ågra km uppströms Lagan i södra Halland omtalas att det i början av 1300-talet fanns ett "torn" på Lagaholm, en befäst borg, och

Men platsen har använts långt innan dess, vid Lagaholm fanns den första forsen i Lagan med ett naturligt vadställe för kustvägen liksom för Lagastigen som härifrån följde Lagan upp till trakten av Taberg varifrån det sedan endast var en dryg mil kvar till Jönköping.
Nordväst om Lagaholm ligger byn Köpinge som man tror varit en handelsplats under vikingatiden. På vägen dit har man passerat förbi kung Ises hög, en kungshög med en diameter av 34 meter i diameter och 4,5 meter på höjden. Här har man funnit delar av ett svärd, och intill högen står en rest bautasten.

Tillbaka

Erik Klipping

I början av år 1278 var Ericus Dei gratia Danorum Slavorumque, danskars och slavers konung Erik Klipping här på Lagaholm och utfärdade ett brev vari han lovade kung Magnus Ladulås av Sverige att inte ta emot eller hjälpa den som i framtiden sätter sig upp mot denne, och påminde samtidigt Magnus om att han lovat göra detsamma. Troligen var Magnus själv närvarande eftersom brevet skrevs i samband med fredsfördraget mellan kungarna som slöts samma år efter striderna i Västergötland då bl.a. Axevalla intagits och bränts.

Tillbaka

Magnus Eriksson

Troligen år 1344 var rex suecie norwegie et scanie, Sveriges, Norges och Skånes kung Magnus Eriksson här på Lagaholm. I ett irriterat brev ställt till Hansan angående de nya och oerhörda skatter svenska medborgare och köpmän fick betala i de tyska städerna då de övervintrade där "för köpenskaps skull" krävde han att få privilegierna sig tillsänd. Han upplyser om att han under ungefär tre veckor kommer att återfinnas i Halland eller Skåne.

Laholm fick sina stadsprivilegier på 1300-talet, under dansktiden var Halland uppdelat i tre län - Varbergs, Halmstads och Laholms län.

Svenska trupper har bränt Laholm flera gånger; 1507, 1534 och 1565 medan slottet belägrades av Gustav Horn 1644 och av danskarna 1657, sedan raserades det slutligen av svenskarna under Karl XI år 1678.

Idag lyser solen upp de en gång så mörka och fuktiga källarvalven där facklorna brann

Tillbaka

Om Laholm ur Nordisk familjebok, 1911
något språkligt redigerad

När staden (under medeltiden kallad Lagaholm) fått sina privilegier känner man icke till. De omtalas i en kunglig resolution av den 4 dec. 1679 som i "urminnes tid undfångna" och förnyades den 14 januari 1571. Laholm omtalas redan på 1200-talet som köpstad och var skyddad av ett på den nu s.k. Slottsholmen uppfört slott där 1316-18 riddaren Eskil Krake var hövding.

År 1278 slöts fred mellan Magnus Ladulås och Erik Klipping i Laholm, då Magnus som säkerhet för den skuld i vilken han stod till danske kungen för förut lämnad hjälp överlät åt honom Lödöse slott med tillhörande område.

Före 1399 innehades Laholms slott av Margaretas gunstling Abraham Brodersson och sedermera av Abrahams måg Peter Niklisson av Skedala till dennes död 1421, varefter det lämnades till en tysk fogde som av Engelbrekt förmåddes att utrymma detsamma år 1436.

Ur strategisk synpunkt var stadens läge av ganska stor betydelse då den genom slottet behärskade övergången över Lagan liksom de vägar som därifrån leder dels söderut till Skåne, dels mot nordost till Småland ("Lagastigen").

Staden led svårt under de ständiga gränskrigen. Den uppbrändes 1507 av Åke Tott, 1534 under greve-fejden av Jakob Bagge, 1565 under Nordiska sjuårskriget av Klas Kristersson Horn. En eldsvåda lade 1636 staden i aska.

Lagaholm som man tror det såg ut efter Kristian IV:s ombyggnad på 1630-talet

Slottet brann ner 1637, men återuppbyggdes av Kristian IV och belägrades av svenskarna under Gustav Horn 2-14 maj 1644, då kommendanten dagtingade varefter slottet omgavs med en bastionerad femhörning med betäckt väg och ett par utanverk, enligt Örnehufwuds dessein. Ett par brohuvud utfördes 1652. Slottet kallades då Lillienburg efter riksrådet greve A. Lillies grevskap Lillienborg, i vilket Laholms kungsladugård ingick.

I august år 1657 belägrades Laholm förgäves av danskarna. År 1658 reparerades de båda broskansarna och 1660-61 de övriga verken. År 1677 förskansade sig general Ulfsparre med en del rytteri vid Laholm, men sedan fick slott och befästningar såsom "mera skade- än gagneliga" förfalla, och en mängd sten bortfördes. Ännu syns dock några lämningar av de gamla murarna. År 1811 förstördes en stor del av staden genom vådeld.

Tornet stod ungefär mitt i bild, uppe på stenmurarna stod två sammanbyggda hus, bilden tagen från motsatt håll som modellen på bilden ovan

Källor:
Skylt på platsen
SD