Dag Stålsjö:

"Många vetenskapliga rön har en egendomligt lång väg ut till allmänhetens kännedom. Exempelvis de stora vikingautställningarna på turné över världen. Varför visades västra Sverige som en vit fläck på kartan varifrån inga vikingafärder företogs? Trots att i det inre av Västergötland finns runstenar över vikingar som dragit på färder både i väster- och österled?

När jag ställt frågan har jag ofta mött svaret att svenska vikingar kom från östra Sverige och drog österut. Västerut var det danskar och norrmän som härjade. Enstaka stenar från Västergötland berättar blott om en och annan företagsam västgöte som följt med någon dansk eller norsk båt! Vikingaskepp från Västergötland via Vänern eller de Halländska åarna? Löjligt! Trollhättefallen gjorde det omöjligt att ta sig ut och de båtar som hade att forcera hindren i Västergötland, Småland, Halland innan de nådde kusten måste ha varit så små att de inte kunde segla på öppna havet! Ja, så har man svarat.

Vikingautställningarna talade mycket om vilka båtlyftarbragder som gjorde det möjligt för vikingar i österled att tränga långt ner till Svarta havet, men för samma tids folk i västra delen av vårt land, där båtbyggar- och båtfarartraditioner är och alltid har varit starkast, där var det omöjligt att segla från Västergötland ut på haven! Löjligt säger jag.

Skeppsättningen vid Östra stranden av Hornborgasjön (Askeberga) visar att stora skepp var en välbekant företeelse långt inne i Västergötland och att man härifrån tidigt tog sig sjövägen till länder och platser långt utanför Skandinavien".

Så långt Stålsjö.

Tillbaka

Ja, det är märkligt hur man från officiellt svenskt håll beskriver den svenska vikingatiden. För att ta Västergötland som ett exempel, landskapet vars invånare på 500-talet beskrevs som ytterst krigiska och som år 1099 kastade ut norske Magnus Barfot ur sitt land - skulle de ha varit overksamma under mer än ett halvt årtusende däremellan? Västergötland med sina långa gränser mot såväl Norge som Danmark, Västergötland där våra tidigast kända svenska kungar huserade? Naturligtvis var det inte så. - "De gamle västgötarna voro eljest ett styfsint och krigiskt släkte, som ingalunda saknades på tidens stora vikingatåg" som det står i Nordisk familjebok från 1922.

Utomlands har man inte samma syn som i Sverige om vikingatidens närmast explicita förläggande till Mälardalen, så som Historiska Museet i mångt och mycket verkar vilja beskriva den på sin hemsida. Exempelvis räknas Gardar Svavarsson i den isländska Hauks bok som Islands upptäckare, och han menar islänningarna var västgöte. Namnen på de västgötska orterna Eling och Bitterne finns också i södra England, liksom Colandsey (Kållandsö) i Skottland m.fl., vilket vittnar om västgötska bosättningar. Silvermynten i ex.vis Bäreberg, Varnhem och Fyrunga visar även de på vikingatida utflykter.

På stenen i Härlingstorp i Edsvära som är beläget så gott som mitt i Västergötland låter mor Tola i runor meddela att hon rest en sten för att hedra sonen Ger som dött på västervägar i viking - se runorna frilagda nedan. Andra stenar som visar på att även västgötar var ute på haven och seglade finns redovisade på sidan om Olsbrostenen, en sten vars djurbild anses ha en danskt koppling och som står i Redvägs härad i Västergötland. Läs också om maskbilden vid Tidan och den idag illa medfarna stenen i Lyrestad.

Och varifrån kom egentligen de tre skepp från Höthaland som 789 anlände till Wessex år 789...?

Tillbaka

Ristningen på runstenen i
Härlingstorp, Edsvära, Västergötland

Tola satte denna sten (efter Ger),
sin (Son), en mycket god ung man.
Denne vart död på västervägar i viking

Tillbaka

Upplands vikingaskepp

Med utgångspunkt i den officiella synen av svensk vikingatid som står att läsa om på Historiska museets hemsida om vikingatiden, där det mesta kretsar runt Mälardalen med Björkö som ett centrum och där inte så mycket av resterande svenska områden förutom Gotland (och på den nya hemsidan 2007 även lite mer om Östergötland) överhuvudtaget nämns - vad har man då att visa upp av stolta skepp från de svenska vikingarnas högborg?

Från Historiska museets (gamla) hemsida:
"Den väl utvecklade skeppsbyggnadskonsten i Norden var en förutsättning för att lyckas med vikingatåg och handelsfärder. De flatbottnade skeppen gjorde att det var möjligt att landstiga vid alla sorters stränder. Båtarna var lätta att manövrera och snabbseglade. Det var som gjorda för hastiga attacker och reträtter".

Aha! Spännande!

Och så visar man en bild av "Årbybåten, den enda någorlunda bevarade vikingatida båt som hittats i Sverige", som man skriver.

Hm, men - den ser inte så värst imponerande ut...

På en annan sida presenteras denna Årbybåt:
"En enastående båtgrav från vikingatid grävdes fram! Förutom en välbevarad, knappt 4 m lång roddbåt - eventuellt använd som "forsbåt" på de uppländska åarna - hittades en myckenhet bruksföremål och djurben"...

Fyra meter. Ja, knappt, alltså... Praktgravarna i Vendel var båtar på mellan sju till nio meter medan Embla i Gamla Uppsala var 7,2 meter. För att räknas som skepp krävs att längden uppgår till 12 meter.

Tillbaka

Västergötlands vikingaskepp

I Västergötland som inte omnämns för några vikingatida aktiviteter finns skeppet från Äskekärr, 16 meter långt och ett av två (och möjligen tre) vikingatida skepp som man funnit i närheten av varandra, plus ett icke utgrävt skepp som skall ha hittats i det till Äskekärr närbelägna Skepplanda, kallat för Grönåskeppet. I Göteborg fann man år 1974 ett vikingaskepp, en händelse som skall ha tystats ner eftersom det var bråttom med att bygga affärscentrumet Nordstan. Dessutom lär delar av skeppet ha eldats upp...

Rorkult och roderblad på skeppet Vidfamne i Göta älv

Tillbaka

Störst är inte alltid bäst

Den 10 m långa Starkodder förtöjd vid Göta älv på den västgötska sidan,
en tolkning efter ett skepp funnet vid Foteviken i Skåne

Måhända behövde inte skeppen alltid vara så jättestora. Den som följt Expedition Vittfarne i Ingvar den vittfarnes spår till Baku i Azerbajdzjan med båten Himingläva såg vilka svårigheter man ställdes inför. Vilken strapats! Då var ändå Himingläva en förminskad replika av ett norskt skepp som var 23 meter långt.

Tidigare försök hade visat att med för stora skepp hade man svårigheter med att ta sig fram i forsar och då det måste dras över land, så Himingläva byggdes 9,75 m lång och 1,86 m bred och kunde ha nio personer i besättningen.
Med denna båt hade man nog knappast klarat av ett vredgat Öster- eller Nordsjön, men det behövde man ju inte om man seglade utmed land eller österut via Ålands skärgård för att därifrån ta sig upp i flodsystemen.

Länkar:
Expedition Vittfarne
Embla
Ove Långes Vikingship Site