Asige en dryg mil öster om Falkenberg tronar sedan kanske 3.000 år tillbaka fyra stora parställda stenar där de högsta är fyra meter höga.

Frågan är om de fyra stenarna är de enda som funnits på platsen. Man lär ha funderat över huruvida Hagbards stenar kan ha haft någon gemensam nämnare med Stonehenge i England, och huruvida det en gång kan ha legat horisontella överliggare på de resta stenarna, fast det är nog mindre troligt.

Tillbaka

Koncentriska cirklar förekom under bronsåldern över stora delar av Europa
och anses ha använts i samband med en dyrkan av solen. Ristningar
på bautastenar är sällsynta - jmfr stenen i Hjälmseryd.

De västra stenarna som står alldeles invid vägen är försedda med ett stort antal skålgropar. På en av dessa stenars nordsida finns förutom många skålgropar även rännor och en ring som är 30 cm i diameter. Ristningarna är dock mycket svåra att se.   Bild från en skylt på platsen

Tillbaka

Hagbards galge

Det är de här båda stenarna mellan vilka vikingen Hagbard
skall ha hängts som kallas för Hagbards galge

De båda stenarna som kallas för Hagbards galge är belägna på en ganska stor rektangulär förhöjning som ursprungligen tros ha varit rund. Den östligt belägna stenen har ett avvikande utseende, mer trekantig än sina mer långsmala kamrater - varför, kan man undra. En liknande sten finns även på gravfältet i Vårgårda.

Den trekantiga stenen bär grunda och svårligen upptäckbara skepp varav det ena har en sol till akterstäv. Enligt en skylt på platsen kan man vid midsommar från en punkt framför de båda stenarna se solen gå upp vid Kungsberget rakt bakom solristningsstenen samtidigt som skeppsristningen på den högra stenen ser ut att visa hur solen dras dras vidare från solnedgång mot soluppgång.

Stenarna står i centrum av en rektangulär förhöjning

En storleksjämförelse människa - stenar

Tillbaka

Signe bränner sig tillsammans med sina tärnor

Sägnen från Asige om Hagbards galge förtäljer att vikingen Hagbard från Trondheim gett sig ut på vikingatåg. Nere i Västerhavets vatten möts han av en stor flotta under ledning av kung Sigvard av Asige. De båda vikingarna drabbar samman, men slaget står oavgjort och fred sluts. Sigvard bjuder hem Hagbard som då möter dennes dotter, den vackra Signe. De blir kära, men på grund av den fiendskap som sedan länge funnits mellan respektive släkter kan de inte gifta sig. Hagbard tar på sig en förklädnad och lyckas ta sig in till Signe, men de överraskas av hennes båda bröder varvid Hagbard grips. Vid tinget i Asige döms han till döden.

Signes föräldrar ser förfärade på då branden som tar Signes liv bryter ut, och när drottningens häst trampar i mjuk sand bryter en källa fram. De namnger snabbt källan efter Signe för att inte någon skulle kunna hedra Hagbard med den. Källan är belägen en bit söder om Asige kyrka.

Hagbards far kom senare att hämnas sin son genom att bränna kungaborgen. Uppe på det närbelägna berget Kungsbjär finns resterna efter en fornborg, kanske att Asigekungen Sigvard verkligen bodde där...? Borgen står på en karta från 1750-talet som Sigers borg.

Sägnen finns spridd över hela Norden, men Asige är den enda plats där man finner namn från berättelsen. Danskarna menar att Hagbard var dansk och hette Habor, att Sigvard hette Sivar och att Signe hette Signhild.

Historien om Hagbard och Signe omnämns av Saxo Grammaticus på 1200-talet, men även isländska och norska skalder har sedan 800-talet nämnt kärleksparet, om än i korta ordalag.

Längre tillbaka menas folket hallin ha regerat här medan folket fervir tros ha bott norr om Tvååkertrakten och upp mot trakten av Kållered - se Fjärås.

Några storhögar utmed vägen söder om Asige kyrka

Tillbaka

Särestad

Hagbards kulle i Särestad, 35 m i diameter och inte arkeologiskt undersökt

I Särestad som ligger någon dryg halvmil nordväst om Asige finns ett gravfält med stensättningar, en treudd, ett 40-tal resta stenar och ett tiotal högar. Högst och störst av dem alla är Hagbards kulle som har en höjd av fem meter och en diameter på 35 meter.

Några av de (kvarvarande) fyrtiotalet stenar som finns i Särestad

Tillbaka

Öinge

Den västra treudden i Öinge med en troligen kullfallen sten i dess centrum

I Öinge några km sydost om Asige finns två av Sveriges största treuddar vilka vardera har en sida av 33 m och en höjd av ca 0,7 m. och belägna ca 25 m från varandra. Vid den västra treuddens mittparti ligger en meterhög sten som troligen en gång varit rest.

Treuddarna tror man tillkom under folkvandringstid och är sannolikt gravar, men det finns forskare som hävdar att denna fornlämningstyp även kan ha utgjort kultplatser då talet tre är heligt. I äldre arkeologisk litteratur har de tre armarna satts i samband med de tre fornnordiska gudarna Oden, Tor och Frej.

Treudd i Lyngstad i Sorunda, Södermanland

Källor:
Skylt på platsen
Falkenberg Turist