Sigill

Sveriges äldsta sigill tillhörde kung Karl Sverkersson (1161-1167). Kung Karl var också först med att avbilda sig med krona, att sitta på en tron, att hålla ett riksäpple och att hålla ett svärd. Överhuvud taget var han först med det mesta som gällde den kontinentala synen på kungavärdigheten.

Karls efterträdare var kung Knut Erikssons (1167-1196), Erik den heliges son. Som förste kung i Sverige låter han avbilda sig med en spira, en liljestav.

År 1992 dök Karl Döves ditintills okända sigillstamp av brons upp, vilken är från det absoluta slutet av 1100-talet. Sigillet är den äldsta kända bevarade personbestämda sigillstampen i Sverige.

Kung Erik Knutssons kontrasigill visar de första svenska lejonen och redan då var de krönta. Kung var han åren 1210-1216. Samme kung bar också den första kungliga sigillringen i Sverige, motivet var Guds lamm.

Första sigillet som bara innehåller en krona som motiv var kung Valdemar Birgerssons (1250-1275). Kung Valdemar krönte sina tre lejon så länge han var kung, men när han 1275 störtades av sin bror lät han ta bort kronorna. Hans son, riksrådet och riddaren Erik Valdemarsson, förde inte heller några krönta lejonet.

 

Tillbaka

Vapen och sigill

Det tidigaste färglagda folkungavapnet finns i Wijnbergska vapenboken från 1265-88.

1219 Sveriges första kända vapen tillhörde Sigtrygg Bengtsson av Boberg-ätten, gift med Hafrid Magnusdotter, en syster till lagman Eskil, och morfar till Torgils Knutsson.
Jarlen Birger Brosa (död 1202) visar i sitt sigill en sköld som antyder en lilja. Men om det är det första heraldiska vapnet är osäkert.

 

Birger Brosas vapen

 

Av de tio äldsta sigillen 1219(?) -1238 med vapenmotiv var två riddare (titeln "Dominus"), tre lagmän i Västergötland, en stallare, en jarl (Birger), en blivande kung (Knut Långe), två stormän (vilka bör varit Birger Filipsson och brodern Johan Filipsson till Ymseborg) samt en okänd. Alla tycks ha kommit från Västergötland eller Östergötland.

 

Hertigarna Erik och Valdemars sigill från 1200-talet

Tillbaka

1224 Det äldsta danska vapnet finns avbildat i sigill. Det tillhörde marsken Johannes Ebbesen av Sunesönerna som var av den berömda Hvideätten. Efter 1225 blir danska vapen snabbt vanliga.

1247 Det första stadsvapnet i Sverige hade Kalmar.

1275 115 år efter sin död avbildas Erik den Helige i Uppsala domkapitels sigill. Erik Jedvardsson blir officiellt nationalhelgon.

1278 Den förste svensk som kallades riddare istället för dominus lär ha varit Johan Karlsson, två år före Alsnö stadga.

1280 Alsnö stadga, tillkom under Magnus Ladulås regerande. Stadgan var en kunglig bekräftelse på det världsliga frälset och det dokument som gjorde riddartiteln vanlig. Före 1280 är endast en handfull män med riddartiteln kända, strax därefter exploderar antalet.

Tillbaka

 

Mellan 1278 och 1400 är 177 svenska riddare kända. Fram till 1627 känner man till totalt 560 män med titeln riddare. Då kung Hans i Danmark kröntes år 1497 dubbades många män, och dessutom tre barn under tio år. Barnen var Sten Sture d.y. samt Erik och Eskil Gyllenstierna, Kristina Gyllenstiernas äldre bröder. Dessa tre var under 1510-talet de ledande mot den danske unionskungen. Alla var döda 1520. I Sverige kallas Sten Sture dy ofta "Den sista riddaren". Men det beror mer på det romantiska skimmer som omger honom i äldre historieböcker än att han gav uttryck åt något riddarideal. Unionskungen Kristian I passar bättre in på beskrivningen av de nordiska kungarna.

Sten Sture d.y.

1297 Köpmannen Johan Skule sätter sitt sigill under en urkund. Det första borgerliga sigillet i Sverige. Sigillet innehöll ett bomärke, men inget vapen.

1320 Sveriges första borgerliga vapen tillhörde stockholmsborgaren Henrik Sunnedach.

Tillbaka

1330 Sveriges första sköldhållare avbildas. Det är bara 30 år efter det att de första sköldhållarna dykt upp på kontinenten.

1378 Sveriges äldsta daterade frälsebrev. Inget tecken finns på att vapen utdelades med brevet. Troligen fanns det ännu inget intresse från kungamakten att hålla ordning på vapnen, dessutom ansågs vapen inte vara ett adligt privilegium.

Bara två svenska medeltida stridssköldar är bevarade. De är från 1380-talet och tillhörde far och son i ätten Svinakula, en nordtysk adelssläkt som kom till Sverige i början av 1300-talet. Båda sköldarna tillverkades förmodligen samtidigt och hittades tillsammans i Kristdala kyrka i Småland.

1420 Sveriges första kända vapenbrev delades ut av Erik av Pommern. Två år tidigare hade han delat ut det första brevet till en dansk frälseman. Frälsebrev, men utan vapen, började att förlänas av kung Magnus Eriksson under 1370-talet.

1423 skriver Simon ett brev till magistraten i Danzig. Han undertecknar brevet med orden "herold över tre riken". Han var troligen Erik av Pommerns första unionshärold med ansvar för den samlade nordiska heraldiken. Jämför med införandet av vapenbrev.

1439 Riksklämman med Erik den Heliges bild och Tre Kronor blir känd.

1442 Drotset Krister Nilsson dör och med honom drotsämbetet. Efter dansk förebild inför nu kung Christoffer en hovmästare. Hovmästarämbetet kommer att finnas till långt in på 1500-talet.

 

Tillbaka

Riddardikter

De äldsta riddardikterna i Norden är kända från Norge. Redan på 1200-talet översatte norska diktare franska och tyska poem.
Drottning Eufemia av Norge lät, enligt en äldre historia, översätta några dikter till sin svärson hertig Erik av Sverige.
Tre diktverk översattes till svenska på knittelvers. Ivar Lejonriddare översattes 1303, Hertig Fredrik översattes 1308 och Florens och Blanceflor översattes 1311. När dessa dikter egentligen översattes är forskningen oeniga om, men någon gång mellan 1300 och 1350 är alla överens om.

När dikterna redan hade översatts till svenska kom de att översättas till danska. Stämmer denna kulturvandring, och omöjligt är det inte, visar den på en helt annan väg än vad som normalt anges för kulturinflytande i norden. Från kontinenten till Norge till Sverige till Danmark.

I Engelbrektskrönikan nämns att Erik av Pommern 1436 gav marsken Karl Knutsson Bonde en vit stav som ämbetstecken. Erik var gift med prinsessan Filippa av England, och de engelska marskalkerna bar en vit stav som ämbetstecken.

Kristoffer av Bayern (1440 – 1448) är den första svenske kung med sköldhållare, men då i egenskap av hertig i Bayern och pfalzgreve.

Tillbaka

1540-tal

Det äldsta belägget i Sverige för kungliga sköldhållare är de lejon som finns på Gustav Vasas sadel. Tre kronor av guld på blått fält var, förutom svenskt riksvapen, också vapnet för kung Arthur. Arthur var häroldernas skyddshelgon.

Ordet heraldik kommer från ämbetet härold. Namnet Harald är egentligen samma ord som härold och betyder på forngermanska "han som leder hären". En svensk tabard (häroldskåpa - en kort rock) från 1500-talet och en från 1600-talet finns bevarade. Endast en härold i Sverige har blivit dubbad till riktig riddare, och han var engelsman.

När Gustav II Adolf 1627 formellt utsågs till riddare av Strumpebandsorden lät han dubba de personer som överlämnade orden till honom. Han låg då i fält. Bland dem som den 23 september 1627 erhöll ett riddarslag fanns Henry S:t George, härold i England.

Sveriges sista adliga vapenbrev delades ut till ätten Malm när de 1974 introducerades på riddarhuset.

Sveriges sista adelsman var upptäcktsresanden Sven Hedin. Han adlades 1902.

Tillbaka

En dansk vapenrulla omnämns i bouppteckningen efter en dansk härold 1527.

Den svenska vasen är ett unikt märke. Ingen vet egentligen vad det föreställer. Teorierna växlar från kärvar, knippen fjädrar och plymer till armborst och lansspetsar. Något riktigt svar kommer vi sannolikt aldrig att få.

När bygelhjälmen infördes i Tyskland blev den ett privilegium för adelsmän och motsvarande ofrälse ståndspersoner, ex doktorer. I mer adelsvänliga länder som Sverige blev bygelhjälmen helt förbehållen adeln, medan mer demokratiska länder som Nederländerna inte införde några begränsningar alls.

I Roskilde var heraldiska vapen vanligt bland borgarna under 1200-talet. Under 1300-talet blev istället bomärken modernt och ersatte till stor del de heraldiska vapnen.

 

Tillbaka

Torneringar m.m.

En svensk torneringssköld är bevarad. Den tillhörde Karl Laurentsson Björnlår som är känd mellan 1497-1504. Så åtminstone Karl deltog i en tornering. Några andra svenska torneringsdeltagare är inte kända.

En kittelhjälm vägde mer än fem kilo. Hjälmprydande ovanpå vägde dessutom 1,5 kilo. En enda svensk kittelhjälm finns bevarad - kanske har den tillhört marsken Torgils Knutsson eftersom den 1916 hittades i ruinerna efter hans borg Aranäs i Västergötland... Torgils avrättades 1305.

I början av 1300-talet drog man i Nordeuropa gärna en stickad hätta över hjälmen för att hålla sig varm.

Det svenska rekordet i korrekt använda hjälmar har grevarna Lewenhaupt, som också är tyska riksgrevar. Fem hjälmar har de lyckats få ihop.

Ordet tornering fanns inte under medeltiden. I Sverige sa man dust, lek och bohord. Under vasatiden sade man karusell (senare tiders karuseller har inget med saken att göra).

I Väte kyrka på Gotland finns en bevarad planka som visar en torneringsscen. Den dateras till 1350 - 1400.

 

 

Tillbaka

Diverse

I Gustav Vasas bibel från 1541 hålls det svenska riksvapnet av en vildman och en vildkvinna i stället för de vanliga lejonen.

Sveriges första orden instiftades av Erik XIV, men den upphörde när han avsattes som kung.

Den svenska Nordstjärneorden var den första civila förtjänstorden med flera grader.

Den äldsta nordiska hovorden är Elefantorden från 1450-talet. Den har sannolikt sitt ursprung i en orden vid kung Erik av Pommerns hov och var avsedd för unionsriket. Efter en nedgångsperiod på drygt ett sekel återuppväcktes den 1671.

 

Tillbaka

Stadsvapen

Kalmars stadsvapen är känt från år 1247. Andra städer med stadsvapen fram till Kalmarunionen var (decenniet då de är kända): Åhus 1270-, Skara 1280-, Stockholm 1280-, Linköping 1290-, Söderköping 1290-, Västerås 1307, Skänninge 1310-, Helsingborg 1310-, Sigtuna 1311, Enköping 1320-, Arboga 1330-, Örebro 1331, Visby 1340-, Lund 1350-, Norrköping 1367, Jönköping 1370-, Köping 1378, Trosa 1383, Södertälje 1386, Laholm 1300-tal, Torshälla 1300-tal, Uppsala 1300-tal, Ystad 1300-tal, Hästholmen 1300-tal.

Under 1400-talet utökades antalet stadsvapen med Landskrona 1410-, Vadstena 1410-, Malmö 1437, Eksjö 1439, Falköping 1440-, Trelleborg 1471, Ulricehamn (Bogesund) 1480-, Lidköping 1505, Staffanstorp 1524, Sölvesborg 1535, Varberg 1536, Skövde 1400-tal, Växjö 1400-tal.

Tierp fick 1456 Sveriges enda medeltida, kungligt förlänade häradsvapen.