ullings-Skövde kyrka i Vårgårda härstammar i sina äldsta delar från 1100-talet medan tornet tillkom så sent som 1859 då det

Vårgårda har sedan urminnes tider hetat Skövde, senare Kullings-Skövde socken, och i samband med att järnvägen kom till byn på 1850-talet fick orten sitt nya namn efter en närbelägen gård.

På kyrkogården i Skövde står två resta stenar varav den större är en riktig bjässe, över tre meter hög och vägande åtskilliga ton. Överhuvudtaget finns det många stenar runt kyrkan och bort mot Tumberg, och en gång har här funnits ett stort gravfält. På kyrkans södra sida står en avslagen liljesten.

Tillbaka

I botten av kyrkogårdsmuren finns denna sten vänd ut mot parkeringen. Till vilket ändamål kan detta hål blivit upptaget, och varför finns det en ring runt hålet? Kanske har den tidigare ingått i kyrkan. För det är väl aldrig en stolphållare från ett tempel, som man tror att fallet är vid den sägen-omspunna kungsgården Gum vid Kinnekulles fot? Kyrkan står ju på ett gammal gravfält. I september 2008 var hålet i cirkelns mitt igensatt med cement - mycket märkligt...

Index för kyrkorna

Tillbaka

På Skövde Hed vid kyrkan i Vårgårda finns inne bland bebyggelsen resterna efter ett gravfält som använts från bronsåldern och fram till vikingatid, och sedan med en kontinuerlig fortsättning inne på kyrkogården ännu idag. Gravfältet som sträcker sig bort mot Tumberg har varit mycket omfattande, det är sällan man ser denna ansamling av bautastenar och gravhögar. Antalet ättehöger öster om kyrkan beskrevs 1866 som förekommande i "en särskilt stor mängd". Gravfältet har troligen varit utbrett på en sträcka om ca 800 meter!

Snorre Sturlasson skrev att "Över gäve man (utmärkt eller präktig) kastas hög till minne, men över alla de män, hos vilka något mannavärde var, restes en sten". Lindskog menade att det en gång funnits "bokstäver" inristade på några av de gamla bautastenarna på Skövde Hed, och skriver vidare: "I de bredevid befintliga små jordhögarna har man funnit gamla förrostade sporrar och afbrutna spjut". Riksantikvarieämbetet skriver att "Monumenten representerar centrala delar av bronsålderns och järnålderns kulturbygd".

I socknen har man påträffat en bronsdolk med runinskrift på klingan, möjligen från tidig medeltid. Förvaras idag(?) på gården Stommen i Lekåsa.

Tillbaka

Skövde hed på 1950-talet med Galgbacken till höger. Fordom fanns här en vallgravsliknande anläggning med okänd användning, i jorden har både obrända ben och ben som tros tillhöra brandgravar som plöjts över påträffats, stolphål efter hus, diverse stensamlingar, keramik, bränd lera och slagg efter järntillverkning. Domarringen är borttagen.

Skövde hed var tingsplats för Kullings härad innan tingsstället flyttades till Hol.

Tillbaka

Graven på Kyllingakullen
- en av Västergötlands största gravhögar -

1100-talskyrkan med sin kyrkogård, Kyllingakullen i bakgrunden och bautastenen till
höger vilka visar på begravningsskick som sträcker sig över säkert femton århundraden

På Kyllingakullen strax norr om Kullings-Skövde kyrka finns fem gravhögar varav den största som ligger högst upp på toppen menas vara en av Västergötlands största gravhögar. Kullen utgjorde för inte så länge sedan ett imponerande blickfång där den avtecknade sig mot himlen. Utan att undersöka innehållet går det inte att säga hur gammal den är, möjligen från vikingatid men troligen äldre än så.

Bortglömd och övervuxen av tallskog för den nu en tynande tillvaro. Vad var det för en betydelsefull person som fick ett sådant monument rest över sig? Högar av den här storleken brukar kallas kungshögar - är det kanske en kungagrav? Mellan Kyllingakullen och kyrkan är det idag åkermark, och även här har det funnits gravar, idag bortodlade.

Varifrån namnet Kylling kommer är osäkert men intressant - i söder rinner Kyllingsån ut i Säveån. År 1899 skrevs Kyllingsån i Nordisk Familjebok som Kullingsån. Skall det kanske egentligen vara Kullingskullen och Kullingsån i Kullings härad? Vem var eller vad betyder Kulling? Det kan väl aldrig vara så att häradet fått sitt namn av kullen eller alternativt att det var härifrån som häradet ursprungligen styrdes någon gång i forntiden?
Enligt ortnamnforskaren Linde kommer ordet Kulling från det fornsvenska ordet kol, kul 'kol' och ändelsen -and, som anger rik tillgång på något - 'kolrik trakt'. Det låter konstigt, men kanske skulle kunna ha att göra med järnframställning vilket man enligt C14-prov sysslade med här i Västergötland redan för 2.500 år sedan.

Den näst största gravhögen av tre uppe på Kyllingakullen, fotograferad från foten
av den största högen som ligger på toppen. Denna största grav
gick inte att få med på bild pga träd och sly.

Tillbaka

En centralbygd under forntiden

Förutom vid kyrkan och åt nordost har det legat en by i Hoberg mellan E20 och flygfältet som varit i bruk under såväl bronsålder som vikingatid. Här har man på en av ytorna, ca 7.200 m² stor, funnit 78 stolphål, 8 gropar, 5 härdar och 2 välbevarade kokgropar med måtten 1,6 x 2 meter. Boplatsens östra del har försvunnit vid byggandet av E20. En del av området kallas på gamla kartor för Gullpenningen... I omgivningen, främst västerut mot Hoberg, har man gjort lösfynd av flinta.

En två meter lång kokgrop där vikingatidens människor i Vårgårda tillredde sin mat

Gudinnan Skade

Arkeolog Lars Bägerfeldt m.fl. bär fram tanken att dagens Vårgårda under tidig järnålder har hetat Skadevi efter gudinnan Skade, en av de mest betydelsefulla gudomligheterna som av många också förmenas ha givit Skandinavien sitt namn. Även dagens Skövde och en plats nordost om Lödöse, Ale-Skövde, skall ha följt samma namnmönster, och alla tre menas på sin tid ha varit synnerligen viktiga platser.

Tillbaka

Några av de minst femton gravstenar som står resta strax NO om kyrkan.
I åkerholmen till höger finner man vikingatida gravar - hur mycket är bortodlat?

Tillbaka

En bautastor bautasten...

Även söder om kyrkan finns det bautastenar. På bilden ovan ses Vårgårdas största bautasten - mer än två meter bred vid foten och över tre meter hög.
Där har den stått i kanske 2.000 år - belägen alldeles bakom Bernos möbler... Dessutom endast ca 100 meter från den urgamla vägen. Man kan fundera över varför denna stens utseende avviker från de övriga. En liknande sten finns bl.a. i Fötene en bit norrut och en i Asige i Halland.

På andra sidan gatan står ytterligare två stenar vars placering är markerad på kartan nedan, strax söder om det markerade utgrävningsområdet.

...och en annan bjässe som idag står inne i ett bostadsområde...

...liksom denna, med adress Bautagatan.

- Skulle det finnas bautastenar här? Nej, jag har bott här
i trettio år och kan lova dig att det inte finns några sådana här!
(Sagt av en dam i området som bodde ett femtiotal meter från stenarna)

Tillbaka

Vikingatida grophus funna vid Kullings-Skövde k:a

Grophus som rekonstruerats efter utgrävningar i Kullings-Skövde, Vårgårda

Strax söder om kyrkan har man grävt fram ett grophus från sen järnålder, dvs vikingatiden. Även nordost om kyrkan hittade man ett grophus år 2005. Men här har säkerligen funnits både långhus och fler grophus eftersom markarbeten stört stora delar av ytan och därmed omöjliggjort att man exakt skulle kunna tala om hur här en gång sett ut. Långhusen kan dessutom ha haft en konstruktion som inte lämnar några tydliga spår, eller ha legat utanför undersökningsområdet. Undersökningen visade också att man framställt järn här. Läs mer om Vårgårdas grophus och om vikingar, skepp m.m.

Tillbaka

Området kring kyrkan

Källa: Häftet Vad gjorde man i Kullings Skövde på vikingatiden, utgiven av RAÄ

Tillbaka

Den arkeologisk undersökningen 2005

Utgrävning i kv. Hallonet vid Fagrabovägen i juni 2005. De mörka cirklarna är rester
efter kokugnar där invånarna i Skövde (Vårgårda) lagade sin mat under forntiden.

En eldstad till ett grophus från sen bronsålder

Resterna efter matlagning för ca 1.000 år sedan

Riksantikvarieämbetet: "Det visade sig vara ett intressant fornlämningsområde med lämningar som vi räknar med är både från bronsåldern och från järnåldern".

"I jorden fanns också många föremål. Bland annat hittade vi en silverten med mönster som kan komma från en armring, en remsölja i brons till ett bälte och en bit av ett bronshänge".

I Vårgårda kommun finns enligt senaste räkning i runda tal 1.800 förhistoriska fornlämningar av vilka 1.700 är gravar. Läs mer om det stora gravfältet som sträckt sig från söder om kyrkan och bort mot Tumberg i nordost.

Ännu en sten, väster om kyrkan...

...och en sydväst därom

Tillbaka

Viktigt område även under medeltiden

Vårgårda ligger i utkanten av ett av Sveriges mest kyrktäta områden vilket betyder att här även under den tidiga medeltiden var tätt befolkat. Av detta kan man utläsa att här funnits många stora gårdar, ägda av betydande stormän vilka också stått bakom kyrkornas uppförande.

Några av dessa stormän var enligt traditionen två av våra tidiga kungar, Erik den helige och hans son Knut Eriksson vilka skall ha bott i Eriksberg som är beläget knappa tre mil rakt österut. Mellan Vårgårda i Kullings härad och ca fyra mil bort mot Ätradalen i Gäsene härad låg mer än 40 kyrkor varav de flesta fortfarande finns kvar - se en karta.

Tingsplatsen på "Sköfde hed" omnämns i mitten av 1500-talet. Under 1640-talet flyttades sedan tingen till Hol som 1644 beskrivs som "rätt tingsstad" och där det första tingshuset för Kullings härad uppfördes. Sedan flyttade tingsplatsen till Alingsås på 1690-talet, till Eklanda 1698 och åter till Alingsås 1817 där tinget finns ännu idag.

Tillbaka

Skød-we in kolanszheret år 1338

År 1338 nämns Skövde (dagens norra Vårgårda) för första gången i de skriftliga källorna. Det var Benedicta Mattisdotter som i ett pergamentsbrev testamenterade 2 mark till kyrkan och 1 mark till kyrkoherden i skød-we in kolanszheret, idag Kullings härad till skillnad mot senare Kållands härad som förr hette Qvaldins härad (vid Vänern). Så dags hade kyrkan redan funnits i ett par århundraden och namnet "skødwe" var säkert rotat i folks medvetande långt tidigare - även "skotwe" har förekommit.

Tillbaka

Namnet Skövde - en helig plats

Om varifrån namnet Skövde stammar eller vad det betyder finns många tolkningar. Namnet skrevs under medeltiden Skødve och Skøtve, en ursprunglig sammansättning med ordet vi - en biform till det fornsvenska vé - en offerplats (Linde). Slutledet i namnet, -ve (-vi,-vä), har enligt ortnamnsforskningen betydelsen 'helig plats' och är av hedniskt ursprung. Och av detta finns det spår - se den fantastiska ceremoniyxan som hittades två km öster om kyrkan.

Den omkringliggande bygden formligen översvämmas av lämningar från förr. Uppmed hela det forna Bänedeltat där Säveån stilla flyter fram med Hols gravfält och Siene i söder, Lagmansholm med sju domarringar i sydväst till Lundskullen och hela Södra Härene i norr och Algutstorp och Kvinnestad i sydost.

Namnet Vårgårda

Namnet Vårgårda nämns första gången i ett gåvobrev utfärdat i Skara av Märta Bengtsdotter den 17 maj år 1420. Där förordnar hon att efter hennes död gården Vårgårda (Walgaardhe) i Siene sn, Kullings hd, skall tillfalla hennes son Odde Ulfsson, detta därför att hon i 26 år uppburit avrad (arrende) av hans fädernegård. Ur Svenskt Diplomatarium, brev nr 19.480:

Skövde började inte kallas för Vårgårda förrän 1857 i samband med järnvägens ankomst. Lindskog skrev i början av 1800-talet platsen som enbart Skövde.

Tillbaka

Den urgamla vägen genom Vårgårda

E20:s föregångare, eventuellt kallad för Häradsvägen i forna tider
och idag stundom för tusenårsvägen

Vid kyrkan i Vårgårda har under evärdliga tider en gästgivaregård varit belägen utmed den gamla vägen som då ledde från Gullbrandshus (Göteborg) via fästet Stynaborg över Skövde (Vårgårda) och upp till Skara. Men vägen kan mycket väl ha använts redan under såväl stenålder som bronsålder då den landvägen förbinder Säveån med Nossan.

Bullstrode Whitelocke 1605-1675

År 1653 kom den engelske ambassadören och advokaten Bullstrode Whitelocke åkande här i en stor kaross, tätt åtföljd av ytterligare en stor vagn och ett hundratal ryttare. Bullstrode stannade till i Vårgårda för att ta natthärbärge på gästgivaregården för att dagen därpå fortsätta norrut mot Stockholm och den väntande drottning Kristina. Resultatet av deras möte blev ett freds- och handelsavtal mellan Sverige och England som faktiskt gäller än idag! År 2004 firades man i Stockholm under stor pompa och ståt 350-årsjubiléet av de båda ländernas obrutna fördrag.

Kullings-Skövde kyrka omkring år 1900, med gästgivargården till vänster
och tusenårsvägen i förgrunden. Vykort i Vårgårda kommuns arkiv.

Eftersom det stipulerades att ett gästgiveri skulle stå där fyra vägar möttes så kan man gott tänka sig att det var här som närmsta vägen mellan Lödöse och kung Knut Erikssons gård i Eriksberg ledde fram. Strax invid fyrvägskorsningen reser sig Vårgårdas största bautasten, se den här ovan.

Tillbaka

Trakten skoglös på 1800-talet

Bengt Ekengren berättar att så sent som på 1800-talet var trakten i princip helt skoglös, och att Skövdes hed var bland de större slätterna i området.
Det relativt lättillgängliga området mellan Nossans och Säveåns krökar erbjöd förr en bekväm fortsättning för forntidsfolket att för flera tusen år sedan tränga upp mot norr.

Vid den tiden var vattendragen betydligt större och bredare än idag, och flera nutida sankmarker eller torrlagda områden (åkrar) var öppet vatten. Då jorden just här var ovanligt bördig tror man att Kullings-Skövde på den tiden utgjorde ett centrum för den första fasta bebyggelsen.

Särskilt de östra delarna av Kullings-Skövde och bort mot Tumberg, där Svartån nu rinner, menar Lindskog en gång kan ha varit strandkanten till ett sjöliknande översvämningsområde, vilket kan förklara de många fornlämningar som där finns bevarade.

Genom dalgången mellan Herrljunga och Alingsås skjuter en höjdsträckning från sydsvenska höglandet ut som hindrar den närbelägna Nossan att rinna söderut.

Tillbaka

Tånga Hed

En kanon på Tånga Hed poserandes framför A2:s gamla militärbaracker.
Kanonen är tillverkad av Atlas i Stockholm 1886.

År 1862 blev Tånga Hed strax öster om Vårgårda övningsplats för A2, Kungliga Göta Artilleriregemente i Kviberg, Göteborg. Från Kviberg fick beväringarna med hästar, kanoner och kärror marschera upp till Tånga Hed för att öva, vilket man gjorde under exakt 100 år. Och övade gjorde man, det berättas att prästen i Algutstorp en gång höll på att bli ihjälskjuten då han var på väg till sin kyrka... Efter A2 användes heden under åren 1963-1995 av I 15 i Borås.

Tillbaka

Vårgårda herrgård

Vårgårda herrgård, av Fredrik Sundler uppförd på nuvarande plats på 1840-talet

årgårda herrgård bildades troligen under den tidiga delen av 1700-talet av lagmannen Jöran von Knorring och ligger egentligen i Siene socken.

På en karta från 1808 kan man utläsa att ganska precis där som dagens herrgård ligger hette platsen Wårgården och nog var en by som bestod av olika hemman med olika ägare fram till att kyrkoherde Sven Kullman i Algutstorp på 1790-talet köpte hela byn jämte Jonskulle och där uppförde en ståtlig herrgårdsbyggnad. Möjligen att detta skedde på platsen för en tidigare byggnad härstammande från Jöran von Knorrings tid.

Vid Vårgårda herrgård har man funnit en stockkanot som enligt uppgift anses härröra ända från bronsåldern!?

Platsen där kyrkoherde Sven Kullman
lät uppföra den tidigare herrgården under 1790-talet