andra kloster. Men då de flesta kloster byggdes efter samma grundritningar så kan man genom att gå till dagens äldre kloster utomlands för att få en känsla för hur det kan ha sett ut. Eller så kan man följa med fader Olof på en guidad tur med genom hans Alvastra kloster för att få en liten inblick i hans värld! (Klicka på planritningarna för att komma till en större ritning med förklaringar).

 

 

Fader Olof visiterar klostret

Tryck gärna F11-tangenten på skrivbordet

Tillbaka

Tänk dig att den den ålderstigne abboten Olof med värdiga steg just träder in i Alvastra kloster, in genom den sydöstra porten där auditorum (arbetssalen) är belägen. Han står just i begrepp att påbörja en visitering av hela det inre av klosterområdet inför ett kommande storbesök. Det är varmt ute, och han svettas ymnigt i sin vita, fotsida dräkt.

 

Tillbaka

Den östra längan

et knarrar en aning från den tunga ekdörrens gångjärn då Olof stiger in genom munkarnas port.

- Måste säga till conversi att de ser över de där igen, muttrar han för sig själv. Här inne i auditorium är det svalt och skönt, och han blir för en stund ståendes för att genom det lilla romanska fönstret som är beläget högt upp på den kala stenväggen kika upp mot den blå himlen.
Just nu är här stilla och lugnt då skrivarbröderna just begett sig till korsgången för en stunds meditation innan kvällsvarden serveras. Med sina erfarna ögon sveper Olofs blick över pulpeterna för att se att allt är i sin ordning.

Han grymtar nöjt medan han korsar rummet, men går ändå förbi broder Lars bänk där han blåser ut vaxljuset som han tycker står farligt nära en hög med nyinkommet pergament. Då han sedan stiger ut i claustrum (korsgången) ser han tvärs över innergården hur bröderna sitter där på rad, försänkta i djup kontemplation. Luften är fylld av blomdoft och varm mylla.

Prisande takets solskyddande verkan vandrar han sakta fram genom gången och stiger in i den svala och betydligt mörkare capitulum (kapitelsalen), klostrets näst kyrkan allra förnämsta rum. Rummet täcks av hela sex kryssvalv och får sin belysning dels från två stora, rikt utformade fönsteröppningar som vetter ut mot korsgången, dels från tre små smala fönster i östmuren.

Här inne samlas bröderna var morgon till Kapitel, men ibland även då man håller några av de viktigare förhandlingarna.
Bröderna får då sitta på de bänkar som är placerade längs väggarna medan Olof själv, i sin egenskap av abbot, sitter nedanför det mellersta av fönstren i öster, med priorn på sin högra och subpriorn på sin vänstra sida.

Då Olof verkar nöjd med hur här ser ut så fortsätter han sin vandring via en smal korridor som är en genomgång från korsgången ut till den yttre klostergården i öster, samtidigt som den utgör munkarnas samtalsrum, parlatorium. Omedelbart därefter följer ett likaledes smalt rum från vilket en trappa leder från korsgången upp till flygelns övre våning med sin sovsal.

Under trappan och delvis under golvnivån finns en nedsänkt källare. Här tronar en trätunna som är försedd med pip och kran där bröderna under vintertid tar sig en värmande tår, både vid sängdags och i den tidiga morgonväkten.
Olof finner den vara välfylld, tar sig en skopa av den välgörande drycken och smackar uppskattande. Ett belåtet leende sprider sig snart över hans ansikte.
Härnäst följer ett större rum, en samlings- och arbetssal för munkarna där också klosterbiblioteket är inrymt.

Han vandrar därpå ut och till vänster ut i korsgången och står så vid sin stolthet, armarium. Här inne förvarar man de mest använda böckerna, handbiblioteket, vars volymer står prydligt uppställda i en stor nisch som är inbyggd i väggen mot sakristian. Nischen är öppen ut mot korsgången, vilket är en för cisterciensklostren karakteristisk anordning.

Klostrets armarium där man förvarade de mest använda böckerna,
även kallat för handbiblioteket, beläget i den östra korsgången

Han vänder sig sedan stilla om, med gillande intagande det vackra han ser. Han älskar verkligen denna korsgång! Dels för dess bekväma förbindelse mellan klostrets olika delar, dels för att den erbjuder klostrets invånare en skyddad promenadplats då vädret är mindre tjänligt - vid regn och snö likaväl som idag då Herren låter solen bränna från en klarblå himmel.

 

Tillbaka

De norra partierna

Gången är täckt och försedd med ljusöppningar in mot gården, vilken man via två utgångar kan komma in till. Denna norra gång kallas för Läsgången, claustrum lectionis.

Som namnet anger är den närmast avsedd för de läsande munkarna. Här hade man på Olofs order några år tidigare byggt några väggfasta bänkar vilka löpte längs med sidorna - till brödernas trevnad - för bakom den buttra utsidan var Olof faktiskt en ganska vänlig själ. Däremot visste han precis hur bröderna fungerade, och mindes hur han själv som en ung

sorore hade gjort nästan allt utom just det han var satt att göra. Därför hade han också ungefär mitt på väggen låtit uppföra en väggfast, upphöjd sittplats för den tjänstgörande abboten varifrån man har en utomordentlig utsikt över de läsande bröderna. Olof tittar bort mot dem med en barsk blick, men antingen hade de inte sett honom, eller också ignorerar de honom.

Då han steg in i korsgången såg han bröderna sitta på rad, försänkta i djup kontemplation

Olof sänder den tjänstgörande broder Henrik en frågande blick, vilken till svar nickar att allt är lugnt. Han öppnar den tunga porten och träder in i det stora tvärskeppet.

 

Tillbaka

Klosterkyrkan

Alvastra klosterkyrka är en treskeppig anläggning med mittskeppet täckt av ett mäktigt tunnvalv. Där Olof nu står, i dess tvärskepp, kunde han till vänster se de tre på längden löpande skeppen med sina kraftiga pelare, och till höger det lägre och av endast ett tunnvalv täckta högkoret, presbyteriet vilket är reserverat för prästerna. Där finns

kyrkans högaltare, och på ömse sidor ligger två små låga tunnvälvda kapell, vart och ett med sitt eget altare.

Högaltaret med de nya gotiska fönstren som i Alvastra kan ha
tillkommit efter branden som härjade klostret år 1312

Olof går fram mot högaltaret, knäböjer och gör korstecknet. Han mumlar några böner och tacksägelser, men har svårt för att riktigt kunna koncentrera sig.
- Miserere mei, Domini, mumlar han - Herre, förbarma dig över mig.
Hans kloster står nämligen i begrepp att ta emot ett fint besök, något som först samma morgon kommit till hans kännedom.

Sidokoret som ligger söder om högkoret

Från högaltaret går han sedan raskt vidare åt höger, förbi de båda kapellen för att ta sig uppför trappan som för honom upp till dormitorium, den stora sovsalen - se bilden nedan.
Innanför dörren ligger först ett förrum, omedelbart ovanför sakristian. Här kontrollerar han repet som leder upp till klockorna uppe i det lilla klocktornet. Dessa klockor används för att hålla ordning på bl.a. alla tideböner, den första mässan startar redan klockan två på morgonen... Repet fortsätter genom golvet ner till sakristian så att klockorna kan manövreras även därifrån.

Till höger om högaltaret i tvärskeppets södra mur låg ingången till sakristian, ett altare
och trappan som via ett förrum ledde upp till dormitorium, munkarnas sovsal

Då allt är i sin ordning även här skyndar sig Olof tillbaka till själva kyrkan, för här finns mycket att se över. Det stora kyrkorummets enda ljuskälla, förutom stearinljusen och oljelamporna, är det tämligen sparsamma ljus som letar sig in genom de små, romanska fönstren. Runt väggarna finns de altare vilka de välbärgade betalt dyrt för att få ha inne i kyrkan, sig själva till hågkomst och för att få ett lättare liv i skärselden där de hoppas bli renade från sina synder. De många altarens ljus hjälper dock inte mycket till för att skingra mörkret.

Samma parti i Alvastra som på bilden ovan

Kyrkan har fyra portar, vilka aldrig öppnas för bygdens befolkning.
I tvärskeppets norra gavel finns "de dödas port", porta mortuorum, vilken används för att efter dödsmässan föra ut den döde till kyrkogården utanför.
I det södra sidoskeppets östra del ligger munkarnas port, och i det nordvästra förrummet ligger den fjärde porten som för direkt ut till det yttre klosterområdet. Från kyrkan för också en trappa upp till konversernas sovsalar, även det en för cistercienserarkitekturen karakteristisk anordning.

Långhuset delas i två hälfter där den östra halvan utgör munkarnas kor medan den västra halvan är tillhörig konverserna vars altare kallas "det heliga korsets altare" och har kyrkans stora krucifix placerat uppe i takvalvet.

Kyrkans inre präglas, i enlighet med ordens principer, av den strängaste enkelhet vilket också gäller den yttre arkitekturen. Något torn i egentlig mening finns inte, endast en liten takryttare av trä - ett litet klocktorn vilket är placerat rakt över mittskeppets och tvärskeppets skärningskvadrat. Olof finner allt såsom varande i ordning, lagren av ljus påfyllda och altarna prydliga och rena.

Tillbaka

Denna nästan spöklika bild är tagen i cistercienserklostret i Hauterive i Schweiz
på 1930-talet och visar bröderna på väg genom korsgången till en av tidegärderna,
bönestunderna. Till vänster är gången öppen mot den örtbevuxna klostergården.

Det södra skeppet som det ser ut när man kommit in från korsgången som ligger till vänster

 

Tillbaka

Den västra längan

Härnäst är det den västra flygeln som skall gås igenom. Konversernas flygel har liksom munkarnas en korridor som för ut till yttre gården, och vid sidan härom en trappa som leder upp till sovsalen. Först ligger konversernas (lekbrödernas) kapitelsal, föjd av matsal, arbets- och magasinslokaler m.m. Övervåningen upptas av den stora sovsalen.

 

Tillbaka

Den södra längan

Efter att snabbt ha passerat genom den västra flygeln kommer Olof till det som är munkarnas värmekammare om vintern, calefactorium. I dess bottenrum finns en stor öppen spis vars värme genom hål i taket leds till det ovanpå liggande rummet - en primitiv men väl fungerande värmeanläggning.

I det nordöstra hörnet finns en stor ugn inmurad varifrån bröderna bl.a. får sitt bröd. Ugnen eldas även den inifrån värmekammaren. I väggarna finns inbyggda förvaringsskåp och dessutom en diskho med utlopp under muren i söder.
Rummet ovanpå var under vinterhalvåret det enda rum som förutom köket kunde erbjuda en dräglig värme, framför allt åt de gamla och svaga.

I köket doftar det gott av nybakat bröd, men rummet är alldeles för varmt en dag som denna, så Olof skyndar efter en snabb inspektion av hygien och klädsel hos de konverser som hade kökstjänst raskt vidare till nästa rum som är matsalen.

Då klostren ofta byggdes efter samma ritningar kan man från bilden ovan själv
bilda sig en uppfattning av hur det såg ut i brödernas refectorium, d.v.s. matsal.
Bilden är från ett cistercienserkloster i Aiguebelle i Frankrike ca 1930.

Munkarnas matsal, refectorium, är en stor i norr-söder orienterad sal försedd med ett tunnvälvt tak. Snett utanför matsalsdörren, på andra sidan korsgången, leder en dörr in till tvätthuset, lavatorium, en fyrsidig mot gården utskjutande liten byggnad.
I dess mitt står ett stort tvättfat av sten där vattnet kommer in via en ledning från en strax utanför husets västra mur liggande gårdsbrunn. Avloppsvattnet rinner via fatets bottenhål ned i en avloppsbrunn.

 

Tillbaka

Klostergården

Alla dessa klausurens* här beskrivna byggnader och rum grupperar sig omkring den inre klostergården, med en brunn i det sydvästra hörnet. Här finns gångar, gräsmattor, blommor och i mitten ett träd som skänker en smula skugga under heta sommardagar som den här.

* Klausur - förbjudet för obehöriga att beträda.

 

Tillbaka

De östra husen

Det finns även anläggningar utanför klausuren, så Olof hastar vidare. Invid och tillbyggd till den östra flygeln ligger abbotshuset med Olofs våning på övre bottnen och två med tunnvalv täckta ekonomirum därunder. Det mindre rummet i väster är förbundet med (och tillhör) abbotvåningen medan det större i öster med sin källa och utgång mot den yttre gården disponeras av klostret.

Kommen så här långt känner Olof, gammal som han är, att han nog måste ta sig en tupplur inför den kommande mässan. Han lämnar oss därför och överlåter till oss att själva fortsätta vandringen genom de kvarvarande delarna av Alvastra kloster. Kanske återkommer han och berättar om vem som skall komma på besök...

 

Tillbaka

Den kringliggande anläggningen

Vi vandrar vidare. Norr om abbotshuset ligger innanför en hägnadsmur en del timmerbyggnader, och något längre mot öster två byggnader av sten samt gäststugan, hospitium, och sjukhuset, infirmatorium.

I sänkan nordväst om klosterfyrkanten ligger fiskdammarna, i väster och söder ekonomibyggnader såsom stallar, ladugård, magasin och verkstäder av allehanda slag.

I söderläge ligger även trädgårdsanläggningarna med sina fruktträd, köksväxter och medicinalväxter, humlegård m.m. Alltsammans omsluts av den stora, yttre klostermuren i vars västra del klosterporten med sitt lilla vakthus är belägen.

Två lekbröder skördar kålhuvuden i klosterträdgården

I söder nere vid Alebäcken har klostret slutligen sitt garveri - platsen kallas ännu Skinnarvrån. Närmare bäckens utlopp ligger tegelbruket och vattenkvarnen, och vid mynningen en liten hamn varifrån man tog sig ut på Vättern för att fiska eller kanske ta sig till Västergötland och brödernas Almnäs.

 

* * * *

 

Klostret växte efterhand ut till att bli en även med nutida begrepp räknat mycket betydande anläggning. Därtill fick det en stor jordareal i sin ägo, med många hundra utgårdar på olika håll i landet.
Man skulle gärna vilja veta antalet invånare som funnits i klostret, men det finns inga bestämda uppgifter om detta. Vad man vet är att munkarnas antal omkring år 1350 var minst fyrtioen - av vilka trettiotre avled i den då härjande digerdöden. Trots denna kraftiga åderlåtning (och då är ändå inte konverserna, de omvända, medräknade) så medförde det inte någon katastrof för klostret.
Konversernas antal brukade i ett cistercienskloster under normala förhållanden vara betydligt flera än munkarnas, så man kan med skäl antaga att det strax före 1300-talets mitt fanns hundra till tvåhundra personer verkande inom klostermurarna.

Om den förste abboten på Alvastra kan du läsa här på klostrets egna sida.

Abbotens hus med källare som den ter sig idag, med vattenkanal i golvet och allt