Eling
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Kyrkan i Eling vilar sedan den tidiga medeltiden här uppe på sin kulle

ocknen Eling omnämndes första gången år 1371, då som Eline sokn,
medan namnet av lokalbefolkningen i vart fall förr uttalades som Ili med ett tjockt, västgötskt L.
Eling ligger i Barne härad, med Väster-Bitterna, Öster-Bitterna och Vedum i öster, Lekåsa i söder, Barne-Åsaka och Fåglum i sydväst och Essunga i väster, alla på mindre än en mils avstånd.

Sitt namn skall socknen enligt en sägen ha fått av kyrkan som skall ha uppförts av en kvinna vid namn Eli på den närbelägna herrgården Bol (Bohl eller Bilsholm). Åter andra menar att den är namnad efter den heliga Elin från Skövde, vilket väl dock är mindre troligt. Ytterligare en förklaring till namnet är att Eling är bildat av Al - hedniskt tempel och Vini - betesmark. Alwine blev Alene, som strax före år 600 blev Aelene, som till sist blev Eline.

Tillbaka

Den ursprungliga kyrkans ålder och utseende är okänt, men rester av den har påträffats under kyrkans golv. År 1540 uppges den vara förfallen och ersattes sedan av en ny på 1600-talet. Då denna första kyrka uppfördes har den sannolikt legat på en udde, omgiven av Viskabäckens vatten. Hit till Eling skall biskop Brynolf Algotsson ha kommit för visitation någon gång runt 1300-talet.

Kyrkklockan lär komma från Hospitalet S:t Göran som under medeltiden låg strax öster om det dåtida Skara. Dopfunten är 1200-tal och år 1934 fick västporten en ny trappa istället för de gravhällar som tidigare använts. Ovanför ingången finns en inmurad gravsten med hjulkors, c:a 1 m högt.

Ett tjugotal meter från kyrkans östra hörn finns någon slags lämning med måtten 12x7 m och 1,2 m hög, kanske en gravhög.

Vid Southampton i England finns ett Eling som inte ligger långt från Bitterne, liksom Eling och Bitterna ligger bredvid varandra här i Västergötland - ett märkligt sammanträffande eller en följd av vikingatida färder?

 

Index över kyrkorna

 

Källor:
Ordinis Helenium
RAÄ


s