en urgamla kulturbygden kring Falköping har varit bebodd under mer än 10.000 år. I och runt orten finner man den större delen av

Tillbaka

En av Falköpings många gånggrifter, kallad Kyrkerör

Första gången Falköping omnämnes är i den s.k. Äldre västgötalagen, nedtecknad före mitten av 1200-talet av Eskil Magnusson, där Falköping nämns tillsammans med Skara och Skövde. I Falköping har man drivit handel i säkert tusen år, och köpingen låg också utmed pilgrimsvägen mellan Kalmar och det norska Nidaros - se kartan över det medeltida vägnätet.

Man säger att staden ligger på Falan, vilken avgränsas av Mösseberg, Ålleberg och Varvsberget och kanhända de närmsta trakterna däromkring. I den isländska Rimbegla från 1100-talet lär stå att "I det Västra Götland är Falan en stor bygd, där är Falukaupangr, där är fredagsting alla 12 månaderna". Var dessa ting stått vet man dock inte.
Fordom kallade man här sina skoglösa betesmarker för Falor, mark som var skoglös men ännu inte uppodlad. Åsle mosse var förr en sjö, och markerna söder och nordväst därom ingick i ett sjösystem där man via Hornborgasjön, Flian och Lidan kunde ta sig till Vänern.

Närheten till en av dåtidens viktigaste vägar hade nog både för- och nackdelar. Bra för handeln, men nog mindre roligt då krigshärar på sin väg till och från olika slag såg till att här fylla på sina förråd och som tack kanske bränna byn.

År 1208 stod slaget i Lena knappt två mil nordost om Falköping, och två år senare, 1210, stod enligt traditionen slaget vid Gestilren på nära nog på samma plats. Någon mil sydväst därom stod sedan slaget i Åsle år 1389, en strid som kallats Slaget vid Falköping och som var avgörande för Kalmarunionens genomförande år 1397. Det var i Åsle som drottning Margareta av Danmark och Norge tillsammans med svenska stormän besegrade "svenske" kung Albrekt av Mecklenburg.

Utsikt över Falköping från Ålleberg. Till vänster ses Mösseberg och till höger bort i fjärran Kinnekulle, Hornborgasjön kan anas till höger.

Detta bestyrkes av innehållet i ett av Nikolaus IV den 5 april 1292 utfärdat brev. I detta brev ger påven avlat under ett år och sextio dagar åt dem som med "passande hedersbetygelser" besökte kyrkan på den helige Olofs dag, jungfru Marias himmelsfärdsdag och helgonen Pancratii, Viti och Modestifästers dagar. Falköpings skäppa fanns kvar åtminstone så sent som i början av 1400-talet.

Tillbaka

Strax sydväst om Falköping ligger de vackra kyrkorna i Göteve och Gökhem som är några av de absolut äldsta stenkyrkorna från det dåtida Sverige, uppförda under 1000-talet.

Index över kyrkorna

Tillbaka

Ostarna, Olaus Magnus och Gustav Vasa

Olaus Magnus ansåg västgötaosten vara den bästa av alla ostar

Falköping är idag likaväl som förr berömd för sina ostar. Olaus Magnus, känd för sin beskrivning av de nordiska folken som han nedtecknade under 1500-talets tidigare hälft, var en stor älskare av ost. Men inte vilken ost som helst - det skulle vara västgötaost:
"Här kan man fördenskull mycket ofta tillverka så stora ostar, att två starka karlar knappt orka bära en ens ett kort stycke väg", skrev han en gång.

Ett annat omnämnande var då Olaus beskrev att även kung Gustav Vasa var en stor älskare av dessa läckerheter. En kulen novemberdag år 1539 befann sig Gustav Vasa på Elfsborgs fästning då längtan efter just västgötaost blev honom alltför svår. Han skriver då till ståthållaren på fästet, Severin Kijl till Hofsnäs, och ber honom att ordna "6 eller 8 sköne och utvalde västgöteostar, somme um 1/2 skeppund och somblige större". Och Olaus fortsatte - "Sjömän begagna sådan ost, då de i storm icke kunna göra upp eld för att koka annan föda".

Dessutom hyllade han brödet: "Genom att förtära sådant kornbröd få västgötarna så dråplig kraft och styrka, att näppeligen kraftigare folk kan uppletas i alla nordanländer, undantagandes finnarna, som äta enahanda bröd jämte bröd af vintervhete".

För icke-västgötar som nu känner sig en smula åsidosatta av denna hyllning till våra västgötaostar och goda kornbröd, så förhåller det sig så här: Som västgöte skryter man aldrig - man talar bara om som det är...

Källor:
Sällsamheter i Västergötland av Lennart Jörälv
Vårgårda Hembygdsförenings årsskrift 1994

Tillbaka

Fynd gjorda i och runt Falköping

Detalj av Ållebergskragen, se också guldkragarna från Möne och Färjestaden,
och läs om Nordens guldålder

Ållebergskragen tror man är tillverkad under folkvandringstid, ca 375-550 e Kr, och hittades på sluttningen till Ålleberg i Karleby socken år 1827 då man var i färd med att bryta hällar till ugnar.

Vikten är 612 g och guldhalten 22 karat. På kragen finns 105 figurer, både människo- och djurfigurer och geometriska figurer.

Tillbaka

Karta över Falköpingstrakten

Tillbaka

Odensberg

Odens kulle vid Odensberg väster om Falköping där vårdkasar fordom skall ha brunnit

Tillbaka

Sägnen om Ållebergsryttarna

Ett konstverk av R Haglund 1880 som visar de tolv riddarna

Enligt en sägen i trakterna runt Ålleberg skall fordom uppe på berget ha bott tolv tappra stridsmän. De sov i en praktfull sal i vars mitt ett stort bord stod placerat, och där uppepå lågo tolv glänsande guldhjälmar, och hästarna hade betsel av rödaste guld och dessutom silverbeslagna hovar.
Dessa krigare visade sig i slaget vid Åsle 1389 då drottning Margareta på svenska stormäns inrådan gjorde upp räkningen med den "svenske" kung Albrekt av Mecklenburg.

Där striden stod som hetast skall de plötsligt från ingenstans ha dykt upp, hjälpt den danska drottningen mot Albrekt och hans tyska fogdar för att sedan efter striden försvinna helt obemärkt.

Vilka de tappra stridsmännen var eller varifrån de kom är det ingen som vet, men sedan den dagen har barnen på Falan tryggt kunnat gå och lägga sig för att sova, förvissade om att de tolv tappra riddarna vakade över dem.

Ålleberg är det högsta av Västergötlands platåberg, 335 m.ö.h., och höjer sig ca 100 m över det omgivande landskapet. Förr fanns ingen skog uppe på berget, och man hade därmed utsikt över större delen av Västergötland.

*

Västgötaskolan...

En skylt invid den väg som från Falköping leder till krigsplatserna
Lena och Gestilren vilka stod nedanför Varvsberget som syns i fonden

Västgötaskolan är en skola för ungdomar enligt SoL och LVU - inget annat!

Källor:
'Falköping förr och nu' - bok från 1910