Norsk stavkyrka

De första kristna kyrkorna som uppfördes i Sverige var byggda av trä, så kallade stavkyrkor eller resvirkeskyrkor. Ett exempel på detta är kyrkan i Hedared, byggd i början av 1500-talet men med takstolar från 1100-talet. Ett annat byggsätt var att låta timret vara liggande, som i kyrkan i Tångeråsa kyrka från 1200-talet. Kyrkorna byggdes likadana som de gamla hedniska templen, se Uppåkra, och även offeraltaren kom fortsatt att användas. Det är väl inte otroligt att några av dessa kyrkor såg ut som de vackra norska stavkyrkorna, med drakhuvuden på takåsen, ornamenterade stolpar, små gluggar till fönster och svalgångar längs sidorna.

Rekonstruktion av Vreta stavkyrka

Tillbaka

De nya stentemplen

Redan på 1000-talet började västgötarna ersätta sina träkyrkor med stenkyrkor, de äldsta av dessa som ännu finns kvar har nu i över 900 års tid stått och sett århundradena passera revy. Den allra äldsta är Överbo kyrka i dagens Varnhem i Västergötland, tillkommen i början av 1000-talet. Kanske tillkom stenkyrkorna för att byggnader av trä brinner alldeles för bra, detta särskilt om man tillsätter en fackla. Asatron skulle leva kvar länge än.

I denna nya sortens stentempel skulle man gå in istället för att stå på utsidan som man gjorde hos de andra gudarna. Hit kom också märkliga präster från fjärran länder vandrande. På ett underligt språk mässade de om den märklige Jesus Josefsson och hans egentlige far, Gud, som kommit för att hjälpa de gamla gudarna.

Denna nya sortens präster var klädda i fotsida dräkter och förlitade sig till utsirade, svarta rökelsekar av järn för att få kraft från sin gud. Röken fyllde den lilla mörka kyrkan med en säregen doft. Men under flera århundraden var ändå Frö och de andra gudarna lika mycket värda, kanske inte så konstigt då man inte förstod ett ord av vad prästen sade. Många är de kyrkor som fick drakslingor och runor inristade i dörrar och på andra ställen, se under Rådene kyrka i Västergötland och Väversunda kyrka i Östergötland.

Under den katolska tiden trädde man in till kyrkorummet via en portal på sydsidan av kyrkan, och väl inne fick man stå på ett stampat jordgolv då det inte fanns några bänkar. I en del kyrkor gick kvinnorna in i en egen port på nordsidan.

De enda ljuskällorna var små gluggar som satt högt uppe på sydväggen, och så några få honungsljus som med fladdrande lågor gjorde vad de kunde för att lätta upp de djupa skuggorna. Att för första gången få se färgade glasrutor var säkert något som väckte mycken beundran. Takstolarna var synliga ända upp till taknocken, och lika kallt och dragigt som det var om vintern, lika svalt och skönt var det om sommaren. Möjligt är att en eller flera liljestenar stod resta framme vid altaret.

De fönsterlösa norra sidorna på Horla kyrka i Västergötland

Ett av alla problem som den katolska överhögheten i början hade med det lilla landet uppe i norr var vid förrättandena av de heliga sakramenten. Dessa skulle ju utan undantag förrättas med rött vin, Kristi blod. Men i Sverige fanns inget vin. Det kom snart till påvens kännedom att man istället använde öl till nattvarden... Döpte sig gjorde man utanför kyrkan, och det var även där man drack bröllop.

De inhemska prästerna inte riktigt vad den katolska kyrkan förväntade sig. Vid Skänninge möte år 1248 togs därför beslut om att prästerna måste vara hederliga, och år 1252 att de måste sluta bära vapen. Läs också om biskoparna som kom med svärdet i hand...

Tillbaka

Hur?

Det som kanske är mest fantastiskt med alla dessa stenkyrkor är att ett stort antal uppfördes under en mycket kort period, under 1130-talet formligen exploderade byggandet. Hur kunde detta ske?

Man hade aldrig tidigare uppfört byggnader av sten, så den kunskapen var inte något som den lokala allmogen satt inne med. Ofta fanns inte heller stenar att tillgå på platsen, dessa måste därför fraktas dit, ofta långväga ifrån. Enbart detta krävde att man lade ner ett oerhört stort antal mantimmar, och sedan skulle kyrkan byggas också. Väggarna var ofta av kolossalformat, och kunde vara upp till 1,5 meter tjocka med stenar som kunde väga hundratals kg och ibland flera ton. Varför, kan man undra. Det hela är mycket märkligt.

Man kan antaga att många av stenkyrkorna uppfördes av de lokala stormännen på sina gårdar och att det då tycktes som en god idé att göra dem i det närmaste oförstörbara. I de kyrkor som från början eller snart därefter kom att förses med kraftiga torn hade stormannen ofta sin ingång en bra bit upp på tornväggen, den enda ingången upp till tornet, och fungerade därmed även som en kastal.

Tillbaka

Var skall kyrkan byggas?

Troligt är att det stora flertalet av kyrkorna uppfördes på grunden av ett tidigare hednatempel eller offerlund. Påven i Rom påbjöd nämligen i en bulla att kyrkorna som skulle uppföras här uppe i nord skulle förläggas på eller i anslutning till de asatrognas gamla kända offerplatser, på detta sätt trodde man att de hedniske succesivt skulle komma att vänja sig vid den nya tron.

Ett gott exempel är Forsby kyrka som är byggd ovanpå en kungshög. Tittar man sedan på hednatemplet i Uppåkra så ser man att planlösningen faktiskt inte ändrade sig nämnvärt mellan hednatempel och kristna tempel.

Tillbaka

Tidsperspektivet

Även om kyrkorna inte är lika storslagna som våra gamla slott - betänk då att de byggdes med mycket små medel och tillkom i hundratal under endast några få årtionden.

Då Magnus Gabriel De la Gardie rustade upp Läckö slott på 1650-talet samtidigt som Axel Lillie flyttat in i sitt slott i Löfstad - då hade exempelvis Göteve kyrka stått på sin plats i 550 år - mer än ett halvt årtusende.

I Sverige återstår totalt ca 1.380 medeltidskyrkor, varav ca 400 endast marginellt har förändrats till sitt utseende. Detta antal kan jämföras med att man räknar med att det i Sverige uppfördes ca 2.300 kyrkor under 1100- och 1200-talen. Vid 1200-talets början fanns det 517 kyrkor i Västergötland. Kyrkorna hade nu blivit så många att påven i Rom menade att man måste riva några av dem...