Öra
kyrka med tresidigt kor från så sent som
1820 och torn som stod klart 1914
 |
yrkan
i Öra menas av någon märklig
anledning ha byggts mot slutet av 1200-talet, men
vare sig murar eller annat är undersökta.
Den |
förmodas också ha varit helgad åt Norges
nationalhelgon Olof
den helige, död 1030, detta eftersom det i kyrkans
ägo finns en bevarad träskulptur av S:t Olof
från 1200-talet. I Bebyggelseregistret kan man också
läsa att Sankt Olofskyrkor är vanligast i Skåne
och på Gotland, men att Olof var Nordens mest populära
helgon vid nämnda tid. Liksom andra Olofsbilder trampar
helgonet på trollet Skalle, se trästoden
som stod i Ornunga kyrka. Skulpturen i Öra anses
vara ett av stiftets förnämsta konstverk i sin
art, utförd i sträng majestätisk stil med
engelsk influens, idag deponerad på Borås
Museum. Kvar i kyrkan finns en madonnaskulptur från
1200-talets mitt och en medeltida dopfunt vilken fortfarande
används.
En
glimt av vad kyrkans dopfunt varit med om...
Mariastod
från 1200-talet.
en gång vackert målad
Tillbaka
År
1583 uppgavs att kyrkan hade "temmeligg starck
mur" men i övrigt var "platt fördärvad",
och skicket var inte mycket bättre 100 år
senare. Med endast dryga tiotalet tiondegivande bönder
var inkomstunderlaget ringa. Under 1600-talets andra
hälft kom kyrkan dock att få en välbehövlig
renovering.
Biskop
Rhyzelius
skrev på 1700-talet att kyrkan var "...en
liten stenkyrka, vid en mil österut ifrån
Odh belägen,
byggd af grof sten, blev mycket omlagad i min Sal. Faders
tid, förrut ganska skröpelig. År 1685
sköt Ryttaren Jöran sönder Socknens enda
klåcka, Påskafton, tänkandes sig skjuta
en grannqvinna, den han misstänkte för att
skola på den afton ärna sig till Blåkulla,
ridandes på klåckan; men det narreskottet
fick han dyrt omgälla med åtlöje, straff
och armod". Klockstapeln
såldes vid tornbyggandet och kan idag beskådas
i Ramnaparken i Borås. Koret och det förlängda
långhuset tillkom år 1820, sakristian på
1830-talet och tornet under åren 1913-14. Öra
kyrka är den enda medeltida kyrkan i pastoratet
som försetts med torn.
Tillbaka
Då kyrkan fick sin nya altartavla skall den gamla
som lär ha varit huggen i sten ha sålts till
kyrkoherden som lade den till brohäll på
sin mark. Denna berättelse kan kopplas till en
annan i socknen nämnd "kyrkehäll",
en plats man passerade på gamla vägen mellan
Öra och Kärråkra.
Kan det vara bron som menas? I alla fall skall platsen
Kyrkehäll ha varit hemsökt, och det kan lätt
tänkas att man var rädd för att det varit
orätt att använda altartavlan till brohäll.
På
Kyrkogården finns en gravsten som kallas för
Svampsten, daterad till år 1716 med huggningar
på båda sidor. På en av sidorna står
"Soli Deo Glori" - Ära vare Gud i Höjden.
"IHS" utläst på latin "Iesom
Humanum Salvator" - Jesus, Människornas Frälsare,
och sist står det KHD. Detta anses vara initialerna
på den begravda där det sista D:et står
för Dotter. På den andra sidan stenen finns
inskriptionen "Bei Ostat Af Mansas kinbe.."
där ett par bokstäver saknas i detta trasiga
hörn av stenen. Detta lär inte vara ett europeiskt
språk - men vem skulle skriva detta på Öra
Kyrkogård år 1716...?
Utsikt
över området söder om Öra kyrka
- bakom kullarna i mitten gick den gamla vägen
Tillbaka
För
ännu längre sedan
En
historia om två bautastenar som är resta
utmed vägen är att när man skulle bygga
kyrkan visade dessa stenar befolkningens förslag
till platsen där kyrkan skulle ligga. Man kunde
inte enas, och släpptes två tvillingtjurar
lösa från varsin plats. De möttes åter
på den lilla kulle där kyrkan idag är
belägen.
Utöver
detta finns åtminstone två synliga hällkistor,
varav den ena ligger på Gamlarps mark och är
synlig från vägen. Den andra kallas för
"Stamgrava" och ligger på Hallebergs
marker på gränsen mot Kärråkra.
Över
Hallebergs marker går även en gammal hålväg.
En ännu väl bevarad gammal ridväg finns
på Ekekulla marker. Där finns också
två fornlämningar med diskuterad benämning.
Om det skall vara gravar eller något som kallas
för "linbrunnar" verkar ingen veta.
Kyrkan
användes tillsammans med grannkyrkan i Kärråkra
vid inspelningen av filmen Änglagård, det
var här i Öra som begravningen ägde rum.
Bilden ovan visar bakgrunden till begravningsscenen.
Några km åt nordväst ligger Broddarp
och en knapp halvmil norrut finner vi Jäla
kyrka med sitt fantastiska relikskrin.
Källor:
Bebyggelseregistret
Stort tack till Marcus Mellåker för omfattande
information!
Index
över kyrkorna
|