ett brev från år 1420 nämnes Sighene sokn medan stavningen i dokument från 1500-talet växlar mellan Siene, Sigende, Seyne m.fl. Dialektnamnet är Sine. Namnet Siene kommer enligt Linde från förleden

Trakten var bebodd redan under stenåldern, och idag återfinns här fornlämningar från såväl som brons- som järnålder varav kan nämnas flera domarringar, ett hundratal gravarhögar och rösen, fornåkrar och hålvägar.
Under medeltiden gick vägen mellan Lödöse och Jönköping via Siene.

Tillbaka

Walgaardhe

Siene kyrkby bestod år 1546 av åtta gårdar. I norr låg gården Walgaardhe som blev omnämnd år 1420 i ett dokument där Märta Bengtsdotter förordnade att gården skulle tillfalla hennes son Odde Ulfsson efter hennes död. Detta var ett tack för att hon under 26 år fått uppbära arrendet som kommit från sonen Oddes fädernegård. Gården Walgaardhe vars namn betyder bevaknings- eller vakthållningsplats kom på 1850-talet att ge Skövde sitt nya namn - Vårgårda. Frågan är vad det var som skulle vaktas, kanske trafiken i Säveån.

Uppe på en höjd 300 m söder om Siene kyrka står en ovanligt hög och vacker sten inne i skogen, på en skylt kallad för Pjukesten. Om den finns två sägner:

• Enligt den ena skall stenen vara rest över drottning Sigrid Storråda som "levde på den tid då det fanns många konungar i Sverige".
  Den beryktade och manhaftiga drottningen skall ha dött här på sin gård i Siene vid 87 års ålder. Det förtäljs också att det var sonen Edmund som reste stenen, utan vare sig kristkors eller torshammare. Sigrids gård skall ha legat på ett näs i Säveån.
  
• Enligt den andra sägnen sägs en konung Sigismund ligga begraven här.

På stenen fanns enligt P E Lindskog under det tidiga 1800-talet inristade tecken vilka han menade var en äldre sorts runor som ingen lyckats tyda.
Tecknen enligt FMIS - som också noterar att det inte lär ha funnits några tecken på stenen på 1790-talet... :

SIGRID...?

Det lär spöka vid stenen - kanske är det Sigrid som inte kan komma till ro...
Läs lite mer om Sigrid Storråda under Kungahälla.

Tillbaka

På platsen har tidigare funnits flera högar varav man tror att den ena innehållit en stenkista. Dessutom har där funnits en större gravhög samt ännu en bautasten, alltsammans nu borta. Ett hundratal meter från där stenen står uppe på toppen av en kulle finns en mängd gamla hålvägar, och även i övrigt är området väl presenterat med flera fornlämningar från svunna tider.

Ytterligare några hundra meter österut, efter att man tagit sig över Säveån på vägen mot Jönköping, ligger Eklanda med sitt gamla tingshus, fornåkrar, domarringar och andra lämningar.

Puke: ont väsen i folktron; djävul; mjölkhare

Sammandrag ur boken
Örfilen i Kungahälla
av
Ingeborg Björklund

Författarinnan låter drottning Sigrid flytta från kungsgården Uppsala ned till sin faders gård i Siene, "som han uppkallat efter Sigrid då hon var liten".

"I Västergötlands milda luft kände Sigrid sig också mera hemma än hon någonsin gjort i det hårda och bistra Uppsala. Hon kom närmare folket och gästades av sjöfarande, som for förbi på Säveån, där skeppsfarten var livlig". Här på sin borg mottog Sigrid Storråda sändebuden, som kommo med Olov Tryggvesons frieri", och sedan hade hon inte lång väg att segla till Kungahälla, där hon skulle möta den norske konungen.
Hon for utför Säveån, tills den mötte Göta älv. Där ändrade hon kurs och lät ro sina skepp uppför älven. Huru det sedan avlöpte i Kungahälla är för alla så bekant, att det här är onödigt att relatera.

"Tyst gick Sigrid på sin gård i Siene, då hon kom tillbaka. Skammen brände henne och hon hatade Olof Tryggvesson in till sin märg". Efter en tid flyttade hon till en av sina andra gårdar. Hon uthärdade inte att stanna på Siene, där alla kände det som hänt.
En dag då hon återvände på ett kort besök till Siene, fick hon veta att i den lilla gäststugan fanns ett par danska budbärare med friareanbud från konung Sven Tveskägg. En månad senare firades bröllopet mellan danakungen och sveakonungen Erik Segersälls änka. "Sigrids söner, Emund och Olov Skötkonung, var med på bröllopet i Siene, men Emund återvände snart till sin kungaborg vid Skara, och Olov for tillbaka till Uppsala.

I slaget vid Svolder fick drottning Sigrid hämnd på Olov Tryggvesson. "Dåraktigt, kortsynt hade Olov Tryggvesson handlat, då han i trolöst övermod förolämpat henne".

Efter Konung Svens död fann Sigrid bäst i att packa ihop sina ägodelar och fara från den borg, som varit hennes hem i aderton år. "Trött och utsliten kom Sigrid som en gång kallats Storråda, tillbaka till Västergötland och sin barndoms bygd". Sönerna följde henne till Siene, där hon vilade ut i en vecka. Därefter for hon hem till sonen Olov, som byggt ett obegripligt skönt palats på Aranäs invid stranden av Vänern. Det var på den resan Olov utnämnde sin mor Sigrid till samregent med Emund över Västergötland.

"Rista inte något kristkors, men heller inte någon torshammare, om du reser nån sten över mig, sa hon en gång till Emund. Kasta upp en hög, om du vill hedra mig, och ställ på högen en sten med ingenting mer än mitt namn, en bautasten sådan som fädren fick. Och i Siene skall högen och stenen stå".
"Då Sigrid var 87 år dog hon. Det var 1039. Hon hade då varit samregent med med sin son Emund i tjugofyra år i Västergötland.
Den sten hon önskat restes till hennes minne. Än står Pjukestenen kvar i Siene, utan kristkors eller torshammare, med namnet Sigrid i runor till minne av den drottning, som rådde i Västergötland för länge sedan".

Saxat ur Västgötabygden 1951:1

Tillbaka

Gravfältet i Siene

Öster om Vårgårda herrgård i den norra delen av Siene gör Säveån en krök och bildar en naturlig meanderslinga. Området som tillhör Siene äger ett sextiotal gravar från järnåldern, en domarring, bautastenar, skålgropar och andra fornlämningar. Härintill skall också föregångaren till dagens Siene kyrka ha legat.

Uppe på en ekbevuxen kulle mitt i granskogen ligger ett gravröse som en gång haft ett synnerligen vackert och väl synligt läge ovanför Säveåns mörka vatten. På andra sidan ån skulle sedan Algutstorps kyrka komma att byggas på 1100-talet.

Tillbaka

Siene fornborg

Den märkliga cirkeln i Siene, digitalt förstärkt med brunt för att synas på bild.
Bygdeborgar av denna typ kallas för Ringformiga flatmarksbefästningar.

Bilden ovan föreställer en märklig lämning som arkeologerna inte har någon säker förklaring till. Det är en cirkelformad vall som har en innerdiameter på uppemot femtio meter, inte otroligt att den varit en typ av en mindre trelleborg att användas som skydd i orostider. Det finns några få, liknande lämningar, t.ex. i Järnsyssla i Skånings-Åsaka öster om Skara, men där finns också en vallgrav medan en sådan saknas här i Siene. Avsaknaden av vallgrav menar man tyder på att Sieneborgen troligen är från järnåldern, kanske från vikingatiden. Någon exakt motsvarighet till borgen i Siene finns inte.

Frågan är hur platsen sett ut då den användes. Från borgen har man fraktat mängder med sten som använts till att bygga en stenmur, men daglönarna var inte alls glada åt jobbet då man tyckte sig höra muller inifrån borgen... Måhända har borgmuren till större delen varit byggda av sten?

En sägen i trakten förtäljer att det funnits en hednakyrka i borgen och att det vid sidan om funnits en offerplats. Man skall enligt sägnen också ha fött upp vita hästar att användas som offer - även människooffer skall ha förekommit. Platsen skall även i senare tider ha använts som avrättningsplats.

Inne i skogen kan man ännu skönja de gamla odlingsterasserna, och även spår av fornåkrar skall finnas. Här finns också flera fä-gator bevarade, och hela området har en rik fauna med flera ovanliga växter.

Har man då utfört någon som helst arkeologisk utgrävning på denna högintressanta plats? Nej, naturligtvis inte...

En rejäl bautasten alldeles öster om Vårgårda herrgård med Säveån stilla flytande förbi

Tillbaka

Siene kyrka

Kyrkan i Siene med klocktorn från 1700-talet

Kyrkan i Siene ligger på en liten kulle några km söder om Tubbetorp i ett av Sveriges mest kyrktäta områden. En årsringsdatering av stockar i kyrkan ger besked om att den troligen är uppförd under åren 1204-1207, men möjligen så tidigt som 1191. I kyrkan finns en dopfunt från tidigt 1200-tal av typen odekorerad eller ringa utsmyckad funt samt ett triumfkrucifix från 1400-talet.

Från kyrkbacken har man utsikt upp till domarringarna vid Klockaregården i väster och i söder såg man innan skogen fått breda ut sig bl.a. Sigrid Storrådas sten stolt avteckna sig mot himlen uppe på sin kulle.

Föregångaren till Siene kyrka skall enligt en anteckning ha legat ca 4 km norrut i anslutning till ett gravfält öster om Vårgårda herrgård och alldeles söder om Algutstorp som ligger på motsatt sida Säveån. Läs sägnen från Grude om fru Siri som skall ha uppfört Siene kyrka.

Stora delar av kyrkan vilar på stenar av vilka många kan tänkas vara bautastenar

Tympanonstenen på långhusets södervägg anses vara 1100-tal

Tillbaka

Jonas hustru Anna dog 31 år gammal
men hann ändå bli mor till tolv barn

Index över kyrkorna