ed utsikt ner mot ån Nossan och belägen så gott som mitt i Västergötland har kyrkan i Fölene samlat bygdens folk i ca 850 år.

Några hundra meter söder om kyrkan ligger ett av Västra Götalands allra mäktigaste gravfält, Nycklabacken, där resta stenar minner om de vikingatida stormännens förfäder. Fölene kyrka menas ligga längs en s.k. Leylinje, utgående från Kinnekulle Upsal (läs mer under Ornunga).

Fölene ligger i en av Sveriges mest kyrktäta trakter vilket bör vittna om att här fanns många stormän och därmed också en stor befolkning under den tidiga medeltiden. Tarsleds kyrka låg t.ex. endast två km söderut.

En stående och flera fallna stenar på en gravkulle strax invid kyrkan

Tillbaka

Fölene - en remontdepå?

Bygdens namn antyder att man även för längesedan sysslade med uppfödning av hästar här - kanske till kungarnas hirder på Gate, Eriksberg, två mil österut. Enligt Linde kommer förleden 'Föl' från det fornsvenksa foli, 'fåle' eller fyl, 'föl'. Bygdens namn omtalas av de boende som Fôla, med tjockt L.

De västgötska hästarna var kända för att vara starka och uthålliga, något som fick till följd att svenska kungar runt år 1000 endast lär ha tillåtit att en mindre del av hästarna fick säljas till utlandet, detta för att kunna behålla en stark stam inom landet.

Tillbaka

Runstenarna i Fölene

De båda runstenarna VG 154 och VG 153 i Fölene

Likt två väktare flankerande kyrkans ingång står idag två runstenar. Den norra stenen, till vänster i bilden ovan, är känd i bevarade handlingar från åren 1667-1684 då den stod "vthan för Fölennes Wåcknhwss". Samma plats hade den år 1797, var år 1829 inlagd som golvsten i vapenhuset men var försvunnen 1826. Den återfanns sedan inmurad i grunden till koret och uttogs vid kyrkans restaurering år 1946.

Den högra stenen är känd från år 1797 då den stod invid kyrkans västra ingång. Också denna runsten inmurades senare i muren till koret, men uttogs därifrån år 1937.

Tillbaka

Runstenarna Vg 154 och 153 vid Fölene kyrka

Ordet dreng har inte med vår tids "dräng"-uttryck att göra. För tusen år sedan var detta en hederstitel på en storman som tillhört samhällets högre skikt.
Sammantaget med de närliggande runstenarna i Eggvena som omtalar två "thegner" visar detta på en mycket rik bygd under vikingatid, ett förhållande som stärks av den mängd dreng- och thegn-stenar som finns i Västergötland.

Källa: Foteviken

Index över kyrkorna

Tillbaka

Bautastenar och järnframställning

En bautasten vid gården Grästorp strax norr om Fölene kyrka

Utmed den gamla gamla vägen som leder från Fölene bro, förbi kyrkan och vidare norrut står en bautasten på en höjd invid gården Grästorp, omsluten av en märklig, rund stensättning. Följer man vägen en bit åt öster kommer man snart till Hovmansgården, ett intressant namn. I dess närhet finns en hålväg. Vid Låkö norr om Grästorp har man funnit stenhällar och stora mängder järnslagg som visar på järnframställning.

Tillbaka

Ytterligare norrut, uppe i Hackebergsskogen, står Hackestenen som enligt den lokala traditionen menas vara ett minne av det medeltida slaget 1469 mellan en svensk och en dansk krigshär, en sten som dock stått på sin plats betydligt längre än så.

Genom Hackebergsskogen gick gränsen mellan Skaraborgs och Älvsborgs län. Hackebergsskogen skall ha fått sitt namn efter en sägen om drottning Hacka som skall ha bott i Bitterna, beläget någon halvmil norrut. En variant av denna sägen berättades förr i Fänneslunda.

Dold bland granarna i Hackebergsskogen reser sig Hackestenen,
sedan hur långt tillbaka finns det endast teorier om

Tillbaka

Kungshögen

Kungshögen i Fölene

Västerut från Grästorpstenen tronar storhögen på Hobergshöjden, hela 30 meter i diameter och med resterna kvar efter en kantkedja - högar av denna storlek brukar kallas för kungshögar.
Omedelbart öster om Hobergshögen finns en rund stensättning, ca 16 m i diameter. Härifrån har man en god utsikt bort mot Nycklabacken som ligger en km rakt söderut.

Hobergshöjden med en märklig platå med stensträngar till vänster
och med kungshögen till höger vid granarna

En sägen förtäljer att det på kullen fordomdags legat ett hednatempel. Väster om kungshögen finns idag en åker med tre märkliga fält som åtskiljs av stensträngar som löper i nord-sydlig riktning. Kanske det "bara" är gamla fornåkrar, dock inte utmärkta som sådana i forminnesregistret, kanske är de av betydligt senare tillkomst. Men förekomst av tre fält finns på andra platser.

På kullen finns också en triangelformad vattenkälla som inte sinar ens den torraste av somrar.

Tillbaka

Fölene - krigsmark

1200-talet

Enligt traditionen skall ett fältslag mellan en kung Nyckel och fältherren Fale Bure ha stått i Fölene i början av 1200-talet, där kung Nyckel menas ha stupat. Detta skall vara händelsen varifrån namnet Nycklabacken skall vara sprunget. Någon kung Nyckel är dock inte känd vare sig från 1200-talet eller tidigare.
Fale Bure var en beryktad härförare i början av 1200-talet, bl.a. kämpade han i striden vid Älgarås år 1205. Där sägs att han skall ha tagit den unge konungasonen Erik Knutsson under sitt beskydd från Sverker d.ä. och fört honom över till Norge.

År 1688 noterade professor Anders Spole i sin almanacka att en tapper svensk man, Falo av Byrestad, skall ha blivit slagen vid Fölabro över Nossan.
Spole är mest berömd för sina astronomiska studier under 1600-talet, men då hans observatorium i Uppsala lades i ruiner av danska trupper fick han "själf gripa till svärdet, som han med utmärkelse förde". Han reste även omkring och ritade kartor och inkompetensförklarade självaste Erik Dahlbergh för dennes Sueciaverk.

Om den omdiskuterade och ifrågasatte Fale Bure och hans ätt
står att läsa på Sten Rigedahls hemsida.

Tillbaka

'Slaget vid Herrljunga' år 1469 stod i Fölene

Fölene 537 år efter slaget som stod här år 1469

I ett brev författat på både svenska och danska som finns i Archiv der Hansestadt i Lübeck står att Danskarna besegrar svenskarna vid Herrljunga den 28 mars år 1469. Bakgrunden var denna:

Den svenske unionskungen Karl Knutsson Bonde hade tagit beslut om att belägra det då danskstyrda fästet Axevalla dit han kom med ca 1000 man om vintern 1468-69. På fästet satt den dansktrogne Ivar Gren som hövitsman vilket Karl nu tänkte ändra på - tanken var att Axevalla liksom de andra västgötska borgarna alla skulle ha besättningar som lydde under svensk fana.
Själv lämnar Karl dock snart Axevalla för att bege sig norrut, men kvarlämnar en belägringsstyrka.

Danske Kristian I tänkte dock inte stillatigande åse hur hans fästen i Sverige gick honom ur händerna. Han hade snart samlat en här och tar sig sedan in i Västergötland via Skåne och Halland.
Då danskarna närmar sig Axevalla finner de svenska belägrarna det för gott att dra sig undan upp i de Tivedska skogarna. Väl vid Axevalla kan Kristian konstatera att fästet nu reder sig själv, och han beger sig av okänd anledning istället ner mot Småland.

Ivar Axelsson Tott

Kung Karl sänder då mer trupp under ledning av den danskfödde men svensktrogne Ivar Axelsson Tott som genskjuter Kristian, vinner några småsegrar och ser till att danskarna fortsätter söderut. Men något händer, kanske får danskarna förstärkning, för snart är det Ivar Axelsson som flyr, tillbaka in i Västergötland. I Fölene har Ivar gjort sig beredd på en strid, och 'Slaget vid Herrljunga' står i mars 1469 i Fölene. Danskarna vinner dock slaget och fortsätter på sin väg norrut, jagande den flyende svenska hären. I trakten av Bjärklunda söder om Skara beslutar sig Ivar Axelsson åter för att försöka stoppa danskarna.

Vid Nycklabacken har man funnit både kanonkulor och sporrar av järn som ett minne av slaget där bl.a. Peter Bonde Bååt stupade.
I Herrljunga skrev Lindskog att det finns en sten "som kallas för Herrebordet där af orsak, att de Herrar, som öfverlevat det här i nejden hållne Fältslag, skola vid denna sten hållit måltid".

Tillbaka

En efterdyning till slaget

Efter slaget i Fölene år 1469 anklagades Lindorm Björnsson Vinge, senare riksråd och lagman i Västergötland åren 1481-1498, för att ha slagit ihjäl en Magnus Petersson. Den som nu år 1472 anklagade Lindorm var Björn Petersson, och som domare satt Otte Torbjörnsson, han som brände Axevalla år 1469 och som nu satt som hövitsman på Elfsborg samt på uppdrag av Sten Sture nu höll ting i Vilske härad. Lindorm Björnsson försvarade sig med att han å kronans vägnar och som befälhavare över Vilske härad hade rätt att gripa Magnus jämte brodern Jöns Petersson.

Enligt diplomet av den 15 maj år 1472 från tinget i Vilske härad förklarade Lindorm att bröderna "röfwede ... en af rykesens rådir som vnkom af slaget", mördade och nedsänkte honom i Kamsjön. Det nämnda slaget var det vid Herrljunga. Enligt vittnen hade Magnus Petersson gjort sig skyldig till såväl "dwl" (?), mord, tjuvnad, biltogamål som kätteri.

Otte Torbjörnsson dömer den döde Magnus Petersson till stegel för mordet medan Lindorm Björnsson och hans tjänare båda gick "quitt" och "frij". Dock skulle den döde brännas, "epter thy han swa ruten war, at honom ingen kunde att hantere".

Fölene kyrka sedd uppifrån den största gravhögen på gravfält Nycklabacken

Källor:
Foteviken
Boken Runstenar och ridvägar i västra Västergötland av Karl J Gustafsson
Svensk militärhistoriskt bibliotek
SD