Häradsvads bro - Herrevadsbro
Uppdaterad den 11 september, 2009
Tillbaka


Dagens bro, nybyggd för turisterna - förr körde man gärna rallytävlingar här,
med då på en betydligt kraftigare bro, byggd av mäktiga ekstockar

ar någonstans slaget vid Herrevadsbro mellan Birger Jarl och folkungarna stod år 1251 med stormän som Filip Knutsson till
Ymseborg i spetsen är något man tvistat om under århundraden. Enligt militärhistorikern Ingvar Leion omnämns Kolbäck i Västmanland endast i en av de nitton handskriftsvarianter som finns av Erikskrönikan.

Här i Häradsvad i Nårunga en dryg mil öster om Alingsås har man vadat över Säveån i tusentals år. En kortare rest av en gammal hålväg som leder norrut från bron kan fortfarande ses, men slutar idag vid kanten av en åker.

Länk till borgen i Kvinnestad Länk till Stynaborg Länk till Lagmansholm, vilket skall ha ägts av Birger Jarl Länk till Loholm, ägdes av Lagman Eskil, en äldre halvbror till Birger Jarl DET ÄR HÄR DU ÄR

Tillbaka

Maktkampen

Kampen mellan Bjälboätten och Sverkrarna gällde kungamakten och startades efter Erik läspe och haltes död den 2 februari 1250. Bara åtta dagar senare, den 10 februari, efterträds han av Birger Jarls tioårige son Valdemar, en systerson till den barnlöse Erik läspe. Men bland stormännen fanns de som ansåg sig ha betydligt större rätt till tronen än vad Valdemar hade.

Vintern 1250 -1251 kom en av dessa, Knut Magnusson, till Håkon Håkonsson i Norge. Knut var avkomling till en av Birger Jarls företrädare, jarlen Birger Brosa, död 1202. Våren 1251 anslöt två andra stormän till hans sällskap, den ene en son till Knut långe, Filip Knutsson till Ymseborg, vilken jagat bort Erik läspe från tronen i samband med ett folkungauppror år 1229. Erik flydde då till Danmark men kunde återvända och återta kungavärdigheten efter Knuts död år 1234. Den andre var ännu en Filip, Filip Larsson, en halvbror till Filip Knutsson.

Kung Håkon avvisade dock stormännens begäran om stöd mot Birger Jarl och Valdemar eftersom dessa tre hade en överenskommelse från 1249 där man avtalat "att det skulle vara fred mellan Norge och Sverige, ovänner av den ene eller andre skulle icke trivas eller tålas i den andres rike". Dessutom hade Birger Jarls dotter Rikissa gift sig med kung Håkons son Håkon den unge i Norge på våren 1251, så sämjan torde ha varit god.

Därefter sökte stormännen sin hjälp i huvudsak hos vender och tyskar. Hur dessa sedan kom över på svenskt territorium vet man inte, kanske fanns de redan i danska Skåne - se kartan över Danmark.

 

Tillbaka

Striden påbörjas

Krigshandlingarna tog sin början under hösten år 1251, kanske med att stormännen gav sig på Birger Jarls och Valdemars män med raider in bland deras domäner för att försvaga motståndet och för att tilltvinga sig förstärkningar, bondesoldater från allmogen. Detta kan ha skett som ett slags förbekämpning innan legohären trängt in på svenskt område.

Något senare samma år stod det militära avgörandet vid Härvadsbro, mellan Birger Jarls styrkor å ena sidan och folkungarna och deras legohär å den andra.
Enligt en samtida källa, den isländske lagmannen, historikern och skalden Sturla Tordsson, författare till Håkon Håkonssons saga, hade Birger Jarl kämpat vid Härvadsbro. Det är en uppgift som stöder förmodandet att en drabbning, ett slag, verkligen kommit till stånd, inte att de upproriska folkungarna bara givit upp.

 

Tillbaka

Källorna om slaget

Den tidigaste svenska skildringen av händelsen återges i Erikskrönikan, åtminstone ett sextiotal år yngre än Håkon Håkonssons saga och med okänd upphovsman, ger emellertid intrycket att man avstått från en avgörande strid. I stället hade man dagtingat, varvid Birger Jarl i sällskap med den avlidne kung Eriks kansler, biskop Kol i Strängnäs, hade lovat stormännen fri lejd. Därigenom hade man fått dem att obeväpnade och uppenbarligen utan att utväxla gisslan gå över vattendraget, "ena å", till den sida där jarlen uppehöll sig. Därefter, och här är de två äldsta skildringarna relativt samstämmiga, halshöggs de upproriska, enligt Sturla efter det att de kapitulerat - "de overgav seg alle sammen".

Biskop Kols sigill

Efter uppgörelsen vid Härvadsbro har Birger Jarl bett påven om "avlösning och förlåtelse". Han erhöll sådan, och det påvliga brevet är daterat den 23 oktober år 1252. Att brevet är daterat först omkring ett år efter Birger Jarls begäran är naturligt mot bakgrund av dåtida restider.

Erikskrönikans utsaga om svek kan ha uppstått relativt tidigt efter händelsen, Sturla Tordsson skrev före sin död 1284 att "Folk dömde så olika om det verk som jarlen hade utfört, och det kom mycket an på vem som talade, vänner eller ovänner till jarlen".

Med hänvisning till andra slag som stått i nära tid med Herrevadsbro så menar Leion att anfallarna till antalet kan ha varit ca 500 ryttare och 5000 man.

Tillbaka

Uppgiften om att händelsen ägt rum i Västmanland står endast omnämnd i en av de nitton kända handskriftsvarianter som finns av Erikskrönikan, och härrör enligt Rolf Pipping från ca 1470, dvs mer än 200 år efter händelsen. Där sammankopplas Härvadsbro och Västmanland på följande sätt:

De upproriske voro swikne i rette tro
innan Vesmanna lande vid Herwadzbro

Om denna sammankoppling skulle vara riktig har uppenbarligen våra dagars Herrevadsbro som förläggs till Herrevad vid Kolbäcksån i Västmanland tidigare hetat Härvadsbro, det tidigaste belägget är dock enbart Bro. Hur det än är med den saken har i varje fall en namnförskjutning försiggått inom historie-skrivningen, när denna skall ha ägt rum är ej känt.

Tillbaka

Av '1700-tals Beskrifningar öfver de fyra församlingarne Norrunga Algutstorp Hohl Lena' framgår i avsnittet om Nårunga att dess författare, kyrkoherden Jonas Tengborg utgått från att platsen för avgörandet mellan Birger Jarl och folkungarna hette Herrevadsbro.
Tengborg skrev sitt alster 1784. Redan då hade man ifrågasatt om inte den rätta platsen för uppgörelsen var Häradsvad och Häradsvads bro i Nårunga socken i Gäsene härad i Västergötland, eller - som det hette och heter i folkmun - Härsvad och Härsvadsbro. I en variant av Erikskrönikan sägs att händelsen ägt rum vid Häradzwadz broo.



Säveåns flöde strax uppströms bron i Häradsvad i Västergötland
där stora, flata stenhällar bildar åns botten

 


Kolbäcksån i Västmanland, invid den plats där hembygdsföreningen byggt upp en träbro som symbol och minne av slaget 1251 som man menar stod ca 600 m längre bort, nedströms ån

 

 

Tillbaka

Ragnar Hagin

Nedan följer en artikel ur Alingsås Tidning från den 10 maj 1983, återgiven i boken 'Birger Jarl och slaget vid Nårunga 1251' av Jan Skoglöw med bl.a. Ingvar Leion som medförfattare, två i ämnet mycket pålästa herrar.


Häradsvadsbro 1251

Bakgrunden till striden är följande:
Birger Jarls släkt, som härstammar från Folke Digre, har från Sverker den yngres tid haft jarlavärdigheter. Birger blev gift med Erik X:s dotter Ingeborg, Ingeborgs äldre syster Helena blev gift med
Knut Långe. Även han härstammade från Folke Digre.
Helenas och Ingeborgs broder Erik XI kallades "läspe och halte". Erik XI blev slagen, och Knut Långe tog makten 1229. Efter Knuts död 1234 kom Erik tillbaka och regerade med stöd av sin Jarl Birger Jarl. Knut Långes son Holmgeir gjorde uppror men blev tillfångatagen och avrättad av Birger Jarl år 1247. Erik XI avled år 1250 och Birger Jarls minderårige son Valdemar valdes till konung. Den som kände sig i högsta grad förbigången var Knut Långes andre son Filip. Han var ju son till den äldre kungasystern, och hans far hade ju till sin död varit konung. Birger Jarl satt ju kvar vid makten, och han hade ju avrättat hans äldre bror. Filip fruktade att han skulle möta samma öde.

Filip samlade därför sina anhängare, bland dem sin systerson Knut Magnuson (son till Knut Unges dotter Sigrid) och sin halvbroder Filip Larson (son till Knut Långes änka i ett senare gifte). Först sökte de upproriska stöd hos Norges kung Håkon den gamle, men eftersom han låg i förhandlingar med Birger Jarl om ett giftermål mellan sin son och Birgers dotter Rikissa, fick Birger i god tid reda på de upproriskas planer.

När de upproriska inte fick stöd av Norge, vände de sig till den danske kungen Erik Plogpenning. Där lyckades de bättre, och sedan de värvat en ganska stor här, trängde de in i Västergötland. Birger Jarl, som nu överlämnat sin dotter Rikissa till Junker Karl (troligen i Lödöse) för vidare resa till bröllopet i Norge. Detta skedde år 1251.

Birger Jarl bodde för det mesta på något av sina gods i Västergötland. Ett av dessa var Lagmansholm i närheten av Härsvad. Eftersom han visste att Filip med sin här skulle komma samlade han ihop en här i Västergötland. Han hade knappast haft tid att resa till Mälartrakten eller hunnit samla manskap på den korta tiden som stod till buds. Vidare kan man antaga, att en så slug och försiktig herre som Birger Jarl aldrig skulle tillåtit en här marschera genom landet och under tiden kunnat värva än mera soldater till sin här.

När de upproriska gått iland vid Göta älv och sedan fortsatt genom Alingsåstrakten och kommit till en punkt vid Säveån, där Härsvad är beläget, slog de läger. Kanske hade de tänkt att som stödjepunkt erövra Borgbacka kungsgård vid Kvinnestadssjön.

Från Lagmansholm kom så Birger Jarl med sin här och lägrade sig på den andra sidan. Här talades det om förhandlingar, och att Strängnäsbiskopen skulle ha övertalat folkungarna att vapenlösa vada över till Birger Jarl (tro det, den som kan). Alltnog, härerna möttes, och Birger lät avrätta kuppmakarna.

Ännu finns det berättelser om slaget i folkmun, och vissa historer är upptecknade. Birger Jarls häst skulle till exempel ha tappat en silversko, som ingen har hittat, fast många har letat. En grupp minnesstenar togs bort, då vägen till Brunnlid breddades. Dessa stenar låg troligen vid sidan om vägen. Flera resta stenar finns emellertid kvar ännu idag, utmärkande gravplatser.

Till hinder för en främmande här att taga samma väg lät Birger Jarl befästa Götaälvmynningen.

Ragnar Hagin

 

Tillbaka

 


En klickkarta över västgötaalternativet med några intressanta platser inlagda

Länk till borgen i Kvinnestad Länk till Stynaborg Länk till Lagmansholm, vilket sägs ha ägts av Birger Jarl Länk till Loholm, sägs ha ägts av lagman Eskil, en äldre halvbror till Birger Jarl DET ÄR HÄR DU ÄR

 

Tillbaka

Många menar att slaget vid Herrevadsbro var det som kom att bli avgörande för att folkungarna skulle dra sig tillbaka och en grundbult till att det enade riket Sverige skulle bli till, dock många, många år senare.


Läs också ett utdrag om slaget vid Herravadsbro
ur boken 'En korrt beskrifning om Skara Stift' från början av 1810-talet



Var det på dessa ängar som folkungarna gjorde sig beredda för strid år 1251?

 

Tillbaka

Av minnesmärken av äldre datum kan nämnas att det i området enligt en förteckning finns 28 resta stenar, sex domarringar och en stensättning. Denna plats kallas för Norska hed och tillhör vad som kallades för Svältorna men är idag till stor del trädbevuxen.



Holländargraven vid Häradsvad, en möjlig
massgrav vars fyra återstående stenar
är belägna i öst-västlig riktning


Källor:
Birger Jarl och slaget vid Nårunga 1251 av Jan Skoglöw


Tillbaka

s