et så omtalade slaget vid Gestilren där de kämpande Erikska och Sverkerska ätterna som bittra fiender ännu en gång möttes för att

Enligt traditionen har slaget stått strax söder om Kungslena där som minnesstenen i Varv restes år 1910, mellan Falköping och Tidaholm. Vägskylten med texten Gestilren är uppsatt under senare år, och platsen Gestilren står faktiskt numer utsatt med detta namn på kartorna, se Eniro.

Skylten i Varv

Karta över Falköpingsområdet

Tillbaka

Alternativen för platsen

Slaget omnämndes i Skänningeannalerna, då som Gestrylen i Karl Fredrik Waséns översättning av en förlaga från 1871.

På 1990-talet fann man ett Gestilreen, idag Gästre, omnämt i kyrkoräkenskaper nedtecknade av en präst på 1580-talet, beläget NV om Enköping i dåtida Fjädrundaland.

En annan teori om platsen för slaget är Göstrings (Gilstrings) härad, där Bjälboättens stamgods låg - se en karta över Östergötlands härader under medeltiden.

I en 1400-talsupplaga av lagman Eskils Västgötalag anges i en notering att platsen var belägen mellan Lena och Dala.

Gästillen (idag Gällstalid) mellan det Lena som ligger vid Timmele och Dalum i norr, utmed Redvägen norr om Ulricehamn.

Enligt Wikipedia finns också dessa omnämnanden:
Annales Dano-Svecani - Gyllstenreen
Lunda-annalerna - Bellum Giestilsren"/"Gyestilren (Bellum betyder slag, strid)

Tillbaka

Gestilren - en gräns eller ett gränsbygge?

Östen Bucht för fram tanken att Gestilren kan likställas med tyska gestell-rain där gestell är känt som en markerad gränsställning, gränspålning, skogsrågång eller liknande. Till slutleden -ren finns paralleller såsom renfana - reinfarn och åkerren - grenzrain/feldrain etc. där ren och rain är en "skillnadsmarkering". Med andra ord skulle Gestilren i Västergötlands fall vara något slag av gränsställning mellan de två bekanta byarna Dala och Lena.

Den kanske för exemplets skull bästa parallellen till svenska -ren menar Bucht är floden Rhein/Rhen i Tyskland vars namn tillkommit i älvens egenskap av gränsflod mellan det romerska intresseområdet i väster de Västfrankiska (Gallien)rikena och de Östfrankiska rikena (Germania) i öster. De senare rikena utvecklades som bekant till våra dagars Tyskland.

Bucht fortsätter: Om vi sedan går till namnets förled Gestil så kan den tvivelsutan relateras till tyska gestell som betyder skogsrågång, gränspålning med andra ord en anlagd gränsställning.
Den kände språkforskaren Johan Bure har gjort viktiga observationer i detta sammanhang. En i den Äldre Västgötalagen gjord marginalanteckning av Johan Bure visar nämligen att han, precis som Messenius, faktiskt studerat lagen (naturligtvis också 1400-talets återgivning) och dess kungalängd. I sin egen släktkrönika kallar Bure platsen för slaget i Västergötland för Gestilbro. Det gör han med hänvisning till Ericus Upsaliensis (E. Olai -1486) och Johannes Magnus (1488-1544). Dessa verkliga språkvetare - åtminstone i gammalsvenska - har i detta fall av någon anledning gett slutleden - ren samma funktionella betydelse som - bro. En bro som markerar en byagräns!

Sammankopplingen av Gestil-ren respektive Gestell-rain och efterleden -ren med -bro framträder betecknande nog även i den gamla (om än inte ända från 1200-talet) barnramsan "Bro, bro , breja, stockar och stenar alla goda renar ingen slipper här fram …osv., vilket kan förtydligas som "bro , bro, brygga, en gestil/gestell av stockar och stenar som anlagts vid en - ren/rain och över vilket gränsbygge det inte släpps någon innan vederbörande avslöjar sin kärastes namn. Denna väldigt gamla barnramsa har ju inte sitt ursprung i de nordliga trakter där renen är naturlig och där rennäring bedrivs.

Att det sedan funnits en gränsmarkering av denna dignitet i Uppland (Gästre) är tydligen riktigt att döma av de autentiska dokument som hittats. Men gestilren - gränsbyggen - har det nog funnits även på annat håll. Om man sedan kan konstatera att ett slag av någon omfattning påstås ha skett vid en gestilren mellan två exakt angivna byar så tog sagesmännen det för givet att de som tog emot budskapet redan visste att gestilren inte är en by utan en typ av "skillnadsmarkering". Just angivandet av två exakta byar förstärker trovärdigheten av uppgiften. Uppgiften är naturlig och har inte på den tiden kommit till för att övertyga någon. Och även exaktheten har betydelse. Skulle uppgift framträda om en gestilren vid en enda angiven by (så som i Gästre) så återstår frågan vad den andra byn heter och är belägen.

Tillbaka

Månntro att Östen Bucht har en poäng här - mellan Dala och Lena fanns nämligen en gräns, den mellan Gudhems härad/Gudhems bo och Vartofta härad/Vartofta bo - läs om de åtta bona.
Här gick troligen också Redvägen norrut fram, via Kymbo upp mot kungsborgen i Axevalla och klostret i Varnhem. Att här varit en viktig väg understryks av det faktum att det i väster från minnesstenen räknat ligger en fornborg - Högeklint. Ca 700 m söder om platsen för minnesstenen finner man på gamla kartor namnet Kungsbro som Lindskog skriver om nedan.

Minnesstenen i Gestilren, rest 1910 till 700-årsminnet av slaget 1210

Tillbaka

Vad hände i Gestilren 1210 - alternativet Lena

Sverker den yngre som efter nederlaget i Lena två år tidigare varit nere i Danmark kom nu tillbaka för att återta sin forna krona. Vem som var honom till hjälp är ganska osäkert, det var inte så många av hans vänner ur Hvide-ätten som ännu var i livet år 1210, och överhuvudtaget nämns inga danskar i källorna.

Men kanske att han nu åter kom ridande in i Västergötland via Ätrastigen och Redväg. Inte långt från Lenaborg har Erik Knutsson samlat sina styrkor, kanske förstärkta med en del norska krigare, och på ett för de försvarande lämpligt ställe står striden.

Erikarna segrar över den numerärt större sverkerska hären och Sverker själv dör på slagfältet, enligt den Äldre västgötalagen för Sune Folkessons hand.
Även Magnus Minnesköld och dennes brorson jarlen Folke Birgersson dör i striden. Fanan som Sverker fört tas om hand av Magnus son, västgötalagmannen Eskil som sedan överlämnar den till Snorre då denne besöker Sverige år 1219.

Sune red efter slaget till Vreta kloster och hämtade ut Sverkers dotter Helena som han också äktade, och de tu skall sedan ha varit bosatta på Älgarås.
Kung Erik å sin sida skall en kort tid efter slaget ha äktat den danske kungen Valdemar den stores dotter Rikissa av Danmark, enligt Skänningeannalerna redan den 9 februari samma år (vilket verkar märkligt då slaget skall ha stått i juli...) - läs lite om giftemålet här (i en 1800-talsbeskrivning).

Tillbaka

Ur
Berättelser ur svenska historien
Första bandet

Konung Sverker höll sitt ord. Två år efter nederlaget vid Lena var han åter här i Sverige, och äfven denna gången var hans här från Danmark. När efter slaget vid Lena han och de öfverlefvande herrarne kommit till erkebiskop Andreas i Lund, och ryktet spridt sig öfver Danmark om den stora olyckan, upplågade alla af harm och hämdlust, så att det blef ej svårt för Sverker att åter samla här.

Denna gången möttes konung Sverker och Erik Knutsson med sina härar vid Gestilren, helt nära det forna slagfältet vid Kungs-Lena. Men äfven detta slag förlorade Sverker. Han skall hafva fallit för sin egen mågs, Sune Folkessons hand. Äfven Folke jarl och många andra af Folkungaätten skola här hafva
stupat. Man vet ej med säkerhet, på hvilken sida Folkungarne stodo i striden, men det är troligt att det var på Eriks, och i konungalängden vid Vestgötalagen heter det: »Folkungarne slogo Sverker ihjel i Gestilren mellan Dala och Lena.»

Tillbaka

Äfven om detta slag gå sägner, och många ortnamn och andra minnesmärken antyda att här en gång stått en strid. Ej långt från Gislegården ligger Kongsbro, kanske märkvärdig genom Sverkers död, och på slätten, som sträcker sig från Kungs-Lena norrut in i Dala socken, ligger en hög, om hvilken den allmänna sägen går, att de stupade danske kämparne der blifvit begrafna. Kongsängen och Segerkärret vid Hvarfsby hafva likaledes måhända sina namn från denna tilldragelse. I ett gärde derinvid ligger en hög, som kallas Björnskog, i hvilken man år 1740 påträffade en stenkista med ett skelett, som hade sporrar på fötterna.

Konung Sverkers lik fördes från slagfältet till Alvastra, der han begrofs hos sina fäder. »Oc aer hans e giættit at godo», det är: »han lemnade ett godt minne efter sig», som det står i en gammal förteckning över Sveriges konungar.

"Dödens fält" i Gestilren (?), till vänster strax utanför bild finns ännu resterna efter Högeklints fornborg vilken redan på 500-talet troligt bevakade en mycket viktig väg

• 1) är denna mening den enda, som upvisar något bestämdt ställe, och har hon således ingen medtäflare;
• 2) är Hvarf beläget en knapp half mil ifrån Lena, och instämmer således denna mening med Messenii upgift;
• 3) heter ännu den närmast berget belägna gård i Hvarfs by, Gisslaregården, hvilken således lärer tillkommit af det Gislared, som i ofvannämnde Disputation omförmäles;
• 4) Johannes Magnus kallar ej stället Gestilren, utan Gestilbro, hvilket således lärer varit namnet på den bro, som nu kallas Kongsbron, sedan hon genom K. Sverkers död blifvit märkvärdig;
• 5) uti ett gammalt inventarium öfver Hvarfs Prästgårds egor, finnas flere ängar på denna trakt med namnet Kongsängen;
• 6) i Hvarfs bys södra gärde, vid gränsen mot ängarne, finnes en sidländ äng, som kallas Segerkärret;
• 7) i byns medlersta gärde på en kulle, som kallas Björns hög, har man vid år 1740 under en häll träffat en stenkista, i hvilken låg ett lik, som hade sporrar på fötterna.