riksberg i Gäsene härad har genom århundraden haft ett traditionellt samband med den tidigmedeltida Erikska kungaätten. Denna mäktiga

Tillbaka

Från begynnelsen tros den Erikska ätten stamma från engelska missionärer som anlände till Västergötland runt år 1000, vilket man grundar på det faktum att Jedvard anses vara ett engelskt namn. Andra vill ha det till att en Jedvard Bonde skall vara ättens stamfader.

Under kungarna Eriks och Knuts tid lär ett kloster ha funnits i Eriksberg.
Om Brickagården ca 200 m söder om kyrkan skrev Lindskog att den varit "Rusthåll, berättas hafva i äldre tider tillhört Eriksbergs kyrka eller Kloster, då det hette Bryggagården antingen af en bro öfver ån, hvarvid gården då varit byggd, eller af ölbryggning; varande lämningar efter källrar här ännu att bese". Troligen låg gården på Ladås marker.

Erik Jedvardsson

Knut Eriksson

Ättens mest legendomspunna gestalt är kung Erik Jedvardsson, Sveriges nationalhelgon Erik den helige, vilken menas vara den som påbörjade kyrkobygget här på sitt gods. Efter att han dött år 1160 slutförde hans son Knut Eriksson uppförandet av kyrkan.

Erik den heliges krona, funnen bredvid Eriks reliker i Uppsala domkyrka.
Nog ser den osedvanligt enkel och amatörmässig ut om man jämför den
med betydligt äldre fynd, gjorda och funna i Västergötland...

Tillbaka

Kung Knut Eriksson i hävderna

I den gamla västgötalagens konungalängd, nedskriven på 1200-talet, står följande att läsa: "Femtonde var kung Knut. Han vann Sverige med svärd och tog av daga kung Karl och kung Kol och kung Burislev och efter mycket oro (många strider) i Sverige vann han seger i alla och hade lade ner stor möda innan han fick fred i Sverige. Sedan var han en god konung, (då hans makt börjat stadga sig?), och tre vintrar och tjugo var han konung och slutade sitt liv i Eriksberg i Gäsene, och han ligger i Varnhem".

Den samtida mindre rimkrönikan berättar att Knut Eriksson dog sotdöden på sitt arvegods Gate gård i Eriksberg år 1196. Åter andra källor förtäljer att han blev ihjälslagen på vägen strax utanför Miltebo (Lunnagården) i Eriksberg samma år.

I en biskopslängd tillhörande den gamla västgötalagen talas även här om Eriksberg. Enligt denna skulle biskop Bengt den gode skänkt två klockor till Eriksbergs kyrka. Bengt skall ha tillhört ätten Bonde, som enligt en del menas härstamma från Eriksberg, och han anses ha varit nära släkt med den Erikska ätten.

I sina "Sagohävder" berättar biskop Afzelius om Eriksberg och om hur konungar och jarlar där hade sina arvegods Gate och Ladås och att trakten var en ljuvlig och fruktbar ort på stranden av Lida å som då var seglingsbar upp till kungsgården Gate.

Tillbaka

Eriksberg gamla kyrka

Kyrkan är försedd med en vacker rundad absid, vapenhuset av trä är från ridigt 1600-tal medan det murade vapenhuset i väster är från 1740-talet

Kyrkan har genom tiderna använts som magasin och även varit rivningshotad, idag är den renoverad och innehåller många intressanta inventarier. Bl.a. finns en kopia av ett medeltida relikskrin och ett äldre altare som troligen funnits i kyrkan redan från början.

Tillbaka

Relikskrinet tros jämte de två klockorna som "är af fienden bortkomne eller ock på annat sätt förkomne" vara skänkt till Eriksbergs kyrka av "biskop Bengt hin den gode" (biskop Bengt i Skara ca 1150-1190). Ett snarlikt skrin fanns också i Jäla kyrka fram till 1755 då det flyttades till Skara och kyrkklockorna blev ersatta.

Jälaskrinet ansågs förr vara skänkt av den heliga Birgitta, men troligare är att även detta skänktes av Bengt. Biskop Bengt var också den som såg till att de båda kyrkklockorna kom på plats.

På 1880-talet såldes skrinet av församlingen till Statens historiska museum i Stockholm för den då svindlande summan av 600 kr - idag sägs det vara värderat till i runda tal 20 miljoner... Skrinet är tillverkat av förgylld koppar.

"Dessa reliquier skola varit: Frälsarens hufvudduk, tagen i Dess Graf;
en bit av korrset; några droppar blod från åtskillige Martyrer..."
(P.E. Lindskog)

Tillbaka

I kyrkan lär årtalet 1123 finnas skrivet med arabiska tecken, inristade på kyrkans takstol. Kan detta vara en angivelse för byggnadsåret, tro?
Sakkunskapen hävdar dock att arabiska siffror inte användes på den tiden.

Det urpsrungliga tunnvalvet, altaret och Jacobsstegen idag, likväl som för 850 år sedan

Väggmålningarna från 1100- och 1200-talen är fortfarande skönjbara och är bland de äldsta i sitt slag som bevaras i vårt land. Främst märks två konungagestalter försedda med dubbel gloria. I mitten av kyrkan finns en relikgömma och i koret finns en säregen himlatrappa, en s.k. Jakobsstege med nio uppåt avsmalnande trappsteg som leder upp mot himlen. Sådan finns även i Marka och Östra Gerums kyrkor.

Kung Erik framför sin kyrka i Eriksberg, Västergötland,
från en träskulptur som stått i Roslagsbro kyrka i Uppland

Läs ett intressant utdrag
ur Bebyggelseregistret nedan!

Index över kyrkorna

Några hundra meter sydväst om den gamla kyrkan ligger gravfältet Kungshög med sina 33 fornlämningar. Norr därom i Kungsbotten finns Kungsstenen där enligt traditionen kung Knut Eriksson tagit skydd i samband med ett slag mot sverkrarna. Stenen som idag är i två delar skall ha sprängts och använts i samband med byggandet av den nya kyrkan och menas vara vad som är kvar efter en betydligt större sten. Vid Hallanda skall det ha funnits ett domarsäte.

Tillbaka

Gate

Idag finns inga lämningar kvar efter kungsgården Gate

Uppe på en vid kulle Inte långt från Eriksberg låg enligt traditionen en gång kungsgården Gate. Kullen var vid den tiden till stora delar omgiven av sankmarker, kärr och mossar, och då här inte fanns några skogar som skymde sikten så blev man tidigt varse om någon närmade sig.

"Denna församling är skoglös, endast några lundar af löfträd finnas vid gårdarne. Barrträd äro den så kallade Hallanda skog (en liten obetydlig park) och äfven i en hage under säteriet Ladås. Utom bränntorf nyttjas mäst enris till bränsle".

Idag återstår inga spår som kan lämna vittnesmål, men P E Lindskog skrev i början av 1800-talet att här då, på frälsehemmanet Gate, ännu fanns lämningar efter större hustomter.

Tillbaka

Ladås

Den vackra herrgården på Ladås, belägen strax öster om Gate och Eriksberg

Säteriet Ladås, i äldre tider kallat för Ladusa, låg fordom under "Källeryds kongsgård och var Konungens Arf och eget, tills det under K Gustaf Adolf donerades till en Schytte; hade sedermera flera öden till det år 1652 af Sven Uggla köptes till Säteri för 62 dlr 6 st S:mnt.

Denna gård, som är väl belägen, omgifves af en gren af Ån Lidan, samt af löfskog med omväxlande utsigt mot nämnde å. Gården är tämligen väl byggd med Karaktersbyggning och 4 flyglar; ladugården är mest af ek; trädgården, vidlyftig, har 300 fruktträd".

Ladås forna ägare, kung Gustav II Adolf

Sigill för Gäsene h:d 1613

Tillbaka

Sträte

Inte långt från Eriksbergs kyrka och Gate ligger Sträte. Enligt Lindes bok Ortnamn i Västergötland betyder Sträte 'väg, gata'.
Misstänkt likt street - kan det komma från de engelska missionärerna, tro...?
Lite längre söderut, strax efter Plate, ligger Horsgården - hästgården (horse).

Tillbaka

Plate

Kanske vad som är grunden efter en vanlig ladugård - eller?

Det närbelägna Plate tas inte upp i Lindes bok, men även det namnet har ju en viss engelsk touch. Invid vägen i Plate finns några gamla husgrunder som inte är alldeles lätta att se och, vad vet jag, kanske inte heller är särskilt gamla...?

Tillbaka

Här finns också vad som ser ut som en jordkällare. Men de jordkällare jag sett har inte stenväggar som är närmare en och en halv meter tjocka, och med ett lufthål som pekar snett uppåt, kanske 50 x 35 cm i kvadrat. Men det kanske är en lokal variant.

Jordkällaren med sin "fönsterglugg"

Tja - är det något som vet något om dessa husrester i Plate - kontakta mig gärna

Tillbaka

Hallanda och Mats Kafle

Hallanda gård - på 1400-talet ägd av Mats Kafle

Strax sydost om Eriksberg, på gården Hallanda, förr skriven för Hallorne och Hallarna, skall det ha funnits ett domarsäte i äldre tider.

Från slutet av 1400-talet och en bit in på 1500-talet innehades gården av Mats Kafle, häradshövding i Gäsene härad år 1490, men nog mest känd för sin medverkan vid Väsgötaherrarnas uppror mot Gustav Vasa år 1529. Tydligen var han ändå kungen trogen eftersom han fick "derföre, genom de sammansvurnas anstalt, sin gård af mordbrännare i aska lagd".

Det var dock inte första gången Hallanda hade ödelagts, år 1511 hade dansken varit och hälsat på, varom Mats skriver om i ett brev. År 1536 fick sonen (?) Lasse Mattsson Kafle ett brev från Gustav Vasa där han inbjöds till bröllopet mellan Gustav och Margareta Leijonhufvud den 1 oktober. Huruvida Lasse då bara bodde på gården eller om han innehade den är okänt.

Tillbaka

Mats Kafle begravdes på Broddarps kyrkogård. P E Lindskog skrev att "Hans bild är på Griftestenen i Kroppsstorlek och i Riddare-rustning uthuggen", vilket säkert stämde år 1816. Men vid en inspektion i maj 2004 visade det sig att det inte finns någon sådan sten, både gravstenen och en gravkammare förstördes då man rev den gamla stenkyrkan 1897. Istället sitter på väggen i Broddarp kyrka en nid-kopia av ätten Kafles vapen, enligt traditionen tillverkad av gårdsfolket till Nils Kafles begravning år 1613, minnande om en mjölkpiga som Nils orättfärdigt slagit ihjäl.

Men Mats Kafle hade inte varit bättre han, något som till slut föranledde 'menigheten i Bjärke härad' att skriva ett brev till riksföreståndaren Svante Nilsson för att klaga.

Tillbaka

Brännvinsbränneriet på Hallanda

Det gamla brännvinsbränneriet på Hallanda med anor från 1400-talet, under Mats Kafles tid

Brännvinsbränneriet har anor från i vart fall 1400-talet, och är en stabil byggnad med mer än metertjock väggar. Om denna byggnad berättas att Mats Kafle skall ha bjudit de danska trupper som någon gång under 1500-talet härjade i trakten på fläsk och brännvin från bränneriet. Den senare i så riklig mängd att de under natten kunde nedkämpas av gårdens folk och socknens bönder.

Det är rejält kraftiga väggar i det gamla bränneriet

I och kring Hallanda finns även flera forntida lämningar såsom gravrösen, hällkistor, domarringar, resta stenar och en treudd, varav den senare ligger ca 200 m söder om Hallanda herrgård, vid Domarebacken.

Tillbaka

Eriksberg kyrkas historik
- utrag ur Bebyggelseregistret -

I Bebyggelsergistret kan man läsa att "Eriksbergs gamla kyrka anses vara en av Västergötlands bäst bevarade och intressantaste medeltidskyrkor. Enligt dendrokronologisk datering bör denna till mursträckningen helt intakta romanska absidkyrka ha varit färdig i slutet av 1153. Den medeltida takstolen är bevarad".

"Kyrkan har ett absidfönster med så kallad himlatrappa, vilket inom Skara stift även Östra Gerums och Marka har. Romanska målningar finns bevarade. Endast 34 kyrkor (uppgift från 1993) i Skara gamla stift har kvar kända bevarade fragment av utsmyckningar från cirka 1150-1520. Ett förgyllt relikskrin av koppar på ekstomme med formen av en kyrka, Eriksbergsskrinet, från omkring 1175 skall enligt den gamla västgötalagens biskopslängd ha skänkts till kyrkan av Skaras biskop Bengt den gode (biskop 1150-90). En likadan gåva förärades kyrkan i grannsocknen Jäla (Eriksbergs skrin förvaras nu på Statens Historiska Museum, Jälas på Västergötlands museum). De är ensamma i sitt slag från 1100-talet och räknas till några av Sveriges märkligaste konstskatter. Skrinet försåldes från Eriksberg på 1870-talet. En annan raritet är den åldriga predikstolen daterad 1574".

"Absidkyrkorna förekom i större koncentration på Falbygden, Vadsbo- och Skara-Varaslätterna, men finns också spridda i norra Sjuhäradsbygden. Ytterligare sju västgötska kyrkor med denna romanska plantyp som uppförts före 1200-talets mitt finns bevarade, daterade enligt samma metod. Absidmotivet anses företräda en rikare och mer specifik arkitektonisk form och kopplas till en profan eller sakral makthavare. Kyrkor med denna plan försågs tidigt med måleri av internationell klass och Eriksbergs kyrka har landskapets mest fullständiga målningssvit av romansk karaktär".

"Flera indikationer finns på att någon märkvärdig person står bakom kyrkans existens. Enligt traditionen skall någon i Erik den heliges (kung cirka 1156-1160) släkt vara kyrkans byggherre och ha uppfört den såsom en gårdskyrka, vilket stormän gjorde vid tiden. Eriks far hette Jedvard Bonde och Eriks son Knut Eriksson, (kung 1167-1195/96). En bjälke i långhusets takstol bär årtalet 1123 vilket har föranlett teorier om att kyrkan har uppförts kring 1123 av Eriks far. Men eftersom dateringen har arabiska siffror som inte användes då, måste dessa siffror ha kommit dit långt senare. Erik Jedvardson företog ett korståg till Finland sannolikt på 1150-talet och han var kung av Västergötland 1158. Men han mördades 1159 eller -60 i Uppsala och betraktades därefter som ett helgon. Beaktar man dateringen av kyrkan till 1153, förefaller det rimligt att Erik med sitt kristna patos initierade kyrkan, som kanske blev klar i sin äldsta form under hans levnad eller nödd att färdigställas av sonen Knut efter hans död. Om årsringsdateringen inte stämmer kan Knut ha byggt kyrkan till sin faders ära efter hans död. Han bör rimligtvis vara den som beställde kalkmålningarna på väggar och tak, eftersom de högst sannolikt är tillkomna under hans nästan 30 år som regent, då ett förskönande av kyrkorummet förmodligen var på sin plats. De flesta källorna är eniga om att Knut Eriksson gjorde något slags insats för kyrkan men inte vad och när. Såväl 1170 och -80 som -90 anges som möjliga årtal".

"1930 firades kyrkans 750-årsjubileum på Mikaelidagen den 29 september, grundat på att kyrkan enligt samtidens forskning och tradition menade att kyrkan hade tagits i bruk kring Mikaelitiden år 1180 efter Knut Erikssons bidrag till kyrkans utformning. En teori hävdar dock att det var Birger Jarl som såg till att kyrkan fick målningarna kring 1200-talets mitt för att hålla kulten kring Erik den Helige vid liv. Detta kan emellertid snarare avse den övermålning av de ursprungliga målningarna med en kalvariegrupp som skedde då".

"Kyrkan är hög och rank i proportionerna med smalare och lägre kor. Absiden är hög och nästan lika bred som koret, ett släktskap med den romanska stilen i Danmark och Skåne. Det skulle kunna tyda på inflytande från domkyrkobygget i Lund. Somliga menar att biskop Ödgrim i Skara, som var med vid invigningen av högaltaret i Lundadomen 1145/46, införde den danska byggnadsstilen i Västergötland och att Eriksbergs kyrka uppfördes strax efter hans Lundabesök. Långhuset har ektakstol av kryssad typ, vanlig i Västergötlands medeltida kyrkor. Forsby kyrka (utanför Skövde) invigdes 1135 och har likadan takstol".

"Längst i väster finns tre metrarna av en avvikande furutakstol med snedsträvor, så kallad romansk takstol. Detta är en influens från den skånska kyrkostilen och den takstolstypen blev sedan vanligast. Förekomsten av denna och sidoportarnas placering ovanligt långt österut har setts som bevis för att långhuset i Eriksberg har förlängts senare, men detta motsägs av en murverksdokumentation från 1989. Snarare skulle det kunna tyda på att en västläktare för kyrkans patronus funnits redan från början. Västportar sägs just ha varit till för denne och hans sällskap. Koret har tunnvalv och kryssad takstol i ekvirke".

"Triumfbågen har utvidgats mellan olika bemålningstillfällen av tunnvalvet. Sakristian har också tunnvalv och kryssad takstol men är byggd senare än koret. Till skillnad mot långhustakstolens kryssträvor, som har tapp med skarp avsättning mot sparrarna, är korets strävor koniskt avtäljda mot sparrarnas hål. Alf Bråthens dendrokronologiska undersökning fastställer långhusets norra remstycke till fällning vintern 1152-53. Remstycken lades då enligt honom utan föregående långvarig torkning, till skillnad från virke till inventarier, och därmed kan 1153 gälla som året för kyrkans färdigställande i nuvarande form".

"Murverksdokumentationen 1989 fann att långhuset var sällsynt långt från början och hade syd- och norrport mitt för varandra ovanligt långt österut samt västport. Hos danska kyrkor visar detta på att en storman stått bakom bygget. Han skulle från en upphöjd plats i långhusets västra del kunna bevista mässan. Västportalen var huvudsakligen avsedd för denne kyrkans patronus, beskyddare. Kyrkans utformning styrker alltså att kyrkan var den Erikska ättens privatkyrka eller dess patronatskyrka nära ättens storgods, Gate. Biskop Bengt den gode skänkte två klockor, relikskrinet nämnt ovan samt två böcker till kyrkan, vilket också verifierar dess särställning. Biskopen lär dessutom ha varit släkt med Erik den helige. Klockorna finns inte kvar idag (enligt traditionen ska de ha sänkts i en mosse för att undkomma dankarnas härjningar). Himlatrappan med tio steg från altaret till absidfönstret tyder också på ett ovanligt förflutet och i det ursprungliga sandstensaltarets disk finns en stor relikgömma".

"Målningsresterna är spridda i hela kyrkan utom på västväggen och tyder på en synnerligen hög kvalitet. Konturteckningarna, sinopian, utfördes med tunn pensel och rödbrun färg på våt, mycket fint glättad puts och ingick i kemisk förening med putsen när den torkade och kvarstår därför än idag. Få färgspår kvarstår dock. Reliefmärken efter glorior och dräktdetaljer finns, liksom de typiskt romanska palmettbårderna. Målningarna är från högromansk tid i övervägande bysantinskinspirerad internationell stil från cirka 1125-75, besläktad med skånskt och själländskt måleri. Viola Hernfjäll, specialist på medeltida kyrkmåleri, daterar utifrån stiljämförelserna målningarna till 1170-talets början".

"Relikskrinets datering, 1175, kan anses styrka detta om men ser det som en gåva i samband med en invigningsceremoni efter bemålandet. Hernfjäll menar också att utsmyckningen kan ha tillkommit genom förmedling av benediktinmunkar. De hade vid mitten av 1100-talet ett katedralkloster i Gamla Uppsalas kyrka, fullbordad av Erik den helige. De skulle ha kommit från klostret i Odense i Danmark, som i sin tur hade rötterna i England. Klädesvecken på kungahelgonen över triumfbågen och i liljeväxten bakom Abraham på korets sydvägg menas också uppvisa engelska influenser från 1100-talet. Den medeltida dopfunten har också engelsk influens och kan vara tillverkad av samma bygghytta. Uppsalaklostret var en härd för Sankt Erikskulten och man tänker sig att munkarna kunde ha förmedlat målare till denna kyrka om den var byggd av Erik eller till hans ära".