 |
nådens år 1157
skänkte danske kung Valdemar
den store byn Vitskøl med tillhörande
marker till cistercienserbröderna. Enligt sägnen
skall det |
ha skett som en gåva till Gud för att Valdemar
lyckats överleva ett mordförsök, Blodgillet
i Roskilde 1157,
och slaget på Grathe Hed där han segrade över
Svend
Grathe den 23 oktober samma år.
En
samtida beskrivning låter oss veta att "kungen
sände män till Jylland med befallning om att
visa abboten Henrik alla de bästa egendomarna, för
att finna den som var bäst ägnad för cistercienserorden
att grundlägga ett nytt klostersamfund". Valet
föll på Vitsköl som fick det latinska
namnet "Vitae Scola", livets skola.
Tillbaka
Hjälp
från Varnhem
Efter
Esrum var Vitsköl det andra klostret som uppfördes
i Danmark, och redan år 1158 kunde det invigas.
Det kan då inte ha varit mycket för världen
att skåda, kanske en mindre träkyrka och några
mindre hus, men arbetet fortskred oupphörligt. Murarna
runt klostret tror man stod resta först ca år
1200.
Till hjälp med bygget lär man haft munkarna
från Varnhem
i Västergötland, vilka av Erik
den heliges hustru drottning Kristina blivit fördrivna
just år 1157.
Abboten
som fördrevs från Varnhem 1157 hette ju Henrik,
likaså den abbot som fick till uppgift att grunda
Vitsköl samma år - det bör ha varit samma
munkar.
Själva
kyrkan var det som tog längst tid att få färdig.
Under hela 150 år kämpade munkarna med bygget,
bl.a. stördes man av en brand år 1287.
Kyrkans grund bestod av ren granit medan murar och golv
var av täljsten. Taket var på utsidan täckt
av kopparplåt.
Vitsköls
glansperiod inföll under 1200-talet. Klostret ägde
då 165 gårdar, tre väderkvarnar och ett
stort antal hus. Längre fram tillkom ytterligare
40 gårdar och en vattenkvarn.
Tillbaka
Nedgången
Under
1300-talet började man dock kunna skönja en
nedgång. Dels var det inte längre lika lätt
att få tag på villiga munkar, varför
klostret sakta men obönhörligt började
förfalla, och mot slutet av 1400-talet, under Kristian
II, blev man pålagda stora skatter vilka inte
var lätta att betala. Dessutom ålades klostret
att vid krig ställa sina väpnade styrkor till
kungens förfogande.
Vid
den danska reformationen år 1536 hamnade klostret
under kronan, dock tilläts munkarna att fortsatt
bo kvar. Något underhåll av kyrkan förekom
inte, och förfallet fortskred under århundradena
tills blott en ruin återstod.
|
