en medeltida borgen Sundholmen låg på ön Holmen ute i sjön Tolken strax väster om Bogesund (Ulricehamn) där Viskan startar sin

Sundholmens ursprungliga delar stammar från medeltiden. Det skall då ha varit ett befäst hus med murar som var drygt två meter tjocka och uppfört i korsform. Egendomen tillhörde på 1400-talet Peder Magnusson Brahe och därefter hans efterkommande i 200 år.

På 1500-talet förvandlas Sundholmen av Per Brahe d.ä. Under hans tid förlorade Sundholmen sin fästningskaraktär och blev omvandlad till ett ståtligt herresäte.

Resterna efter Sundholmen sedda från fastlandet

Det var hit till Sundholmen som Erik Stenbock till Torpa förde Malin Sture från Hörningsholm i Södermanland efter att rövat bort henne - "...förde han henne i säkerhet inom Sundholmens fasta murar".

Uppgifterna om Sundholmen är mycket knapphändiga, och möjliga förväxlingar med ett annat Sundholm är möjliga.

Tillbaka

Åren 1552-1706

Gustaf Ewald: "Redan år 1552 hade en tapetvävare varit sysselsatt på Sundholmen att för slottets behov väva gobeliner. Gustaf Vasa skrev då till Sundholmens dåvarande ägare Per Brahe d.ä. och begärde att vävmästaren måtte sändas till Gripsholm för arbete i konungens tapetväveri därstädes".

Därefter testamenterades Sundholmen av greve Magnus Brahes hustru Helena Bielke, som 1618 fått det i morgongåva, till Jakob De la Gardie och hans hustru Ebba Brahe. Ewald igen:
"Såsom någonting märkligt kan nämnas, att slottet vid ombyggnaden icke i likhet med tidens sed erhöll en fängelsehåla, i vilken halsstarriga bönder kunde nedkastas. Magnus Brahes änka Helena beklagar sig i ett brev till svågern Jacob De la Gardie över att nödgas skicka en dräng till fängelset på Läckö".

På 1680-talet såldes Sundholmen av Magnus och Helenas dotter Sofia, gift med friherre G. Oxenstierna, till sin måg greve Kristian Gyllenstierna från vilken det indrogs år 1694. Själva huvudgården blev då ett kronohemman men ändrades 1723 till att bli frälse varefter det ofta bytte ägare.

Vid ett häftigt åskväder den 1 maj 1706 antändes Sundholmens slott och brann ner till grunden. Enligt en lokal tradition skulle slottet som vid tillfället stod obebott ha blivit antänt av slottsförvaltaren. Denne skyllde dock allt på åskan som orsak till branden, men det menas att han innan han tände på för egen räkning undanskaffat slottets många värdesaker.

Tillbaka

Sundholm

Ett annat Sundholm har legat i Ramkvilla socken i Småland, omnämnt år 1329 och skrivet som "in castro sundholm" i ett brev undertecknat av fogden Ficke van Vitzen år 1374.
Idag finns inga lämningar kvar efter fästet Sundholm, men platsen har lokaliserats till Ramkvilla socken några mil väster om Åseda ute på en holme i sjön Örken. Endast några platåer minner om att här stått ett hus. År 1958 fann man en pilspets och ett medeltida bultlås i jorden.

Frågan är huruvida Sundholm och Sundholmen har förväxlats, men flera brev står i Svenskt diplomatarium som undertecknade på Sundholms slott, bl.a. av riddaren, stormannen, hövitsmannen över Gotland och sjörövaren(!) Sven Sture i april 1416 (dog 1424), och kanske det sista omnämnandet i ett brev av häradshövdingen i Mark, Knut Ribbing, år 1505.

Enligt Karlskrönikan fanns Sundholms län ännu år 1439, vilket dock inte behöver betyda att borgen hölls i stånd vid denna tid, platsen kallas idag för Huskullen eller Sundskullen (C Lovén).

Tillbaka

Sven Sture

Huruvida Sven Sture ägde Sundholm är inte känt, men han har ju i vart fall varit här. Han skulle behöva en egen sida, men här lite kort ur en längre stycke ur Berättelser ur svenska historien 1885-1886 (extern länk):

"Sven Sture var, som vi nyss nämnde, vid krigets början en anhängare till Margareta. Redan 1388 har han jemte sin bror Sune och 4 andra herrar bevittnat och gått i borgen för Algot Månsson (Sture), då denne öfverlemnade Öresten och Oppensten åt Margareta. Likaledes bevittnade, år 1394 han jemte Svarte Skåning och Nils v. Skarzowett bref af drottningen, hvarigenom hon skänker Bengt Sture och hans moder vederlag för så väl slottsgrunden som godset kring Oppensten, hvilket slott var bygdt på Sturarnes grund.

Hvad som sedan på Gotland förmådde Sven Sture att gå öfver på Albrekts sida, är obekant. Han uppbjöd dock allt att värja Gotland, tills han slutligen måste vika för öfvermakten och afsegla derifrån. Han ställde då kosan norrut, förbi Stockholmsskären uppåt Bottnen.

Här uppe kring Bottniska vikens stränder hade Fetaliebröderne länge haft sitt tillhåll och uppfört flera fästen. Bland sjöröfvarena var i synnerhet en utmärkt för lycka och djerfhet, han hette Arendt Styke. Med dessa Fetaliebröder förenade sig nu Sven Sture och blef snart herre öfver hela Norrland, både Vester- och Österbotten, sedan han bemäktigat sig slotten Gaddaborg i Gestrikland, Faxeholm i Helsingland, Styresholm i Ångermanland och Krytzborg i Österbotten".

Källor:
Gustaf Ewald - Västergötland i ord och bild
Borgar och befästningar i det medeltida Sverige av Christian Lovén