Kolbäck och Bergstena
Uppdaterad den 14 maj, 2008
Tillbaka


Huvudbyggnade på gården Kolbäck i Västergötland
ården Kolbäck i Bergstena socken norr om Alingsås och Lena är en av de allra äldsta sätesgårdarna i Västergötland och räknas som
stamgods för ätterna Lilliehöök af Gälared och Kolbäck samt Lilliehöök af Fårdala genom att anfadern Bertil Pedersson Lilliehöök bodde här år 1463 och möjligen gjorde så fram till sin död på slagfältet i Örkelljunga år 1510. I Lilliehöökarnas ägo vandrade Kolbäck i minst 10 generationer, mer än 200 år.

Vid Riddarhusets grundande år 1625 bestod ätten Lilliehöök av tre grenar: Kolbäck, Fårdala och Gälared.



Kolbäcks gård ca 1950

 

Tillbaka

Bertil Pedersson Lilliehöök

Den förste kände ättemedlemmen var väpnaren* Bertil Pedersson Lilliehöök till Kolbäck som stod som ägare 1463, häradshövding i Kullings härad (en tidigare häradshövding bodde i Rödene söder om Kolbäck - Kristman i Rödene).

Gården Kolbäck fick Bertil genom gifte med Gunilla Torbjörnsdotter som var dotter till Torbjörn Jonsson Slätt Gumsehufvud som var den föregående ägaren. Släkten Gumsehufvud lär ha norskt kungablod i ådrorna!

Bertil Pedersson är den förste med full visshet kände stamfadern för ätterna Lilliehöök af Gälared och Kolbäck och Lilliehöök af Fårdala. Det är från honom förgreningarna utgår.

Bertil Pedersson var häradshövding i Bjärke härad 1462 till minst 1486, i Kållands härad 1462 och ännu 1494 och kallas "friboren man" i ett brev daterat den 7 juli år 1467 samt var närvarande vid ett lagmansting i Skara 1484, där han kallas för en "ärlig och välbördig man".
Bertil Pedersson stupade i slaget vid Örkelljunga i Skåne 1510 samtidigt med sonen Brynte.

Slaget stod mellan den danske härföraren Tyge Krabbe och svenskarnas Åke Hansson Thott till Bjurum, riddare och riksråd, sedermera bosatt på kungsgården Ettak. Av Svante Nilsson blev han satt till hövitsman över Västergötland, dock måste han dela befattningen med Ture Jönsson Tre rosor och biskop Vincentius i Skara.
År 1510 red Åke Hansson in i ett bakhåll vid Fantehålan vid Örkelljunga och fann där sin död. Kanske var Bertil Pedersson och sonen Brynte med vid detta tillfälle.



En minnestavla över Bertil Pedersson i Bergstena kyrkoruin
Se också Åsle


Vid fadern Bertils död ärvde sonen Birger Bertilsson Kolbäck år 1510. Bertil Pedersson hade också en son vid namn Peder Bertilsson efter vars död brodern Brynte Bertilsson kom att ärva Upplo gård.

Kolbäcks näste ägare blev Birgers son Tuve Birgersson som ägde gården fram till sin död år 1562.

Hans Månsson Lilliehöök skrevs som ägare i de längder som upprättades vid Älvsborgs lösen 1613, och 1660 omnämnes Peder Kristoffersson Lilliehöök vilken också ägde Vittene.

*Väpnare: Tros ha varit en enklare riddare, kunde också vara Sven av vapen (kallades då Sven á vapn).
Sverige hade under medeltiden många mäktiga svenner, även medlemmar av riksrådet, eftersom krig och inbördes strider förhindrade att de av kungen dubbades till riddare.

 

 

Tillbaka

Ätten Lilliehöök af Gälared och Kolbäck



Ätten Lilliehöök af
Gälared och Kolbäcks vapen.


Ätten Lilliehöök af Gälared och Kolbäck har gemensamt ursprung med den adliga ätten Lilliehöök af Fårdala och introducerad under nr 33 (ändrat till 66) vid Riddarhusets inrättande 1625.
Gälaredsgrenen kom på 1760-talet genom ett misstag att överföras till Fårdalagrenens stamtavla, vilken senare aldrig blev avförd vid utslocknandet 1801.
Den kvarstående Kolbäcksgrenen är av den äldre av ätterna Lilliehöök. Ätten uppflyttades 1778 i dåvarande riddarklassen.

Källa: Riddarhuset

 

Riddarklasserna som de var år 1625:

  • Den första var herreklassen med grevar och friherrar
  • Den andra var de ätter som hade riksrådsvärdighet men ej betitlats
  • Den tredje var Svenneklassen som omfattade resterande adel

(Gälared - en gård i Hillared, Svenljunga, söder om Borås, tidigare ägd av ätten Gylta men från 1500-talet och fram till mitten av 1700-talet tillhörig Lilliehöökarna).

 

 

Tillbaka

Kolbäcks ägare från 1600-talets mitt

År 1649 ägdes Kolbäck av Axel Kafle och hans hustru Elisabeth Hierta och 1680 stod Erik Kafle som ägare, gift med en dotterdotter till Peder Lilliehöök.

En dotter till Axel, Christina Kafle, stod tillsammans med Gabriel Gyllengahm som ägare under ett antal år fram till att deras äldste son Axel Gyllengahm tillsammans med hustrun Anna Christina Ehrenpreuss tog över gården från 1727 och fram till 1731 då brodern Carl Gustav Gyllengahm med hustru Katharina Margaretha Kreitlon ägde gården fram till 1747.
Se också under Hallanda där fler ur ätten Kafle huserade, bl.a. häradshövding Mats Kafle som tillsammans med Måns Bryntesson till det norr om Kolbäck belägna Upplo gjorde ett försök att störta Gustav Vasa från tronen år 1529.

Därefter har ägarna hetat Joachim Ehrenpreussen, Simmingsköld, Tham, Gyllenhaal och tre ägare från släkten von Mentzer mellan åren 1798 till 1889 då gården delades - 1798 Adolf von Mentzer, 1857 flyttade dåvarande ägaren Carl Fredrik von Mentzer till godset Ribbingsberg varefter Kolbäck ägdes av Carl Liborius von Mentzer fram till att familjen flyttade till Göteborg 1888.

 


von Mentzers vapen

 

Från 1889 arrenderades gården av familjen Johansson, och 1941 köptes den fri av Gustaf Johansson. Idag drivs Kolbäcks gård som ett modern och rationellt jordbruk av bröderna Jerker och Dan Johansson.

Se en mer komplett ägarlängd

 

Tillbaka

Herrgården som är byggd i trä uppfördes på 1600-talet (troligen efter att danskarna bränt den 1612) och innehåller 10 rum, kök och två hallar samt har källare. Flygelbyggnaden i norr är även den från 1600-talet, innehållande 4 rum, kök och hall, medan den södra brann ner till grunden och ersattes med en ny byggnad år 1957.


Det gamla magasinet från 1600-talet med kulhål i väggen efter en strid med danskarna 1612


Det gamla magasinet på gården vittnar än idag om de strider som ägde rum på gården i början av 1600-talet. I de gamla rejäla 1 aln höga ekstockarna på magasinsväggen finns stora, rejäla fördjupningar efter kulor som mycket väl kan ha avlossats av Hans Månsson Lilliehöök själv, eller i vart fall av någon som försvarade gården. Ser man till den vinkel med vilken kulorna gått in i träet och följer den, så hamnar skottlinjen alldeles invid mangårdsbyggnaden, se bilden nedan.
Kulorna som varit i storleksordningen från 1 tum (!) och ner till ca 10-12 mm har tryckt in det hårda ekvirket med mellan två och fyra cm, där de sedan suttit kvar fram till i mitten av 1900-talet då Riksantikvarieämbetet kom och plockade ut dem.



Skotten i magasinsväggen har avlossats någonstans alldeles till vänster om mangårdsbyggnaden


Det finns också en sägen som berättar att danska soldater skall ha gått ner sig i en mosse inte så långt från Kolbäck. Ofta har dessa gamla sägner åtminstone något uns av sanning i sig, kanske dyker danskarna upp igen i framtiden...



Det är vackert på Kolbäcks gård, med stora lindar och en minnessten från 1963, rest av Lilliehöökska släktföreningen 500 år efter att man vet att Bertil Pedersson var ägare:


1463
blev
Bertil Pedersson
Lilliehöök
ägare till
Kolbäck
Gården tillhörde
hans efterkommande
i tvåhundra år
Stenen restes 1963

 


Fram till gården leder idag en över hundra meter lång björkallé

 

 

Tillbaka

Övrigt i Kolbäcks omgivningar


Fortfarande strömmar vattnet vid Lundagårdens offerkälla


Vid Lundagården utmed den gamla vägsträckningen mellan Kolbäck och Upplo finns en gammal offerkälla vilken användes ända fram till 1800-talets slut. Hit till Bergstenakällan vandrade folk ända borta från Floby för att få bot för diverse sjukdomar och annat. Själva midsommaraftonen trodde man var den dag då den var som mest kraftfull. År 1948 fann man vid en undersökning en del gamla offergåvor i botten av källan.



Två bautastenar som står gömda i Lurut ca 20 meter från vägen strax norr om Kolbäck

 

Tillbaka

Enligt K J Gustafsson skall det uppe på Vaktberget, beläget mellan Bergstena och Fullestad, en av alla de Västgötska fornborgarna legat. Annars är Spanås den högsta punkten varifrån man förr, innan skogen vuxit upp, kunde se både Hunneberg, Mösseberg likaväl som Kinnekulle!

På berget Gallås finns traktens sista ryggåsstuga kvar, med inredning och allt, bebodd fram till slutet av 1930-talet.

 

 

Tillbaka

Bergstena


Prästens ingång till Bergstena kyrka, med två jättelika träd som inramning

Fram till 1836 hade Bergstena en egen kyrka, men i samband med att man uppförde den gemensamma kyrkan i Lena såldes Bergstenakyrkan till kapten Mentzer på Kolbäck för 200 riksdaler. Kyrkan som var byggd av gråsten lät kn Mentzer riva och forsla bort för att användas som grund till en ladugård.

Det var ingen stor kyrka, yttermåtten var 16 x 12 meter. Den tros vara uppförd under 1100- eller 1200-talet och var i avsaknad av någon utbyggnad för koret. Kyrkan var byggd i skalmursteknik, med gråstensblock på in- och utsidan och mellanrummet fyllt med kullersten.
På 1950-talet gjordes en utgrävning. I koret fann man en gravkammare med kistor prydda med kopparbeslag och vapensköldar, namnplåtar visade att gravkoret tillhört ätten Lilliehöök. Kyrkan revs på 1840-talet, sten och trävirke användes till Kolbäcks gård.

Kyrkoherde Nordahl beskrev kyrkan 1829:
"Bergstena kyrka, af gråsten med särskild klockstapel, hvari hänger en klocka med munkstil omkring, dock utan årtal. Kyrkans innanrede och målning är nästan lika med Lenas*. På predikstolen finnes timglas. En stor förgylld silfverkalk är skänkt af assessorn Simmingsköld 1778 samt en stor paten** med löfverk hvarpå årtalet 1746 finnes ingrafverat. En oblatask af elfenben, en av trä. Familjegraf finnes under golfvet i koret. Ett sädesmagasin under läktaren i kyrkan med låsar och gångjärn inrättat under nuvarande pastorns tid".

* Lena gamla kyrka brann 1835
** Underlägg för oblaten vid nattvardsgång



Endast själva grundstenarna sparades då kyrkan revs


Är man uppmärksam kan man i mossan på marken inuti kyrkoruinen känna stenar vilka utgör grunden till en ännu äldre kyrka, troligen en stavkyrka. Denna har inte varit stor, kanske 10 x 7 meter.

 

Av ägare till mark i Bergstena kan nämnas Björn Djäken som den 8 september 1354 köpte Bergstena med kvarn tillsammans med Bäne i Hols socken samt Kvinnestad av kyrkoherde Bjernerus och Stenulf i Almar.
Försäljningen överlämnade man att omsörjas av Algot i Vånga och Harald Ingemarsson. Harald är okänd, men Algot i Vånga var lagman över Västergötland och tillhörde de så berömda Algotssönerna.

I Bergstena finns ett stort antal gravhögar och stensättningar, flera fynd av flinta och stenyxor har också gjorts liksom ett vikingatida silverspänne som 1971 påträffades på Skattegården - upphittaren lär ha fått 2 kr och 70 öre i ersättning för fyndet...

 

Index över kyrkorna

 

Källor:
Sveriges Bebyggelse / Älvsborgs län VII / Bergstena - Filip Olsson
Hans Högmans hemsida
Svenskt Diplomatarium
Riddarhuset

Tillbaka