nder 1300-talet var Hästholmen tillsammans med Skänninge, Linköping och Söderköping de städer som fanns i Östergötland. Det var endast utvalda orter som fick s.k. stadsprivilegier av

Alvastra kloster använde Hästholmen som sin utskeppningshamn, och även i övrigt var båttrafiken över till bl.a. Hjo i Västergötland mycket livlig. I staden Hästholmen fanns både hamn, kyrka, borg och tingshus. Borgen skall ha legat på och vid den bergsknalle där fyren står idag, tingshuset omnämns år 1402.

År 1388 var den Mecklenburgske riddaren Gert (Gerhard) Snakenborg hövitsman på Hästholmens borg, mest känd för sitt deltagande i slaget vid Falköping året därpå. Där stred han tillsammans med sin bror Heine Snakenborg till Vädersholm och sextio man på den förlorande Albrekt av Mecklenburg sida mot unionsdrottning drottning Margareta och hennes dansk-svenska trupper.

Tillbaka

Hästholmens sigill omnämns för första gången i början på 1300-talet medan det enda bevarade sigillet är från 1384. Motivet är ett skepp med fulla segel, ett belägg för att Hästholmen var en betydande hamn. Att ha ett skepp på sitt sigill var vanligt för hamnstäder utomlands, men Hästholmens är det enda i sitt slag i Sverige - se Hansans sigill. Sigillet var ett tecken på ortens självständiga ställning. På latin omtalas Hästholmen som "villa forensis" vilket kan översättas med marknadsort och köpstad. En som ägde stora delar av och kring Hästholmen var, naturligtvis, rådsherren och marsken Bo Jonsson Grip.

Hästholmens sigill från 1300-talet

Då Alvastras storhetstid var förbi efter reformationen på 1500-talet avtog även Hästholmen i betydelse, men redan ca år 1400 hade staden förlorat sina stadsprivilegier vilka senare överfördes till Hjo på andra sidan Vättern.

Kontakter med Hjo som ligger två landmil rakt västerut har man säkert haft under årtusenden, se de ca 3.500 år gamla ristade bronsåldersskeppen nedan.

* * * *

Tillbaka

Sverker den äldres kungsgård

Utsikten Sverker Karlsson hade från sin kungsgård ut över Östgötaslätten

Bilden ovan visar utsikten sedd från kryptkyrkan till Sverker den äldres kungsgård vid Ombergs södra fot. Rakt fram bortom rapsfältet låg en medeltida by med kvarn, bortom udden i Vättern tronade staden Hästholmen varifrån Sverker lät sig seglas till Näs på Visingsö och omedelbart t.h. om kryptkyrkans tak ses kyrktornet till Västra Tollstad kyrka. Tornets nedre del är från 1100-talet medan dagens kyrka är från 1800-talet.

Från Hästholmen såg man kung Sverker d.ä.:s gård på
Ombergs sydsida - uppe till vänster ovan rapsfältet

Tillbaka

Sverkers märkliga kryptkyrka

Kryptkyrkan på Sverkergården

På platsen för kungsgården finns endast resterna av en kryptkyrka kvar. Tillsammans med kryptkyrkan under Skara domkyrka är denna den enda säkert belagda kryptkyrkan i Sverige. Kyrkor med kryptor menas ha kopplingar till helgonkulter och menas framförallt ha fungerat som grav- eller minneskyrkor över biskopar och kungliga martyrer.

Man har vid utgrävningar funnit delar av ornerade gravmonument, s.k. Eskilstunakistor, vilka var stormannagravar från 1100-talet. Delarna har använts som byggmaterial i kyrkan, bl.a. som underlag till kryptans pelare.

Även under kyrkan och på den intilliggande kristna kyrkogården fann man sådana kistor, vilket tyder på en tidigare kyrka på platsen. Inom området finns även andra byggnadsrester samt gravar från förkristen tid. Byggnaden har sannolikt ingått i ett större gårdskomplex som tillhört Sverkerätten.

Platsen var dock använd långt innan Sverkers tid - se nedan.

Tillbaka

Sverkerstenen

Den välskötta minnesstenen över Sverker I - notera kransen

Tillbaka

Sverkerkapellet

Är detta Sverkers kapell, eller är det ett av Alvastra klosters grangier?

Alldeles nere vid Vätterns strand ligger vad som kallas för Sverkerkapellet.
Lämningarna grävdes ut under åren 1916 - 1919 av Otto Frödin som ansåg att han här funnit lämningarna efter sverkerättens grav- eller minneskapell, och att det var här som kung Sverker d.ä. lades till sista vila.

Vid utgrävningen av kapellet påträffades en väl bibehållen stenkista samt resterna av ytterligare kistor. I botten på kistan hittades en blyrulle med inristade runor vilken enligt texten skulle hjälpa en kvinna vid namn Benedikta, som lidit av en svår sjukdom, till en ostörd vila i graven.

Frödin ansåg att texten syftade på Sverker den yngres maka drottning Benedikta Ebbesdotter, en dansk stormannadotter som han träffat då han vistades i Danmark efter mordet på fadern Karl år 1167, och detta använde Otto som bevis på att byggnaden var Sverkerättens gravkapell.

Denna tolkning har dock kritiserats. Stenkistan med sin blyrulle har haft en skiljevägg i mitten och kan därför inte ha fungerat som gravkista, och övriga fynd är av ickereligiös karaktär.

Tillbaka

Grangie?

Byggnadens murar visar stora likheter med de byggnader som finns kvar efter Alvastra klosters byggnader, och en alternativ tolkning av "Sverkerskapellet" är att det har ingått som en produktionsenhet, en grangie, som tillhört Alvastra kloster. Grangier hade ofta flera funktioner, och med tanke på övriga fynd på platsen så är det mycket som talar för att denna byggnad istället fungerat som en ekonomibyggnad under klostret.

Källor:
Skylt på platsen
Östgötaporten
Ombergs naturum

Tillbaka

Forntid vid Hästholmen

Hällristningar 300 m söder om Hästholmen, med skepp som indikerar att man redan för 3.500 år sedan hade kontakter med Västergötland som ses på andra sidan Vättern

Strax söder om Hästholmen finns drygt 140 ristade figurer, bl.a. 26 skepp och 14 yxor. Några av figurerna är svårtolkade, och en har tolkats som en tvåhjulig vagn, på hällen finns också konturen av en björntass. Genom att jämföra yxristningarna med yxor från bronsåldern har man kunnat datera ristningarna till den tidiga delen av bronsåldern.

Ett större skepp med 18 mans besättning - på väg till Västergötland...?

En hjord med bronsåldershästar vid Hästholmen

Tillbaka

Hjässaborgen

Utsikt mot nordost ut över Tåkern från fornborgen Hjässaborgen.
Någonstans nere till höger står Rökstenen.

Ovanför kung Sverkers kungsgård har det legat flera fornborgar - Hjässaborgen uppe på Hjässan, det svårtillgängliga Borgberget med sin förborg ca 2 km norr därom och Drottning Ommas borg vid bergets nordspets.

Borgen på Hjässan har varit ca 500 x 200 meter stor och låg belägen där som Omberg är som högst, 175 m ovan Vätterns yta. Härifrån ser man flera mil ut över den sydvästra delen av Östgötaslätten, ut över Vätterns vatten ner mot Visingsö i sydväst och över till Västergötland i väster.

Idag har de en gång 3-4 m höga stenmurarna med sina palissader rasat ner

Enligt traditionen är det drottning Omma som givit Omberg dess namn. En saga förtäljer att det en gång fanns en jätte som bodde i Västergötland, och att han ville gifta sig med Drottning Omma som bodde på Omberg. Jätten satte sig på sin stora häst och red över den klara vita isen som lagt sig på Vättern. När han kom fram till Ommas berg satte hästen upp ena hoven mot berget och råkade bilda en grotta. Plötsligt bildades sprickor i isen och då föll både jätten och hästen bakåt ner i sjön och drunknade. Drottning Omma blev så ledsen att hon grät och kom att gråta i evig tid.

Än idag faller hennes tårar ner i Rödgavels grotta, den grotta som bildades av hästens hov. Ibland gråter Omma så mycket att det bildas dimma över Omberg. Det är därför Omma också kallas för Dimmornas drottning.

Läs lite om fornborgar och om folkvandringstiden, den tid under vilken de flesta av fornborgarna uppfördes.

Tillbaka

I Erikstorp i Ödeshög ett stycke söderut har man funnit Östergötlands finaste fynd från vikingatiden, bestående av ett spänne av guld, två bokliknande silverspännen och en Tors hammare där alla föremålen har en rik filigranornering. Dessutom sju guldarmringar och över 300 arabiska mynt. Se torshammaren hos Historiska.se

Källor:
Östergötlands länsmuseum
Kulturarv Östergötland

Tillbaka

Dags mosse

Strax öster om Alvastra kloster och nordväst om Rökstenen har man funnit en av norra Europas absolut märkligaste platser från stenåldern, daterad till ca 3.100 f Kr och utan några andra motsvarigheter norr om Alperna.

Mitt ute i myrmarken låg en drygt 600 m² stor, kvadratisk plattform av stockar, uppburen av mer än 1.000 pålar och käppar som slagits ner i myren. Den enda vägen ut och in var via en ca 100 meter lång spång.

Pålbyggnaden bestod av två rektangulära avdelningar som låg på var sin sida av en central spång, vardera avdelningen var ca 300 m² stor och innehöll 8-9 rum. De fyrsidiga rummen var ca 25 m² stora och i flera fall försedda med golv av parallellt lagda stockar. Den symmetriska grundplanen var enhetligt etablerad under det första byggnadsåret.

Tillbaka

Inom avdelningarna fanns mer än 60 eldstäder, uppbyggda av lera och kalkstensskivor, och längs sidorna fanns långsträckta stenläggningar. Allt trämaterial kom från lövträd som sannolikt fällts på sluttningen nedanför Broby gård varifrån spången utgick.

Man tror att anläggningen användes vid skörde- och jaktfester under sensommar och höst, och ganska säkert fungerade den också som offerplats. Palissaderna menas ha fungerat som insynsskydd för hemliga offerriter och kulthandlingar.

Efter de första 18 åren har byggnadsverksamheten legat nere under 22 år innan man åter började bygga åren 40-42, vilket skedde ca 3.100 f.kr.
Därpå levde den kvar under ytterligare några årtionden innan den övergavs.

Under sin sista tid användes den som en begravningsplats, mest för män och pojkar. En ung man var skalperad, kraniet återfanns utanför pålanläggningen, och man tror att det suttit spetsat på en påle för att avskräcka både onda andar och andra ovälkomna besökare. Troligtvis hade han sätta livet till vid en offerrit.

Många fynd har gjorts av bl.a. arbets- och stridsyxor, skrapor, knivar och pilspetsar av sten samt bärnstensamuletter. Idag finns inga synliga spår av plattformen ovan jord.

Tillbaka

Varia ur det förgångna

Strax bakom Sverkers kryptkyrka trodde man att den gamla avrättningsplatsen låg, dit sägnen förlagt platsen för var Sverkers mördare blev avrättade. Men istället visade det sig att platsen var en megalitgrav. Bland de 5.000 år gamla skeletten var det ett som var 3.000 är äldre än de andra, från ca 6.300 f Kr, och alltså yterligare lite äldre än Dags mosse...

Vid Sverkergården har man vid grävningar också funnit tre stycken trepanerade skallar från tiden för vår tideräknings början. (Trepanering är att med hjälp av instrument ta hål i huvudskålen för att möjliggöra ingrepp på hjärnan - i detta fall gjort för 2.000 år sedan!).

Karta över Östergötland

För Dags mosse:
Skylt på platsen
historiska.se