Lunds backe
Uppdaterad den 11 augusti, 2008
Tillbaka


Gravfältet Lunds backe i Vallerstad, Östergötland
ppe på Lunds backe några hundra meter norr om Vallerstad kyrka
norr om Skänninge ligger ett ca 340 m långt gravfält från järnåldern,
ett av Östergötlands största fält med närmare 200 gravar. Här har tidigare stått långt fler resta stenar, enligt en informationstavla på platsen är de idag 65 till antalet medan FMIS säger 82, klumpstenar inräknade. Gravfältet har troligen varit i användning från vår tideräknings början och in i folkvandringstid.

Gravfältet restaurerades år 1929 varvid man bl.a. under en av stenarna fann en kalkstenshäll som täckte en gravgömma. I graven fanns brända ben efter den döde, samt ett spänne av brons. Gravgömman var omgiven av kullersten. Under en annan sten påträffades en benkam, ornerad med koncentriska cirklar. Gravarna daterades till 0-400 e Kr.

I norr nedanför kullen ligger Götevi (gøtaui 1352) - götarnas heliga plats. I Narveryd någon kilometer öster om gravkullen har man funnit spiraltenar av guld, daterade till folkvandringstid - se dem här.

 

Tillbaka


Del av gravfältet sett åt väster

 


Av de resta stenarna och klumpstenarna är 32 resta i linje fördelade på fyra rader,
men uppfattas mer som en lång och en kortare
rad, som rester av en processionsväg...
Många stenar försvunnit.

 


Månntro att det förr tänts eldar där borta på gravfältets högsta punkt?

 


En skum typ och en vacker bautasten tillsammans på gravfältets nordsluttning

Vallerstad skrevs förr som Wallerstadha - har namnet betytt platsen där man valde något - en kung, hövding eller överstepräst? Liknande funderingar finns om Valstad i Västergötland.

En del vill mena att platsen med sina märkliga stenrader är att likna vid ett kalendarium som det i Stonehenge i England.

Från Lunds backe som syns vida omkring har man en fantastisk utsikt. En klar dag lär man kunna se tornen på Linköpings domkyrka och mer än femton andra kyrktorn.

 

 

Tillbaka

Sägner

En sägen berättar att Vallerstads första kyrka skulle ha legat på Lunds backe. Den första kända kyrkan söder om Lunds backe var en absidkyrka från 1100-talet som raserades 1832.

På Lunds backe bodde Lundsgubben medan hans fru Eldsbergakärringen bodde på Eldsberget i Varv, ett stycke norrut. När de skulle träffas signalerade de till varandra. Gubben kunde bl.a. vända synen på folk så att de gick vilse.
Han gillade inte heller att folk inkräktade på hans område. När så en kvarn skulle uppföras i backens södra del nedrevs den av den missbelåtne gubben.
Vid sprängningsarbeten i och vid nya kyrkan fick inga resta stenar förstöras eller rubbas enligt byggnadsmästaren, för skott hade av "misstag" gått av.

En gumma som en gång gick över backen hade helt oförmodat fått sällskap av en pojke klädd i grå byxor, jacka och mössa. Pojken gick tyst bredvid henne, men svarade ej på tilltal. Då de kom till slutet av backen försvann han...

På en gård i närheten bodde ett folk vilka ville vara förmer än andra. Hustrun brukade klä brudar, och det sades att hon lånade dessa brudklänningar av en förnämt klädd fru på Lunds backe. Brudklänningen skulle återlämnas andra dagen efter begagnandet, men en gång blev hustrun sjuk och skickade istället sin piga med klänningen till frun på backen.
Pigan mötte kvinnan på backen när solen sken som klarast, och avlämnade paketet med klänningen. När pigan skulle avlägsna sid kvarhölls hon av kvinnan som ville bli avlusad. Kvinnan lade sitt huvud i pigans knä och tog fram en kniv. Under arbetets gång uppkom ett moln på den klara himlen, och det började åska. Kvinnan blev förskräckt då knallarna blev allt starkare, och for upp, grep tag i pigans förklädesband och drog upp detta. Pigan blev så rädd att hon med kniven skar av bandet, tog knytet med sig och sprang hem. Denna brudklänning användes sedan i långliga tider i familjen.


Källor:
FMIS