ndast några få kilometer norr om Bogesund (Ulricehamn) låg en gång 'Slottet i Vist' på en utskjutande udde med Ätran på tre sidor och en rejäl vallgrav mot landsidan. Inte mycket är känt om vad som timat

Bogesund skrivs år 1363 som bawasund i ett brev undertecknat av kung Magnus Eriksson, "medh gudz nadh konogger ij swerike norghe ok skane" då han i Bogesund gav Odde Kraam rätt att återlösa sitt mödernegods i Brismene som hans mormor tydligen skänkt bort. Vem vet, kanske skrevs brevet på slottet i Vist?

Tillbaka

Vallgraven som avskilde näsborgen från landsidan i öster, idag liggande strax ovan
Ätrans vattenyta som kan ses som en mörk skugga nere till vänster

Tillbaka

Bild tagen uppifrån krönet, ner över vad som bör ha varit en del av borggården

Fästet i Vist tror man kan höra till den grupp av stormansborgar eller befästa gårdar som utvecklades under de oroliga årtiondena efter 1350. Möjligen kan det ha tillhört den Mecklenburgska fraktionen som då fanns i Västergötland och på Dal, med Heine Snakenborg till Vädersholm (sju km västerut) och brodern Gert som var hövitsman på borgen i Hästholmen mitt emot Hjo på östgötasidan av Vättern. Men även Gustaf Tunesson Vinge finns med som möjlig kandidat till ägarskapet. Han lär ha ägt antingen Fagranäs - eller kanske Vist.

Snakenborgs och Vinges vapen

En skiss gjord ur minnet, vallgraven eller torrgraven
är grovt uppskattat 75 meter lång

Som anläggning hör den till typen av näsborgar med avskärande vallgrav.
Vid besöket sågs inte en enda sten till, vare sig nedanför vallarna eller i vallgraven. Då platsen är otillgänglig så får man väl utgå ifrån att anläggningen varit byggd helt i trä, och kullen kan ha byggts av materialet från vallgraven.

Om fästet nu var byggt av trä så kanske man kan tänka sig att dess ursprungliga uppförande var äldre än 1300-tal då ju stenen var byggmaterialet som var på modet så dags.

Kullen består av grus och är närmare tio meter hög. Den kilformade platån är ca 40 meter lång och 15 meter bred, med branta sidor.
Den omgivande terrängen ligger på samma nivå som platån, och i söder skulle det därmed vara möjligt för en fiende att kunna beskjuta fästet på nära håll. Man får väl därför förmoda att här funnits någon form av förborg.

Fynd och en del träbyggnadsrester påträffades vid en provundersökning som gjordes 1929. Det finns ingen skylt som visar vägen och det finns ingen information på platsen.

Norra sidan av den gamla borgen i Vist reser sig högt ovan Ätrans vattenyta

Redvägs härads sigill
år 1563

Källor:
Rune Ekre - Medeltida borgar i Västergötland
Borgar och befästningar i det medeltida Sverige / Christian Lovén

* * * *

Tillbaka

Vist kyrka

Vist kyrka som ersätter den år 1891 rivna föregångaren vari en runsten återfunnits

P E Lindskog skrev år 1816 om den tidigare kyrkan att "Wists kyrka, som förr haft Gudstjenst hvar tredje Söndag, har nu endast 4 gånger om året. Denna Kyrka hade K. Carl XI 1693 beslutat att låta förstöra; men detta beslut blef, på Invånarnes underdåniga anhållan, ändradt.

Tillbaka

Runstenen i Vist

Runstenen VG 187

Gere satte denna sten efter Gude, sin broder
I England slöt han sina dagar

Lindskog skrev år 1816 att det tidigare funnits en runsten i Vist, men att den var förkommen. Måhända är det samma runsten som idag står vid kyrkan, funnen då den tidigare kyrkan revs år 1891 - i annat fall har här funnits två stenar.

Den sista satsen i inskriften utgör ett verspar i fornyrdislag, germanernas rytmiska bokstavsrimmade versmått, samma som användes i Eddadikterna.

Uppe i Västanåker på Kålland finns en runsten som berättar om en Gudmar, troligen en viking som dräptes i England.