odset Lagmansholm beläget nedom Vårgårda omnämnes i skrift för första gången år 1546. Den östra av herrgårdens båda flyglar anses ha murverk av befästningskaraktär som stammar från 1400-talet.

Godsets förste till namnet kända ägare (år 1600) var Karl IX:s riksråd Erik Abrahamsson Leijonhufvud, född 27/4 1551, som kom att sluta sina dagar med att han 'nös ihjäl sig' på en plats som heter Hjälmarsberg i Närke, den 27 april 1616.

Erik Abrahamssons farfar var hans namne Erik Abrahamsson Leijonhufvud, även han riksråd och riddare under Riksföreståndare Sten Sture d.y., och i början av 1500-talet ägare till Loholm, en 1200-talsborg på ön Loholmen i sjön Anten. Hans dagar slutade något mer drastiskt - han halshöggs vid Stockholms blodbad 1520.

Lagmansholm blev sätesgård under 1600-talet, enligt Ekre är det möjligt att den varit befäst. Den östra flygelns källare är uppdelad i tre rum där det mellersta är täckt av ett bjälklag som anses vara från 1400-talet.

Historien förtäljer att en dansk knekt tände eld på Fullestad kyrkas tak under någon av alla de räder som gjordes in i Västergötland under 1600-talet. Befälhavaren tyckte att detta var ett oskick och, androm till varnagel, lät han hänga gärningsmannen i klockstapeln till Lagmansholm herrgård.

Vid denna tid gick vägen mellan Lödöse och Jönköping genom Lagmansholm, f.ö. samma väg, eller snarare hålväg, som förenade Gräfsnäs och Loholm med Lagmansholm.

Efter Erik Abrahamsson Leijonhufvuds död 1616 övertog änkan Elisabeth Gyllenhorn säteriet och nämns som ägare år 1640. Hon bodde förmodligen där till sin död 1648.
Egendomen övertogs då av sonen, friherre Gustaf Leijonhufvud, under vars tid besittningarna utökades så att Lagmansholm kom att bli ett synnerligen betydande gods. Han dog 1658 i Kärrtorp, Västergötland.

Till herrgården hörde också en kvarn, vilken låg ungefär där som dagens kraftverk ligger. Kvarnen omnämndes i skrift på 1600-talet.

Tillbaka

1685 omnämnes Axel Rosenhane, friherre, som ägare. Såvida det inte samtidigt levde två Axel Rosenhane, så var 1685 det år han dog. Axel var gift med en dotterdotter till Gustaf Leijonhufvud, friherrinnan Beata Bonde Oxenstierna (1647 - 1694). Beata hade sedan Lagmansholm som änkesäte fram till sin död, och ligger begravd på Fullestad kyrkogård.

Eventuellt kan från slutet av 1600-talet överste Johan Adolf Crusebjörn vara ägare (död 1703). Johan Adolf ligger i vart fall begravd under koret i Fullestad kyrka tillsammans med sin hustru Beata Rosenhane som troligen var en dotter till Axel Rosenhane(?).

"Crusebjörn - svensk adlig ätt, härstammande från handelsmannen i Lübeck, Frantz Kruse, hvilkens son, landshöfdingen Peter Kruse, adlades 1622 med bibehållande af namnet. Men då medlemmar af ätterna Cruus och Kruse protesterade mot, att en ätt med detta namn introducerades å riddarhuset, antogo hans barn namnet Krusebjörn, hvilket sedermera ändrades till Crusebjörn".

 

Tillbaka

1700-talet

År 1745 hette ägaren generalmajor Göran Gustaf Rosenhane, en son till Axel. Göran ägde även Vittene säteri innan han avled 1754.

Nästa kända ägare blev den sistnämndes måg, friherre Carl Hierta, och året skrev 1760. Han var gift med Johanna Rosenhane, förmodligen en dotter till Göran R.
När Gustav III hade lyckats med sin statsvälvning 1772 så berättas att familjen Hierta höll en hejdundrande fest på Lagmansholm "under stor välfägnad av såväl bröd, dricka som brännevin". Alla godsets folk, 120 personer, var inbjudna och spel och dans pågick till långt fram på småtimmarna.

Carl Hierta var enligt uppgift generallöjtnant och överbefälhavare vid Westgöta-Dals regemente vid västra gränsen och omnämnes i artikeln Krigshistoria:
"I en order given Lagmansholm den 8 september 1788 till en interimsfördelning av trupper komna från Finland, vilka också stred i slaget i Hogland 17 juli 1788 samt var med om reträtten från Högfors den 1 september 1789 beordrar han att i Åmål skall 196 man med 2 trepundiga kanoner förläggas. Till Strömstad föreslogos 1.280 man, Uddevalla 150, Wenersborg 1.310 man och till Kongelf 200. Dessa skulle göra motstånd emot Norrska styrkan, vilka inbrutit över gränsen och lär utgjort 9.540 man".

Tillbaka

Ur Nordisk familjebok:

Karl Hierta, friherre, militär, f. l jan. 1719, d. 6 dec. 1793 på Lagmansholm i Fullestads socken, Västergötland, deltog som fänrik i slaget vid Villmanstrand, 1741, och föll där i ryssarnas händer.
Efter sin återkomst ur fångenskapen befodrades han 1743 till löjtnant.
Som öfverstelöjtnant deltog han i pommerska kriget (1757-62), men blef äfven därunder tillfångatagen, vid Passewalk 1760.
År 1766 utnämndes han till öfverste för Jämtlands regemente och 1768 för Dalregementet samt blef 1771 friherre.

Hierta deltog lifligt i det politiska lifvet under frihetstidens slut på hattpartiets sida, till hvars bättre talare på riddarhuset han räknades. Han närmade sig alltmera hofvet, hvars sak han ifrigt försvarade under riksdagen 1771-72.

1773 blef H. generalmajor och 1778 generallöjtnant. 1788, då under svensk-ryska kriget ett anfall från Danmark hotade, erhöll han befälet öfver den s.k. "västra armén", som hade i uppdrag att försvara Värmland, Dalsland och Bohuslän. På grund af truppernas fåtal (ej fullt 3,700 man) och genom att han därtill splittrade dem på flera ställen kunde H. ej hindra danskarnas inryckande i Bohuslän i sept. s.å., och en afdelning af hans armé, under befäl af öfverste Tranefelt, blef i hans egen närvaro tillfångatagen af danskarna vid Kvistrum.

Carl Hierta dog på Lagmansholm 1793 och ligger begravd i Fullestad kyrka tillsammans med sina båda hustrur Fredrika Johanna Rosenhane, d 1753, och Maria Charlotta von Plomgren, d 1793. Under en tid ägde han bl.a. Främmestad säteri.

Hans Järta, en son till Carl Hierta

Tillbaka

År 1795 nämns "Captenen och riddaren af Kungliga Svärds Orden, Wälborne Herr Carl Gustav Toll som ägare till herrgården.

År 1799 blev grosshandlare H J Beckman från Göteborg ägare och var så fram till 1808 då godset såldes vidare till Johan Reinhold Bauer som ägde godset fram till sin död år 1820.

Johan Reinhold Bauer † 1820 och hans maka Christina Beijer † 1847 Fullestad kyrkogård

Vid den tiden fanns vid Säveån såväl mjöl- som siktkvarn tillhörig godset, med trenne par stenar.

 

Tillbaka

1800-talet

1830 tillhörde Lagmansholm Johan Reinold Bauers arvingar, och 1841 hette ägaren Johan Jacob Bauer, riddare samt kapten vid Kongl. Westgöta Dals regemente och Kullings kompani, begravd på Fullestad kyrkogård.

Se karta från 1808

Johan Jacob Bauer † 1871 Fullestad kyrkogård

1871 övergick Lagmansholm till J J Bauers två systrar, änkefruarna Hedvig Uggla och Sofia Friberg, vilka redan efter ett år sålde godset till fru Ugglas söner Axel o Adolf Uggla. Adolf Uggla, som 1875 blev ensam ägare till godset, frånsålde 1877 ett stort antal utgårdar för 110.000 kr.

Släkten Uggla är f.ö. en frälsesläkt från Västergötland, känd sedan 1508 och Sveriges största adliga ätt.

 

Tillbaka

1900-talet

Efter Adolf Uggla har Lagmansholm ägts av kronofogde C. M. Johansson och godsägare Sigfrid Mark, varpå det kom till Sparbanken i Vänersborg som ytterligare delade upp godset i mindre hemmansdelar. Huvudgården övergick 1926 till godsägare Eric Ericsson som (när?) sålde herrgården till homeopat Sigfrid Levin. Levin hade sin mottagning här under många år.

Åren 1976-79 hette ägaren Sture Landqvist och åren 1979 till 1999 stod Gerd Stengafvel som ägare. Som en parantes kan nämnas att Gerd Stengafvel förmodligen är släkt med Anna Olofsson Stengafvel vars dotter Carin Scheringsdotter Arp var gift med ståthållare Johan Göransson Rosenhane, far till Göran Gustaf Rosenhane som ägde Lagmansholm fram till sin död 1754.

 

Tillbaka

2000-talet

von Greiffencrantz vapen

Dagens byggnad är uppförd i slutet av 1700-talet, påbyggdes med den tredje våningen under 1800-talet och innehåller idag 19 rejält stora rum fördelade över 600 kvm. De båda flyglarna är från 1600- respektive 1700-tal, men gården har anor från medeltiden.

Stenbron över Säveån i Lagmansholm
med herrgården i bakgrunden