större och sterkere än andre menn; han var konge i Svithjod da Magnus var konge i Norge".

Tillbaka

Adam av Bremen om Stenkil

Den källa som tidsmässigt stod närmast Stenkil var Adam av Bremen.
Ur hans krönikas tredje bok står följande att läsa:
"... vandrade den mycket kristlige Sverige-konungen Jakob bort från denna världen och efter följde hans broder Edmund Slemme. Han var nämligen en son av Olofs bihustru, och ehuru han var döpt, hade han ej mycken omsorg om vår religion. Han hade hos sig en biskop, via namn Osmund, en kelter, som i sin tid biskop Sigfrid i Norge hade betrott skolorna i Bremen till utbildning. Men han glömde sedan dessa välgärningar och drog till Rom för att bliva invigd.
Då han var avvisad där drog han på landstrykarevis omkring genom många trakter och uppnådde på det viset till sist att bli invigd aven ärkebiskop i Polen.

Då han så kom till Sverige, skröt han med att vara invigd av Påven till ärkebiskop för dessa trakter. Men då vår ärkebiskop sände sina utsända till konung Gammel träffade de där denne landstrykare Osmund som på ärkebiskopligt vis lät bära korset framför sig.

De hörde också, att han fördärvade de nyomvända barbarerna till en oriktig tro. Förskräckta över deras närvaro fick han med sina sedvanliga ränker folket och konungen till att avvisa de utsända med det beskyllandet att de icke hade påvens sigill.

Så gick de glada bort från rådets åsyn, emedan de hade blivit aktade värdiga att vanäras för hans namns skull. De utsända var bröder från Bremerkyrkan. Och den förnämste av dem var Adalvard. Denne var förut dekan vid vårt kloster. Men den gången invigd att vara biskop för svenskfolket. Om denne mans dygder kunde det sägas mycket, om vi icke skulle skynda vidare för andra ting".

Tillbaka

"Då nu de utsända på detta sätt blev fördrivna av svenskarna skall en viss person, jag vet icke, om han var nevö eller en styvson till konungen, hava följt dem på vägen under tårar och ödmjukt anbefallt sig till deras förböner. Hans namn var Stenkil.
Han var den ende, som rördes av medlidande för bröderna; han skänkte dem därför gåvor och bragte dem i god vård genom Sveriges bergsbygder till den mycket fromma drottning Gunhild, som, sedan hon blivit skild från den danske kungen på grund av blodsbesläktelse, nu levde på sina gods i Danmark. Hon övade gästfrihet och offrade allmosor och beflitade sig om goda gärningar. Hon mottog de utsända av Gud och sände genom dem stora gåvor till vår ärkebiskop".

"Emellertid nådde Guds straff svenskarna, som hade fördrivit deras biskop. För det första hände det att då en son av kungen vid namn Anund, som av fadern var utsänd för att utvidga riket, hade kommit till Kvinders land, som vi antager var Amazonerna (folklanden?), dog såväl han som hela hans här, som följd av ett gift, som dessa hade blandat i sina källor. Sedan hemsöktes svenskarna förutom av mindre olyckor aven stor torka och missväxt, så att de sände bud till ärkebiskopen och bad att få sin biskop tillbaka, under löfte om bot och folkets antagande av tron.
- Han blev väl mottagen, kunde missionera i Värmland och gjorde mirakel.
Vid den tiden dog Edmund och Stenkil blev konung. Han var Herren Jesus trogen. Och alla de av våra bröder, som besökte hans bygd, avlade vittnesbörd om hans fromhet".

"I Sverige dog på den tiden den mycket kristlige konung Stenkil. Efter honom kämpade två Erikar inbördes om kungamakten. Och i det kriget skall alla svenska stormän ha fallit".

Tillbaka

Håkan röde

Håkan skall varit född i Levene och var en storbonde som stod Stenkil nära. Håkan kan eventuellt ha blivit utsetts till förmyndarkung för Stenkils söner innan de blev gamla nog att ta över kronan efter allmogens val.
I Levene finns ett gods som heter Håkantorp. Med tanke på att torp- namnen ofta betyder utgård, utflyttning eller nybygge är det ju inte omöjligt att detta Håkantorp blev ett nybygge under Håkan röde. En mil österut ligger Jung där Lindskog menade att Håkan haft ett slott.

Håkan Röde omnämnes även av Adam av Bremen, men annars vet man inte så mycket om honom. Håkan anses ha blivit begravd i Levene. Om hans begravningsplats finnes flera traditionsuppgifter där flera platser utpekas.

På Hasselbacken på Levene prästgårds mark (Levene äng) utpekas en plats. Om den skriver Hilferling i sin resebeskrivning:
"I norr från kyrkan på prästgårdens ägor voro åtskilliga ättehögar och mindre stenlinjer på den s.k. Hasselbacken längst ut. En stor bautasten nyligen nedsatt jämte flera liggande sågos. Vid en av de förnämsta sades konung Håkan Rödes grav vara.
En fjerde vester om kyrkan mellan Lefvene och kongsted (ett torp) vid landsvägen ligger Kongskulle, därest kung Stenkil säges ligga begraven. En stor sten, 4 alnars höjd, har funnits upprest på kullen, vilken ligger till dörrsten på Lefvene gård, utan inskription".

Men denna tradition betvivlades redan på 1700-talet av biskop Ryhzelius. Han menade att Håkan den Röde var en kristen kung och borde såsom sådan ha blivit begraven i helgad och icke på hednisk begravningsplats. Det var alltså ur religiös synpunkt han drog sina slutsatser.
Traditionen har dock hållit i sig ända till in i våra dagar. Nu kan man väl aldrig få visshet om platsen, men att Håkan den Röde har levat och bott i Levene får man anta är ett historiskt faktum, och att han blivit begravd på den gamla begravningsplatsen synes i varje fall ej vara otänkbart.

Källa:
Levenebygden av Levene hembygdsförening (ingen hemsida)

"Håkan Rödes grav" på Levene äng

Mer om Levene

P E Lindskog 1812:

"Skjör, Skior, Skur (Scuria) var egentligen det täcke hedningarna byggde öfver sina Gudar, till att skyla dem för regn innan de hunno att bygga Kyrkor åt dem, der de sedan insatte dem och tillbado; men betydde ock Kyrka. Häraf torde Skor härledas, eller af skära (sculptere), hvadan skjergud skulle vara en i trä uthuggen Gud. Skor, som skall ha stått när intill Skors by på en stenbacke, säges hafva varit Moderkyrka innan Levene byggdes och således kallad: Kyrka (Skor).

Levene, det somliga uttyda Löfhed, förmenes böra vara Lifvene af Göternes gamla ord: hlifva, defendere, värja, försvara sig.

Levene har fordom varit Konungasäte, der Konungarne Stenkil och Håkan Röde haft sin Hofhållning och äfven ligga begrafne (hvarföre Munkarne sagt om den senare: mortuus est in vita, han är död i lefverne). Den förre säges vara begrafven i en kulle, kallad Kongskullen, der nu 2:ne Torp äro upbyggde; den senare, efter någres berättelse, i en kulle belägen i Prästgårdens nu kallade hasselbacke, men efter andres, under Kyrkobalkens östra hörn. Det förra är likväl troligast, ty kullen är kringlagd med stenar".

Två stenar söder om Levene äng

"På Levene hafva Riddersmän fordom samlats och haft sine tornerspel på den än i dag kallade ADELSÅSEN. De hafva ock haft sitt skottmål, det ena vid Konungssten, nu skäckte-sten (Skäckta betyder pil. Ihres Glossarium) vid Kongskulle, det andra vid Konungsledstolpe och det tredje på ett berg, kalladt Stångsberget (ca 750 m väster om kyrkan) emillan Levene och Baljered, då vid deras skjutning en pil olyckligtvis skolat gått miste om målet och träffat en gammal gumma vid det ännu så kallade Kongsled, af hvilken pil hon blifvit sårad till döds.

I anledning häraf går ännu en sägen ibland Allmogen derstädes, att Gumman, till hämnd härföre, skall om nattetid infinna sig på samma ställe och der skräma de resandes hästar.
Utaf Håkan Röde har ock HÅKANSTORP namn, der hans ladugård varit, äfven som BERG-RÖD, BERG-RÖDES ell. RÖDES BERG som nu heter Baljered ell. Baljerud.

På 1600-talet byggdes kyrkan ut betydligt på initiativ av Johan Hindrikson Reyter, landshövding, överste och ägare till kungsgården. Han byggde också ett gravkor åt sin familj, men det revs 1887. Kvar finns nu endast familjens gravhäll".

Väster om kyrkan finns denna gamla karpdamm från 1600-talet.
Det skall ha funnits tre dammar, tillhöriga en vacker parkanläggning.

Karta över området

Ett stort tack till ägaren av Levene gård för guidning!